Patrik Strömer: Fantasin är unikt mänsklig

Förmågan att fantisera, att tänka sig det som ännu inte finns eller att kunna tänka i helt abstrakta termer, är mänskligt. Kanske har vi i fantasin det närmaste en definition av vad som skiljer människan från andra djur på planeten. Ämnet är därför självklart fascinerande och i den nyutkomna boken Fantasi (David Bäckström, Fri Tanke förlag) behandlas ämnet av en forskare verksam inom klinisk neurologi.

Till skillnad från andra populärvetenskapliga böcker, är här fullt av limbiska system, amygdala och neocortex. När det blir för många sådana facktermer på samma sida är det lätt för lekmannen att börja skumma texten, men det innebär sannolikt inte någon större förlust av vad som hade kunnat tillgodogöras efter läsningen. Ambitionen är att från grunden förklara hur hjärnan fungerar, hur den är uppbyggd och hur den sannolikt utvecklats evolutionärt. Nackdelen är att själva boken innehåller för få sidor om just fantasin och hur människors relation till de egna och andras fantasier formar samhället.

Intressantast läsning blir det ofta när man läser om personer som har olika typer av skador eller syndrom. För egen del förstod jag aldrig som liten vad som var avgörande i sporter som bob eller rodel, där det enbart skilde tusendelar mellan de tävlande. Det var först när Jamaica ställde upp i vinter-OS som jag insåg att det är viktigt med rätt hastighet inför kurvorna. För låg hastighet och det går långsammare, för hög hastighet och hela ekipaget börjar wobbla på nästa raka, vilket också gör att man tappar fart. Först när jag såg hur det INTE skulle vara förstod jag skickligheten hos de tävlande som behärskade sporten. På liknande sätt är det med hjärnor som inte fungerar som förväntat, oavsett om det är fel på synen, vilket gör att hjärnan fyller ut med hallucinationer av de mest fantastiska slag. Eller psykopater, eller synesteter som ”ser” färger för bokstäver, siffror eller toner.

Människan tänker mer på framtiden än på nuet eller det förflutna. ”Som samhälle investerar vi i en kollektiv fantasi, där framtiden är en gemensam angelägenhet.” Problem uppstår naturligtvis när din bild av framtiden skiljer sig från min och vi inte blir överens. Det kan handla om hur vi med våra sinnen uppfattar världen, men än mer om hur vi tolkar den och försöker skapa mening i det som sker. Det faktum att endast ett fåtal djurarter inser att en spegelbild är just en spegelbild av dem själva och inte en annan varelse gör att människan har en närmast unik förmåga att rikta uppmärksamhet mot oss själva och reflektera vad vi erfar. En del apor kan också förstå fenomenet, men de flesta djur gör det inte. En förklaring kan vara att våra händer både känner och agerar, samtidigt som vi kan se våra händer. Det gör att hjärnan får sinnesintryck från flera håll och av olika slag, som sedan behöver sammanfogas till en helhet. Ja, det tycks rentav vara så att det vi faktiskt upplever direkt med våra sinnen bara är en mindre del vad vi tror att vi upplever med hjälp av förförståelse i form av instinkt, erfarenhet och valda tolkningsmönster.

Einstein menade att fantasin är den viktigaste egenskapen hos en vetenskapsman. För att kunna formulera nya hypoteser med potentiellt högre förklaringsvärde än de existerande, behövs tankar som är nya och går bortom det som vi redan vet. Av det skälet är fantasin i sig viktig för fortsatt mänskligt framåtskridande.

Förmågan att tänka i likheter är grundläggande för förmågan att förstå metaforer. Det borde inte vara så svårt, men repliker på Twitter visar att det ofta är vanligare än man kan tro med sådan oförmåga. En sådan enkel sak  att ”jämföra” inte betyder ”likställa” borde inte behöva förklaras i en offentlig diskussion någonsin, men verkligheten visar tyvärr att det är nödvändigt.

En intressant slutsats i boken är att det limbiska systemets inflytande i form av styrning av skyddsfunktioner, drifter och emotioner skulle kunna ha medfört att vår ”stenåldershjärna” gör att vi reagerar på ett visst sätt. Men hjärnan är mer komplex än så och som art är vi inte över lag så konservativa att vi inte vill ha variation, så rädda att vi inte är nyfikna eller så känslomässigt styrda att vi inte kan planera långt in i framtiden. Människan är planetens mest samarbetsvilliga art, och det är förmågan att samarbeta – att ta del av andras kunskaper och perspektiv – som gör att vi blivit framgångsrika. Den politiska diskussionen handlar därför i grunden om vi ska samarbeta frivilligt och ömsesidigt eller om någon form av makt ska tvinga oss att samarbeta eller om vi bara ska samarbeta med vissa.

Med tanke på att den nyss avslutade valrörelsen gestaltade sig som en kamp mellan fantasiernas skräckbild av framtiden, är en djupare förståelse för hur olika människor kan uppfatta samma sak väsentligt. Boken ger tyvärr inget svar på frågan mer än citatet ”Många människor är faktiskt mer rädda skräckslagna för vad de upplever i sina drömmar och fantasier än för sådant de erfar i den verkliga världen.” Sökandet går vidare. Med nya fantasifulla hypoteser.

Patrik Strömer är generalsekreterare för Svenska Snustillverkarföreningen