Pär Krause; Biståndet konserverar fattigdom
2002
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Biståndet konserverar fattigdom
l av Pär Krause
Argumentet att det är de rika länderna som bär ansvaret för u-ländernas misär
betyder ju omvänt att de rika länderna ansvarar för att situationen förbättras.
Inhemska reformer blir underordnade, och beskrivs till och med som negativa.
Men så konserveras bara fattigdomen.
D
ET TYCKS FINNAS ETT nyvaknat intresse
bland de rika länderna att inkludera även
tredje världen i den globala ekonomin.
Detta är i grunden positivt. Jordens fattiga kan inte i långa loppet stå utanför en
utveckling som lett till att så många andra fått det så pass
mycket bättre.
Mindre positivt är emellertid det synsätt om orsaen för många u-länder. För om det verkligen är så att
det är den rika världen som skapat problemen så är det
också endast den rika världen som har ett ansvar att lösa
dessa problem. ”Snabbare skuldavskrivningar och mer
bistånd” har nätverket Jubel 2000 som rubrik på sin
hemsida när lösningar för de fattiga ländernas problem
skall presenteras. Stödet till u-länderna ska helst ske utan
motkrav från givarländerna. Eftersom skuldavskrivningar
kerna till de fattiga ländernas situation som blir allt mer utbrett.
Diverse olika grupper i både Sverige och internationellt- folkrörelser, hjälporganisationer, antiglobaliseringsrörelsen, kyrkliga församlingar med flera- har hittills varit
tämligen framgångsrika när det gäller att driva myten om orsaken till
de fattiga ländernas problem. De
rika ländernas agerande, både i det
förflutna och i nutid, anses av dessa
”Detta sätt att se på
och bistånd ses som en moralisk
skyldighet från de rika länderna –
ett återgäldande – så betraktas
motkrav som ett utslag av ”nykolonialism”.
fattigdomens orsaker och
hur den skall motverkas går Inför det senaste WTO-mötet i
slutet av 200 l hördes argument
OCkså igen när dessa grupper som följde samma spår. Vid ett
analyserar utvecklingen i
seminarium i Stockholm inför
mötet i Qatar avfärdade Maud
Johansson vid Forum Syd nya
WTO-förhandlingar med motivet
att ”det här handlar inte om välgö-
enskilda länder.”
Non Governmental Organisations:s
(NGO:s) vara grundorsakerna. Främst gäller detta länderna i Afrika, söder om Sahara. Kolonialtiden fram till
1960- och det tidiga 1970-talet innebar en utsugning,
där de rika länderna berikade sig på koloniernas tillgångar. Därefter anses inte minst Världsbankens och
Internationella Valutafondens (IMF:s) agerande ha hållit tillbaka utvecklingen. Framförallt går man hårt åt de
strukturanpassningsprogram som varit kopplade till
IMF:s stöd.
NYKOLONIALISM
Men om denna myt får fortsätta att florera, och eventuellt växer sig starkare är det i sig en risk för utvecklingrenhet”. Istället, menade Johansson, handlar det bara om
”rätten att sälja”. En friare världsmarknad, som skulle
betyda mer för u-länderna än aldrig så mycket bistånd,
anses således inte vara något återgäldande från de rika
länderna sida. Därför ses det inte heller som en åtgärd
som gynnar de fattiga länderna.
Detta sätt att se på fattigdomens orsaker och hur den
skall motverkas går också igen när dessa grupper analyserar utvecklingen i enskilda länder. Positiva resultat av
de reformer som faktiskt genomförts inte bara negligeras, utan vänds ofta till något negativt. Att inhemska
ekonomiska reformer kan leda till reella förbättringar
passar nämligen inte in i dessa organisationers världsVl
Q)
3
=r
Q):
ro
lSvensk Tidskrift l2oo2, nr si f.D
Q)
:ro
..c
E
ro
(/)
bild. Ekonomisk tillväxt är ett allt för snävt sätt att mäta
om ett land är framgångsrikt eller ej, är ett genomgående tema i många organisationers ”analyser”. I Uganda
har stabila politiska förhållanden tillsammans med ekonomiska reformer stimulerat företagsamheten och tillväxten. Men bland NGO:s är det istället skuldavskrivningar som förs fram som den viktigaste åtgärden för
Uganda. Talande är att när Svenska kyrkans mission på
sin hemsida skall beskriva Tanzanias första mycket stapplande steg mot marknadsekonomi är rubriken: ”strukturanpassning och ökade samhällsklyftor”.
BOTSWANA MISSTÄNKLIGGÖRS
De afrikanska länder som uppvisat positiv utvecklingjo, sådana finns faktiskt – misstänkliggörs. Botswana,
ånyo om behovet av ökat bistånd, och IMF liksom
Världsbanken tycks ha intagit en allt mer defensiv roll.
Ett par rapporter där globaliseringens effekter för de fattiga länderna kritiseras har även stärkt globaliseringsmotståndarnas självförtroende, även om rapporterna
ofta (medvetet) feltolkats eller vissa fakta helt ryckts ur
sitt sammanhang. Och vid fattigdomskonferensen i Monterrey, i Mexiko, tidigare i år, var den största diskussionspunkten hur mycket mer pengar i form av bistånd
som behövs. Vad till exempel en friare världsmarknad
eller strukturreformer kan åstadkomma ägnades inte alls
samma utrymme.
PROBLEMENS SKYLLS PÅ ANDRA
Det största problemet är emellertid att ståndpunkterna
från flera av dessa NGO:s är till stöd
”Det tycks finnas en uppfattning bland många i väst
som lyckats gör sig oberoende av
bistånd, har bland annat lyckats
tack vare att landet välkomnat
utländska investeringar. Utiandsägda verksamheter har inte setts
som något hot utan som en till- att afrikaner inte skall tillåtas
för många av ledarna i tredje världen. Att skylla alla problem på
utomstående, det vill säga i det här
fallet på de rika länderna, är för
många politiska ledare ett effektivt
och bekvämt sätt att skyla över egna
missgrepp. Ofta får detta stå helt
gång, och landet har länge haft ett
tämligen välutvecklat rättssystem, öka sitt välstånd på samma
sätt som vi i västerlandet
oemotsagt.som bland annat är viktigt för
företagande. Men när de svenska
Afrikagrupperna beskriver utvecklingen i Botswana välkomnar de har gjort, nämligen genom
Att många utomstående i väst
stöder denna syn ger naturligtvis de
politiska ledarna i dessa länder råg
i ryggen.inte den positiva utvecklingen.
”Vad gömmer sig egentligen
bakom landets glittrande fasad?”,
skriver organisationen på sin hemsida, och ifrågasätter välståndet.
marknadsekonomi och Men förhållandet är även det
utrikeshandel.”
omvända. Globaliseringsmotståndare och andra NGO:s försvarar
Ett välstånd som i sin tur, enligt Afrikagrupperna, helt
beror på att Botswana råkar ha rika fyndigheter av diamanter. Men att rika naturtillgångar är något som Botswana har gemensamt med många andra afrikanska länder -länder som inte långt när uppvisat samma utvecklingen som Botswana- tar inte Afrikagrupperna upp i
sin analys.
Det är bistånd och välgörenhet som skall stimulera
utvecklingen. De länder som tack vare en reformering
av den inhemska ekonomin förbättrat sin situation har
i många NGO:s ögon ”förfallit”. Det tycks finnas en uppfattning bland många i väst att afrikaner inte skall tillå-
tas öka sitt välstånd på samma sätt som vi i västerlandet har gjort, nämligen genom marknadsekonomi och
utrikeshandel. Detta trots att det är just frånvaron av
detta som i mångt och mycket gjort de fattiga länderna
fattiga.
Om dessa NGO:s bara talade till och övertygade sina
egna skulle inte deras agerande utgöra något större problem. Värre är att de i många falllyckats få inflytande i
ofta sina egna ståndpunkter med att
de sammanfaller med ståndpunkterna hos ledare i de
fattiga länderna. Och utvecklingsländerna själva måste
rimligen vara de bäst lämpade att identifiera roten till
problemen, lyder resonemanget.
Problemet är bara att ledarnas intresse i dessa länder inte alltid sammanfaller med vad som är bäst för
landet som helhet. Inte sällan styr farhågor att förlora
en oinskränkt makt de inhemska ledarnas ställningstaganden och beslut, mer än omsorgen om befolkningen.
Att, som många NGO:s gör, förorda ökat bistånd och
skuldavskrivningar med ringa eller inga motkrav spelar
dessa ledare i händerna. Det cementerar en politik och en
samhällsstruktur som inte gynnar det stora flertalet av
befolkningen i dessa länder. Även om många organisationer i väst säkerligen vill väl så bidrar deras agerande
till att en positiv utvecklingen i många u-länder motarbetas.
Pär Krause (pkrausel8@hotmail.com) är ekonom och tör
debatten. Globaliseringen utsätts för kritik, politiker talar närvarande bosatt iTanzania.
fJD lSvensk Tidskrift l2oo2,nr s i
l av Pär Krause
Argumentet att det är de rika länderna som bär ansvaret för u-ländernas misär
betyder ju omvänt att de rika länderna ansvarar för att situationen förbättras.
Inhemska reformer blir underordnade, och beskrivs till och med som negativa.
Men så konserveras bara fattigdomen.
D
ET TYCKS FINNAS ETT nyvaknat intresse
bland de rika länderna att inkludera även
tredje världen i den globala ekonomin.
Detta är i grunden positivt. Jordens fattiga kan inte i långa loppet stå utanför en
utveckling som lett till att så många andra fått det så pass
mycket bättre.
Mindre positivt är emellertid det synsätt om orsaen för många u-länder. För om det verkligen är så att
det är den rika världen som skapat problemen så är det
också endast den rika världen som har ett ansvar att lösa
dessa problem. ”Snabbare skuldavskrivningar och mer
bistånd” har nätverket Jubel 2000 som rubrik på sin
hemsida när lösningar för de fattiga ländernas problem
skall presenteras. Stödet till u-länderna ska helst ske utan
motkrav från givarländerna. Eftersom skuldavskrivningar
kerna till de fattiga ländernas situation som blir allt mer utbrett.
Diverse olika grupper i både Sverige och internationellt- folkrörelser, hjälporganisationer, antiglobaliseringsrörelsen, kyrkliga församlingar med flera- har hittills varit
tämligen framgångsrika när det gäller att driva myten om orsaken till
de fattiga ländernas problem. De
rika ländernas agerande, både i det
förflutna och i nutid, anses av dessa
”Detta sätt att se på
och bistånd ses som en moralisk
skyldighet från de rika länderna –
ett återgäldande – så betraktas
motkrav som ett utslag av ”nykolonialism”.
fattigdomens orsaker och
hur den skall motverkas går Inför det senaste WTO-mötet i
slutet av 200 l hördes argument
OCkså igen när dessa grupper som följde samma spår. Vid ett
analyserar utvecklingen i
seminarium i Stockholm inför
mötet i Qatar avfärdade Maud
Johansson vid Forum Syd nya
WTO-förhandlingar med motivet
att ”det här handlar inte om välgö-
enskilda länder.”
Non Governmental Organisations:s
(NGO:s) vara grundorsakerna. Främst gäller detta länderna i Afrika, söder om Sahara. Kolonialtiden fram till
1960- och det tidiga 1970-talet innebar en utsugning,
där de rika länderna berikade sig på koloniernas tillgångar. Därefter anses inte minst Världsbankens och
Internationella Valutafondens (IMF:s) agerande ha hållit tillbaka utvecklingen. Framförallt går man hårt åt de
strukturanpassningsprogram som varit kopplade till
IMF:s stöd.
NYKOLONIALISM
Men om denna myt får fortsätta att florera, och eventuellt växer sig starkare är det i sig en risk för utvecklingrenhet”. Istället, menade Johansson, handlar det bara om
”rätten att sälja”. En friare världsmarknad, som skulle
betyda mer för u-länderna än aldrig så mycket bistånd,
anses således inte vara något återgäldande från de rika
länderna sida. Därför ses det inte heller som en åtgärd
som gynnar de fattiga länderna.
Detta sätt att se på fattigdomens orsaker och hur den
skall motverkas går också igen när dessa grupper analyserar utvecklingen i enskilda länder. Positiva resultat av
de reformer som faktiskt genomförts inte bara negligeras, utan vänds ofta till något negativt. Att inhemska
ekonomiska reformer kan leda till reella förbättringar
passar nämligen inte in i dessa organisationers världsVl
Q)
3
=r
Q):
ro
lSvensk Tidskrift l2oo2, nr si f.D
Q)
:ro
..c
E
ro
(/)
bild. Ekonomisk tillväxt är ett allt för snävt sätt att mäta
om ett land är framgångsrikt eller ej, är ett genomgående tema i många organisationers ”analyser”. I Uganda
har stabila politiska förhållanden tillsammans med ekonomiska reformer stimulerat företagsamheten och tillväxten. Men bland NGO:s är det istället skuldavskrivningar som förs fram som den viktigaste åtgärden för
Uganda. Talande är att när Svenska kyrkans mission på
sin hemsida skall beskriva Tanzanias första mycket stapplande steg mot marknadsekonomi är rubriken: ”strukturanpassning och ökade samhällsklyftor”.
BOTSWANA MISSTÄNKLIGGÖRS
De afrikanska länder som uppvisat positiv utvecklingjo, sådana finns faktiskt – misstänkliggörs. Botswana,
ånyo om behovet av ökat bistånd, och IMF liksom
Världsbanken tycks ha intagit en allt mer defensiv roll.
Ett par rapporter där globaliseringens effekter för de fattiga länderna kritiseras har även stärkt globaliseringsmotståndarnas självförtroende, även om rapporterna
ofta (medvetet) feltolkats eller vissa fakta helt ryckts ur
sitt sammanhang. Och vid fattigdomskonferensen i Monterrey, i Mexiko, tidigare i år, var den största diskussionspunkten hur mycket mer pengar i form av bistånd
som behövs. Vad till exempel en friare världsmarknad
eller strukturreformer kan åstadkomma ägnades inte alls
samma utrymme.
PROBLEMENS SKYLLS PÅ ANDRA
Det största problemet är emellertid att ståndpunkterna
från flera av dessa NGO:s är till stöd
”Det tycks finnas en uppfattning bland många i väst
som lyckats gör sig oberoende av
bistånd, har bland annat lyckats
tack vare att landet välkomnat
utländska investeringar. Utiandsägda verksamheter har inte setts
som något hot utan som en till- att afrikaner inte skall tillåtas
för många av ledarna i tredje världen. Att skylla alla problem på
utomstående, det vill säga i det här
fallet på de rika länderna, är för
många politiska ledare ett effektivt
och bekvämt sätt att skyla över egna
missgrepp. Ofta får detta stå helt
gång, och landet har länge haft ett
tämligen välutvecklat rättssystem, öka sitt välstånd på samma
sätt som vi i västerlandet
oemotsagt.som bland annat är viktigt för
företagande. Men när de svenska
Afrikagrupperna beskriver utvecklingen i Botswana välkomnar de har gjort, nämligen genom
Att många utomstående i väst
stöder denna syn ger naturligtvis de
politiska ledarna i dessa länder råg
i ryggen.inte den positiva utvecklingen.
”Vad gömmer sig egentligen
bakom landets glittrande fasad?”,
skriver organisationen på sin hemsida, och ifrågasätter välståndet.
marknadsekonomi och Men förhållandet är även det
utrikeshandel.”
omvända. Globaliseringsmotståndare och andra NGO:s försvarar
Ett välstånd som i sin tur, enligt Afrikagrupperna, helt
beror på att Botswana råkar ha rika fyndigheter av diamanter. Men att rika naturtillgångar är något som Botswana har gemensamt med många andra afrikanska länder -länder som inte långt när uppvisat samma utvecklingen som Botswana- tar inte Afrikagrupperna upp i
sin analys.
Det är bistånd och välgörenhet som skall stimulera
utvecklingen. De länder som tack vare en reformering
av den inhemska ekonomin förbättrat sin situation har
i många NGO:s ögon ”förfallit”. Det tycks finnas en uppfattning bland många i väst att afrikaner inte skall tillå-
tas öka sitt välstånd på samma sätt som vi i västerlandet har gjort, nämligen genom marknadsekonomi och
utrikeshandel. Detta trots att det är just frånvaron av
detta som i mångt och mycket gjort de fattiga länderna
fattiga.
Om dessa NGO:s bara talade till och övertygade sina
egna skulle inte deras agerande utgöra något större problem. Värre är att de i många falllyckats få inflytande i
ofta sina egna ståndpunkter med att
de sammanfaller med ståndpunkterna hos ledare i de
fattiga länderna. Och utvecklingsländerna själva måste
rimligen vara de bäst lämpade att identifiera roten till
problemen, lyder resonemanget.
Problemet är bara att ledarnas intresse i dessa länder inte alltid sammanfaller med vad som är bäst för
landet som helhet. Inte sällan styr farhågor att förlora
en oinskränkt makt de inhemska ledarnas ställningstaganden och beslut, mer än omsorgen om befolkningen.
Att, som många NGO:s gör, förorda ökat bistånd och
skuldavskrivningar med ringa eller inga motkrav spelar
dessa ledare i händerna. Det cementerar en politik och en
samhällsstruktur som inte gynnar det stora flertalet av
befolkningen i dessa länder. Även om många organisationer i väst säkerligen vill väl så bidrar deras agerande
till att en positiv utvecklingen i många u-länder motarbetas.
Pär Krause (pkrausel8@hotmail.com) är ekonom och tör
debatten. Globaliseringen utsätts för kritik, politiker talar närvarande bosatt iTanzania.
fJD lSvensk Tidskrift l2oo2,nr s i