Påfågelöga

Ett ovant ljud i mitt kontor
Det hördes vid gardinen.
Vem kan det vara som där bor
Och bryter dagsrutinen?

Jag tittar upp och finner snart
En fjäril som vill ut.
Det märks på energi och fart
som inte synts förut.

Jag hämtar strax en kaffekopp
Och fångar ömt min gäst.
Och världen ute öppnas opp
För fjärilen vet bäst.

Men just när fjärilen ska ge sig av
Jag ser på dess två vingar.
Något vackert som gör mig kvav
Två ögon som betvingar.

Påfågelöga heter min besökare
Som skimrade så märkligt
En skönhet som försvann
Men minnet det är verkligt.

Veckopoeten