Peeter Luksep; Vitbok om Sverige och Baltikum
1994
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Alliför långtgående slutsatser
Nils Karlsons analys är utan tvekan viktig
och betydelsefull for den syn vi bör ha på
staten. Den uppmuntrar i den praktiska
politiken till forsiktighet och vilja att
kontrollera de negativa effekterna av så-
dana mekanismer som Karlson definierar.
PEETER LUKSEP:
Däremot är det inte säkert att man enbart
utifrån hans teoretiska verk, vilket han
själv tycks göra, kan dra praktiska slutsatser, till exempel att staten och skattetrycket är for stort. Teorin tyder på att
det förmodligen är så, men inte mer.
VITBOK OM SVERIGE OCH
BALTIKUM
H
ärom året utgav Sveriges
förre generalkonsul i Leningrad/St Petersburg en
bok om svensk haitikurnpolitik 1989-1992. Tiden dessforinnan
har däremot länge dolts bakom hemligstämplar och politiska dimridåer.
Historikern och professorn Wilhelm
Carlgren råder nu delvis bot på denna
brist, på uppdrag av utrikesminister Margaretha af Ugglas att ”sammanställa en
översikt över Sveriges forhållanden till
Baltikum under tiden från forsta världskrigets slut fram till åren efter andra
världskriget”. En vitbok, om man så vill.
Och en slags vitbok har det blivit. En
kort och koncis genomgång, saklig men
Sverige och Baltikum. Wilhelm M Carlgren. Publica
1993.
ändå spännande eftersom här hanteras
materia som fram tills nyligen inte varit
allmänt tillgänglig.
Föräldrar iflyktingläger
Uppemot halva boken handlar om de
människor som kom över Östersjön under andra världskriget: om evakueringen
av esdandssvenskarna, om de baltiska
flyktingarna och om baltudämningen.
Särskilt intressant är genomgången av
kontakterna mellan Sverige och Sovjetunionen kring flyktingarna, inte minst for
denne anmälare vars föräldrar fanns i
flyktinglägren.
Nordisk tillhörighet
Intressant är också redogörelsen for diskussionerna kring möjliga säkerhetspolitiska ordningar i östersjöområdet under
SvENsK TrosKRI FT 129
mellankrigstiden. Detta är en fråga med,
minst sagt, fOrnyad aktualitet. Den
gången blev Sveriges strategi att skjuta in
en kil mellan Finland och de fYra andra
”nya” staterna vid Östersjön – Estland,
Lettland, Litauen och Polen. Finland
skulle vrängas över i en nordisk tillhörighet, och inte uppmuntras till alltfor
många cordon sanitaire-strategier med
Baltikum och Polen. Kanske kan man
säga att strategin lyckades – åtminstone
for Finland.
Svensk-centrerad
Carlgren skriver själv att framställningen
baseras övervägande på svenskt arkivmaterial och att den därfor kan ha blivit mer
svenskcentrerad än vad som kunde vara
önskvärt. Utan att någon skugga måtte
falla på den intressanta volym som foreligger så är jag böjd att hålla med om hans
oro. I källmaterialet verkar t ex inte ingå
den dåvarande estniske stockholmsambassadören Heinrich Lareteis memoarer, som finns utgivna på svenska i
Sverige. Laretei beskriver utforligt t ex
överlämnandet av ambassaderna 1940, ett
inslag i svensk baltikumpolitik som Carlgren behandlar på några enstaka rader.
Plump i protokollet
Största besvikelsen med Carlgrens bok är
att den inte kastar något mera ljus på frå-
gan om vilken status det svenska erkännandet av de baltiska staternas uppgående
i Sovjetunionen ansågs ha av dåvarande
politiker. Huruvida den frågan fortfarande är for känslig for att avhandlas eller
om den inte fanns representerad i tillgängligt källmaterial framgår inte; av vad
Carlgren skriver far man dock intrycket
att den frågan kanske inte väckte så stort
intresse då. Men Carlgren ställer frå-
gorna: kunden Sverige, i likhet med
USA och Storbritannien, handlat annorlunda? Ur baltisk synvinkel är det svenska
outtalade men dock existerande erkännandet inte bara av ockupationen utan
även av de baltiska ländernas inforlivande
i Sovjetunionen den största plumpen i
protokollet i de ömsesidiga relationerna
under detta århundrade, och kunde därfor motiverat en mer utfortig behandling.
Oavsett detta så är Carlgrens bok en
nödvändighet for alla som är intresserade
av Sveriges baltikumpolitik i ett längre
perspektiv.
130 SVENSK TI DSKR IFT
Nils Karlsons analys är utan tvekan viktig
och betydelsefull for den syn vi bör ha på
staten. Den uppmuntrar i den praktiska
politiken till forsiktighet och vilja att
kontrollera de negativa effekterna av så-
dana mekanismer som Karlson definierar.
PEETER LUKSEP:
Däremot är det inte säkert att man enbart
utifrån hans teoretiska verk, vilket han
själv tycks göra, kan dra praktiska slutsatser, till exempel att staten och skattetrycket är for stort. Teorin tyder på att
det förmodligen är så, men inte mer.
VITBOK OM SVERIGE OCH
BALTIKUM
H
ärom året utgav Sveriges
förre generalkonsul i Leningrad/St Petersburg en
bok om svensk haitikurnpolitik 1989-1992. Tiden dessforinnan
har däremot länge dolts bakom hemligstämplar och politiska dimridåer.
Historikern och professorn Wilhelm
Carlgren råder nu delvis bot på denna
brist, på uppdrag av utrikesminister Margaretha af Ugglas att ”sammanställa en
översikt över Sveriges forhållanden till
Baltikum under tiden från forsta världskrigets slut fram till åren efter andra
världskriget”. En vitbok, om man så vill.
Och en slags vitbok har det blivit. En
kort och koncis genomgång, saklig men
Sverige och Baltikum. Wilhelm M Carlgren. Publica
1993.
ändå spännande eftersom här hanteras
materia som fram tills nyligen inte varit
allmänt tillgänglig.
Föräldrar iflyktingläger
Uppemot halva boken handlar om de
människor som kom över Östersjön under andra världskriget: om evakueringen
av esdandssvenskarna, om de baltiska
flyktingarna och om baltudämningen.
Särskilt intressant är genomgången av
kontakterna mellan Sverige och Sovjetunionen kring flyktingarna, inte minst for
denne anmälare vars föräldrar fanns i
flyktinglägren.
Nordisk tillhörighet
Intressant är också redogörelsen for diskussionerna kring möjliga säkerhetspolitiska ordningar i östersjöområdet under
SvENsK TrosKRI FT 129
mellankrigstiden. Detta är en fråga med,
minst sagt, fOrnyad aktualitet. Den
gången blev Sveriges strategi att skjuta in
en kil mellan Finland och de fYra andra
”nya” staterna vid Östersjön – Estland,
Lettland, Litauen och Polen. Finland
skulle vrängas över i en nordisk tillhörighet, och inte uppmuntras till alltfor
många cordon sanitaire-strategier med
Baltikum och Polen. Kanske kan man
säga att strategin lyckades – åtminstone
for Finland.
Svensk-centrerad
Carlgren skriver själv att framställningen
baseras övervägande på svenskt arkivmaterial och att den därfor kan ha blivit mer
svenskcentrerad än vad som kunde vara
önskvärt. Utan att någon skugga måtte
falla på den intressanta volym som foreligger så är jag böjd att hålla med om hans
oro. I källmaterialet verkar t ex inte ingå
den dåvarande estniske stockholmsambassadören Heinrich Lareteis memoarer, som finns utgivna på svenska i
Sverige. Laretei beskriver utforligt t ex
överlämnandet av ambassaderna 1940, ett
inslag i svensk baltikumpolitik som Carlgren behandlar på några enstaka rader.
Plump i protokollet
Största besvikelsen med Carlgrens bok är
att den inte kastar något mera ljus på frå-
gan om vilken status det svenska erkännandet av de baltiska staternas uppgående
i Sovjetunionen ansågs ha av dåvarande
politiker. Huruvida den frågan fortfarande är for känslig for att avhandlas eller
om den inte fanns representerad i tillgängligt källmaterial framgår inte; av vad
Carlgren skriver far man dock intrycket
att den frågan kanske inte väckte så stort
intresse då. Men Carlgren ställer frå-
gorna: kunden Sverige, i likhet med
USA och Storbritannien, handlat annorlunda? Ur baltisk synvinkel är det svenska
outtalade men dock existerande erkännandet inte bara av ockupationen utan
även av de baltiska ländernas inforlivande
i Sovjetunionen den största plumpen i
protokollet i de ömsesidiga relationerna
under detta århundrade, och kunde därfor motiverat en mer utfortig behandling.
Oavsett detta så är Carlgrens bok en
nödvändighet for alla som är intresserade
av Sveriges baltikumpolitik i ett längre
perspektiv.
130 SVENSK TI DSKR IFT