Peeter Luksep; Krönika över frigörelsen
1992
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
PEETER LUKSEP:
Krönika över frigörelsen
N
är var det som Sten Andersson sa
att Baltikum inte var ockuperat?
När, och var, ägde den första
större demonstrationen i den baltiska frigörelseprocessen rum? Vad var egentligen Estlands Kongress?
Olo !gnats: Den stora omvälvningen –
Baltikum. Föreningen Östeuropainformation, Stockholm 1992
Utvecklingen i Estland, Lettland och Litauen har varit halsbrytande snabb de senaste åren. Olo !gnats, journalist på Estniska Dagbladet i Stockholm och för närvarande chef för Estlands informationskontor i Sverige, tillhör dem som ofta kallas på för att berätta.
Nu har han samlat fakta i telegramstil
från utvecklingen 1985 till 1992 i bokform. Bokens syfte är att återge händelseutvecklingen; inte att analysera eller debattera.
Och med det har !gnats lyckats. Att på
under hundra sidor kunna avverka en så
dramatisk period i tre länders historia är
en bedrift som alla, som behöver basfakta
om Baltikum, har anledning att vara
tacksamma för.
Fullt i konsekvens med det deklarerade
syftet återfinns inte heller i boken några
längre diskussioner eller analyser av till
exempel skilda meningsriktningar i oppositionen, av juridiska aspekter på självständighetens åter-utlysande, eller av den
ekonomiska utvecklingen. Boken fyller
här mera syftet att ”knyta ihop” skildringen av olika snävare ämnesområden.
Utvecklingen går fortfarande mycket
snabbt, och det är naturligtvis en hopplös
uppgift att sätta stopp en viss dag för att få
ut boken. Lyckligtvis har författaren ändå
förmått göra det. I gengäld får läsaren finna sig i att inte valet i Estland i september
finns med, och givetvis än mindre det i
Litauen i oktober. Väl medveten om sådana svårigheter utlovar författaren kostnadsfri komplettering av informationen
vid två tillfällen under 1993 till alla kö-
pare som så önskar.
Hastigheten och det icke-analyserande
återgivandet för dock med sig vissa smärre skönhetsfläckar. Bland annat påstås att
den mot slutet av 80-talet av reformkommunister i Estland uttänkta ekonomiska
självförvaltningen för Estland inom Sovjetunionens ram skulle handla om att göra
Estland till en ”ekonomisk frizon”. Men
förslaget var nog långt ifrån vedertagna
betydelser av ordet frizon – snarare kan
man säga att det i huvudsak innebar Tallinn-styrd planekonomi, i stället för
Moskva-styrd dito. Författarens folkpartistiska hemhörighet lyser kanske också
igenom: att Carl Bildt var inbjuden att
hålla ett av inledningstalen på första sammanträdet med Estlands Kongress förbigås till förmån för att nämna att Birgit
Friggebo fanns på plats .. .
Oavsett dessa randanmärkningar fyller
boken väl sin plats bland alla som vill vara
pålästa om vad som hände i Baltikum de
åren som Baltikum visade sig såväl vara
ockuperat som därefter frigjorde sig från
det.
Krönika över frigörelsen
N
är var det som Sten Andersson sa
att Baltikum inte var ockuperat?
När, och var, ägde den första
större demonstrationen i den baltiska frigörelseprocessen rum? Vad var egentligen Estlands Kongress?
Olo !gnats: Den stora omvälvningen –
Baltikum. Föreningen Östeuropainformation, Stockholm 1992
Utvecklingen i Estland, Lettland och Litauen har varit halsbrytande snabb de senaste åren. Olo !gnats, journalist på Estniska Dagbladet i Stockholm och för närvarande chef för Estlands informationskontor i Sverige, tillhör dem som ofta kallas på för att berätta.
Nu har han samlat fakta i telegramstil
från utvecklingen 1985 till 1992 i bokform. Bokens syfte är att återge händelseutvecklingen; inte att analysera eller debattera.
Och med det har !gnats lyckats. Att på
under hundra sidor kunna avverka en så
dramatisk period i tre länders historia är
en bedrift som alla, som behöver basfakta
om Baltikum, har anledning att vara
tacksamma för.
Fullt i konsekvens med det deklarerade
syftet återfinns inte heller i boken några
längre diskussioner eller analyser av till
exempel skilda meningsriktningar i oppositionen, av juridiska aspekter på självständighetens åter-utlysande, eller av den
ekonomiska utvecklingen. Boken fyller
här mera syftet att ”knyta ihop” skildringen av olika snävare ämnesområden.
Utvecklingen går fortfarande mycket
snabbt, och det är naturligtvis en hopplös
uppgift att sätta stopp en viss dag för att få
ut boken. Lyckligtvis har författaren ändå
förmått göra det. I gengäld får läsaren finna sig i att inte valet i Estland i september
finns med, och givetvis än mindre det i
Litauen i oktober. Väl medveten om sådana svårigheter utlovar författaren kostnadsfri komplettering av informationen
vid två tillfällen under 1993 till alla kö-
pare som så önskar.
Hastigheten och det icke-analyserande
återgivandet för dock med sig vissa smärre skönhetsfläckar. Bland annat påstås att
den mot slutet av 80-talet av reformkommunister i Estland uttänkta ekonomiska
självförvaltningen för Estland inom Sovjetunionens ram skulle handla om att göra
Estland till en ”ekonomisk frizon”. Men
förslaget var nog långt ifrån vedertagna
betydelser av ordet frizon – snarare kan
man säga att det i huvudsak innebar Tallinn-styrd planekonomi, i stället för
Moskva-styrd dito. Författarens folkpartistiska hemhörighet lyser kanske också
igenom: att Carl Bildt var inbjuden att
hålla ett av inledningstalen på första sammanträdet med Estlands Kongress förbigås till förmån för att nämna att Birgit
Friggebo fanns på plats .. .
Oavsett dessa randanmärkningar fyller
boken väl sin plats bland alla som vill vara
pålästa om vad som hände i Baltikum de
åren som Baltikum visade sig såväl vara
ockuperat som därefter frigjorde sig från
det.