Per Dahl, Hanna Ericson; Får vi tacka Bagge
1993
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
FÅR VI TACKA BAGGE?
AV PER DAHL och HANNA ERICSON
Genom sinförankring isvensk historia, hembygd och ikristen tro smälte Gösta Bagge samman
impulserna utifrån och hemifrån,från ekonomi och kulturarv till ettpolitiskt helt. Tillsammans
med bl a Eli Heckscher började Gösta Bagge utge den nya Svensk Tidsknft 1911.
G
östa Bagge ja, ja. Men
Ebon Andersson, hon var
nligot, hon!” ”Jaa, jag
kommer ihlig att min far
var entusiastisk for honom, men jag
forstod inte riktigt varför…”
De blida replikerna är autentiska svar
pli fclgor till dem som var unga under
andravärldskriget omhögerledaren. Vad
är det som gör en pattiledare stor? Kan
en pattiledare som av samtida inte uppfattas som betydelsefull, bli betydelsefull
for senare generationer? När fil dr Torbjörn Aranson skriver om Gösta Bagge
i dag (Gösta Bagges politiska tänkande,
NorstedtsJuridik 1993) far han i alla fall
stor betydelse for yngre konservativa,
som intellektuell konservativ förebild.
Kanske beror det pli att Aransons
PER DAHL ärforlagsredaktör på Timbro och
HANNA ERICSON ärforhundssekreterare på
Moderata Kvinnciförbundet.
arbete är en studie i Bagges retorik och
politiska tänkande, inte en undersökningav hans praktiska gärning. Aransons
arbete blir i forsta hand en hjälp att
tränga in i och forst:\ en konservativ
sarnhällsvision, vilket underlättas av att
biografin är synnerligen välskriven och
att de mlinga citaten- inte bara Bagges
– väl passats in i sina sammanhang.
Professorn som politiker
Gösta Bagges liv omspänner tiden for
Sveriges industrialisering: 1882-1951.
Hans grundläggande politiska daning
skedde i Uppsala, dit han kom som
student 1900. I Heimdal var han enligt
egen utsago endast ”springpojke lit Verner Söderberg”, men genom den akademiska diskussionen kom han in i den
s k Juntan, besdende av bl a sagde
Söderberg, Torvald Höijer och Eli
Heckscher, tillsammans med vilka han
SVENSK TIDSKRIFT 135
skulle börja ge ut den nya Svensk Tidskrift.
Denna intellektuellt vitala miljö förstärktes än mer av Harald Hjärnes närvaro, den konservative, men i viss min
svåtbestämbare politikern och historikern, vars tema ”försvar och reformer”
satte prägel pi en samtid. Såväl Aronson,
som Olle Nyman (i ”Gösta Bagge: en
heimdalit på partiledarpost” i Konservativframtidspolitik, Uppsala 1961) betonar
Hjärnes betydelse för Bagge; en viktig
skillnad finns dock, som Aranson inte
betonar fullt ut: Gösta Bagge är den
moderna tidens man långt mer än
inspiratören. Hjärne var historikern,
Bagge ekonomen och samhällsvetaren
som tidigt besökte USA för att sätta sig
in i utvecklingen av fackföreningar och
organisationsväsen. Det var ocks;\ dessa
discipliner som sammanvägdes när han
1921 kallades till en professur i nationalekonomi och socialpolitik vid Stockholms högskola, <\ret då han avgick som
formell redaktör för Svensk Tidskrift.
Efter den tid då han bl a grundade
Stockholms socialinstitut (den blivande
Socialhögskolan) kommer hans andra
politiska period: som partiledare för Allmänna Valmansförbundet 1935-1944;
han hade suttit i riksdagen sedan 1932.
1944 efterträddes han av den slätstrukne
högermannen Fritiof Domö, sju <\r senare var han borta.
Politiker, akademiker eller
intellektuell?
”När han var professor betedde han sig
som enjournalist, när han varjournalist
som en professor.” Orden är Charles de
Gaulles om Raymond Aron. De skulle
nog kunna omformuleras för att gälla
Gösta Bagge, forskare och politiker.
Kanske kommer hans karriär åter att bli
vanlig: den politiskt engagerade
akademikerns, som växlar plattform
mellan think-tanks, politiska uppdrag
och akademiska tjänster. Var han det
ena eller det andra? I hans undervisning
vid Socialhögskolan kan han, t ex enligt
statsvetaren Emil Uddhammar, uppfattas som långt mer socialingenjör än när
han bytte hatt… Aransonsskildringskulle
här kunna ha givits något större djup.
Gösta Bagges stora bidrag till Högerpartiet och den svenska politiken var
hans fönniga och vilja till bred ideologisk syntes, hans vilja att axla rollen som
politiskt engagerad intellektuell. Höjdpunkten är sannolikt hans valhandbok
Frihet eller socialism 1944, skriven som
inlägg i debatten om socialdemokratins
efterkrigsprogram. Kritiken av socialismens skilda former i nazism och bolsjevism är egentligen lika djuplodande som
FA von Hayeks ungefår samtida i Vägen
till träldom. Väsentligt är, som Aranson
pipekar, att Bagge inte sig de bida
diktaturena som abnorma avvikelser,
utan som extrema utvecklingspunkter
136 SV ENSK TIDSKRI FT
för latenta strukturer och tendenser som
fanns inbyggda i moderna demokratier:
Frågan är om det gäller åtgärder som
på grund av sin natur måste leda till
konsekvenserbeträffande människornas frihet och styrelsesättet, som vi
icke vilja acceptera i vårt land. Vi fl
därvidlag också komma ihåg, att vi
icke fl stanna vid yttre former. Även
de mest demokratiska och ”lagliga”
former kunna i verkligheten dölja
envälde, godtycke och personligofrihet. Erfarenheterna från de kommunistiska och nationalsocialistiska samhällshushållningarna i Ryssland och
Tyskland och för övrigt även från de
med dessa ekonomiskt ofta likartade
krigshushållningarna i andra länder
ha sin betydelse därutinnan, att de
böra kunna hjälpa oss att komma till
insikt om arten och konsekvenserna
av socialistiska åtgärder, som äro eller
kunna bli aktuella i vårt land.
Härmed har jag icke velat påstå, art
man inom socialdemokratin skulle
önska en totalitär samhällsordning.
Jag har endast velat belysa konsekvenserna av socialdemokratins allmänna inställning och de föreslagna
åtgärdernas art och resultat, vilket
som sagt är det avgörande.
Jag har velat ge skäl for min uppfattning, art valet till sist kommer att
stå mellan friheten eller socialismen.
Vi som står vid andra ändpunkten av
Sveriges socialistiska period och måste
avveckla konkursboet har nog lättare att
forstå Bagge än hans samtida.
Modern ekonomi och kulturarv
Bakgrunden till Bagges analys står att
finna i korsbefruktingen mellan det
moderna och det traditionalistiska i hans
intellektuella värld. Ijuntan hade framfor allt anglosachsiskt orienterade ideer
förekommit, och Eli Heckschers intellektuella briljans och syn på marknadsekonomi gjort sig gällande. Bagge hade
redan några fl år in på nittonhundratalet
sett den fria ekonomin i praktiken i
Förenta staterna: att staten är skild från
samhället, att samhället är en oöverskådlig väv av individuella relationer, allt
detta forstod han fullt ut. Och genom
sin forankring i svensk historia, hembygd och i kristen tro smälte Bagge
samman impulserna utifrån och hemifrån, från ekonomi och kulturarv till ett
politiskt helt. Hans tal går att läsa med
nöje än i dag; en slumpartad saxning från
ett valtal i Göteborg i september 1940:
Folkpartiets valaffisch har jag inte
blivit riktigt klok på – och det är
kanske karaktäristiskt for det partiet.
Den visar några barn och talar om
tryggheten for framtiden. På vad sätt
SV ENSK TIDSKRIFT 137
——- ~
Folkpartiet skall kunna åstadkomma
trygghet mer än andra partier vetjag
ej. Det kunde kanske vara nog om
partiet skapade trygghet för sina valmän om var de komma att ha Folkpartiet i framtiden.. .
Vissa saker tycks inte ha ändrat sig på
femtio år. Angreppen är dock inte så
många i talen; Aronson betonar, att
Arvid Lindman ärden merfolklige, som
ger rallarsvingar, som anpassar talen taktiskt efter läget mellan partierna. Gösta
Bagges stil är mer högstämd, han dröjer
hellre vid idealen än vid hoten, och när
han kommer in på dessa är det ofta
allmänna tendenser i tiden som tas upp,
inte så mycket andra partiers konkreta
handlande. Bagge erkänner sina politiskamotståndares godaintentioner, men
lägger samtidigt stor pedagogisk kraft
vid att göra klart hur deras bristande
verklighetssyn för dem vilse. Att de
oväntade följderna av politiska beslut
ofta var viktigare än de avsedda var helt
klart för denne politiker.
Bagges socialpolitiska forskning och
teserstod dock enligt honom själv knappast i konflikt med det marknadsekonomiska tänkandet. Han skriver i ett
valtal, ”Högerns väg”, i Örebro 1944:
ligga på ungdomsvården, hälsovården och undervisningen. skolväsendet bör utformas så, att vägen till
utbildning blir fri för den duglige
både på landet och i staden… över
huvud taget bör likställighet mellan
land och stad eftersträvas. .. Vi eftersträva inkornstugärnningmellan olika
samhällsgrupper, men inte genom
omfördelning av de begränsade
tillgångarna utan genom nationalinkomstens stegring. Denallmänna
välståndshöjningen skall i första hand
komma de lägsta inkomsttagarna till
godo…
Här ser vi, om vi vill tolka på ett vis fröet
till dagens högskattesamhälle. I en annan
tolkning utformar Bagge en ”social
marknadsekonomi” av tysk
kristdemokratisk modell. Hur uppfattade valmän och riksdagsledamöter sin
partiledare? Det är knappast realistiskt
att av dem, eller av Bagge själv, kräva
det perspektiv vi har i dag. Bagge hade
klart och tydligt slagit fast vikten av
marknadsekonominsfrihet omdenskulle
generera välstånd och utveckling. Torbjörn Aronson menar för egen del att
passager hos Bagge som kan tolkas som
uttryck för en tro på social ingenjörskonst alltid måste läsas i ljuset av
När nationalinkomsten stigit, bör det högerpolitikerns humanistiska grundsociala reformarbetet fortsättas och uppfattning.
utbyggas. Tyngdpunkten bör därvid I sitt tal vid Högerns riksstämma i
138 SVENSK TIDSKRIFT
Örebro kommer Bagge redan i början
in på den grundsyn, som Aronson starkt
betonar som det som omramade alla
hans tankar i skilda frågor: det judiskt
kristna västerländska arvet, sammansmältningen av Jerusalem, Aten och
Rom. Det kan ibland ske handfast:
Det finns många oroande foreteelser,
som visa, att också inom vårt land
kriget haft i sitt tOlje upplösande tendenser på moralens och även på den
goda smakens och karaktärsbildningens område. Det krävs från kyrkans
och de kyrkliga samfundens sida nya
och kraftiga insatser for att väcka
svenska folket ur den religiösa likgiltighet, som ersatt den tidigare
fientligheten mot de religiösa värdena, och dessa insatser måste fa stöd
och samverkan från alla håll, även
från staten.
Han återkommer till den kulturella och
den ”forpolitiska” ramen for sitt tänkande i slutet av talet:
Vi inom högern är medvetna om, att
samhället måste genomgå stora forändringar. I detta läge är det av särskild vikt, att stärka alla de andliga
krafterna hos vårt folk for att motstå
den kulturkris som nu går över världen och som verkat upplösande på
den västerländska människan. Denna
kulturkris har i sina yttersta verkningar betytt att den enskilda personligheten fatt träda tillbaka, att den
enskilde medborgarens ansvar och
frihet fatt vika for kollektivism och
socialism. Ur detta tillstånd har vuxit
fram den ekonomiska och politiska
diktaturen.
För politikern Bagge är den främsta
drivkraften inte ett begränsat politiskt
eller ekonomiskt perspektiv, utan ett
samhälls- och kulturperspektiv. Sannolikt är det just detta betonande av en
med valmännen gemensam livsinställning som gav hans synpunkter tyngd.
Samma konstaterande kan man göra om
Arvid Lindman, Jarl Hjalmarson, Gösta
Bohman och sannolikt även om Carl
Bildt.
Inspiratören nu
Torbjörn Aronsons analys har sin främsta fortjänst i att den så tydligt lyfter fram
denna Bagges roll som inspiratör, hans
markerande av vad som är gott och ont,
hans betonande av samhällets grundvalar och av den avgörande roll som det
klassiskajudiskt-kristna arvet har. Inom
sakområde efter sakområde lyfter Bagge
fram sin vision, inte oformedlat eller
mekaniskt, utan, som Aronson betonar,
i nära anslutning till de nationella eller
lokala forhållanden som samhälle, natur
eller historia skapat just p:l den mötesSVENSK TIDSKRIFT 139
L
platsen. Gösta Bagge framstår som den
som artikulerar de bärande ideerna i den
”sedliga stat” vilken Emil Uddhammar
ställer upp som en av borgerlig
statsuppfattnings ”idealtyper” i sin undersökning av svensk politik i Partierna
och den stora staten. Aranson riktar därmed ljuset mot det ”forpolitiskas” betydelse for politikens verkan; själv kallar
Aranson det ”kosmologins” betydelse,
med ett lite uppstyltat ord. Detta borde
vara ett viktigt memento for dagens
politiker: hur många av dem uppträder
som människor infor väljarna, och hur
många som politikens teknokrater?
Torbjörn Aransons framställning visar här kanske också sina brister. Författaren tycks stå alltfor nära sitt objekt.
Han söker därfor inte ställa Gösta Bagges retorik i relief mot den praktiska
politiken- riksdagens och högerns. Sannolikt är denna bristande problematisering ett utslag av den eldande
verkan Bagges ordval kan ha på läsaren
och då naturligtvis så mycket mer på
fOrfattaren. I det utvidgade perspektivet
är det troligt att Gösta Bagge som riksdagsman och partiledare skulle framstå
som en mer tidsbunden politiker med
en i praktiken märkbar övertro på
socialpolitikens möjligheter. Det tidigare nämnda idealet av ”det civiliserade
samhället” kan därmed i det praktiska
politiska arbetet inte hålla socialdemokratins framväxande offentliga sektor
stången – den står visserligen i motsats
till den starka staten men inte i kontradiktorisk motsats. Praktikern Bagge vill
kanske i riksdagsarbetet driva samma
linje som en gång Disraeli: att kanalisera
en ohejdbar utveckling i stället for att
rida spärr. Men när Bagge i praktiken
räcker socialdemokraterna lillfingret i
den socialpolitiska debatten hugger
Wigforss vips hela handen. Men att
idealet inte inspirerade tillräckligt i ett
specifikt historiskt läge gör det ju inte
ointressant eller likgiltigt nu, i ett annat
historiskt läge.
Men det faktum att Aranson står nära
sitt objekt är samtidigt bokens styrka.
Han berättar engagerat, lyfter fram Bagges väsentliga gärning som intellektuell
och lyckas inte minst levandegöra dennes tänkesätt och perspektiv.
Aranson har lyckats forstå Bagge och
lyckas forklara, vilket är varje god
biografis kännemärke.
140 SVENSK T !DSKRI FT
AV PER DAHL och HANNA ERICSON
Genom sinförankring isvensk historia, hembygd och ikristen tro smälte Gösta Bagge samman
impulserna utifrån och hemifrån,från ekonomi och kulturarv till ettpolitiskt helt. Tillsammans
med bl a Eli Heckscher började Gösta Bagge utge den nya Svensk Tidsknft 1911.
G
östa Bagge ja, ja. Men
Ebon Andersson, hon var
nligot, hon!” ”Jaa, jag
kommer ihlig att min far
var entusiastisk for honom, men jag
forstod inte riktigt varför…”
De blida replikerna är autentiska svar
pli fclgor till dem som var unga under
andravärldskriget omhögerledaren. Vad
är det som gör en pattiledare stor? Kan
en pattiledare som av samtida inte uppfattas som betydelsefull, bli betydelsefull
for senare generationer? När fil dr Torbjörn Aranson skriver om Gösta Bagge
i dag (Gösta Bagges politiska tänkande,
NorstedtsJuridik 1993) far han i alla fall
stor betydelse for yngre konservativa,
som intellektuell konservativ förebild.
Kanske beror det pli att Aransons
PER DAHL ärforlagsredaktör på Timbro och
HANNA ERICSON ärforhundssekreterare på
Moderata Kvinnciförbundet.
arbete är en studie i Bagges retorik och
politiska tänkande, inte en undersökningav hans praktiska gärning. Aransons
arbete blir i forsta hand en hjälp att
tränga in i och forst:\ en konservativ
sarnhällsvision, vilket underlättas av att
biografin är synnerligen välskriven och
att de mlinga citaten- inte bara Bagges
– väl passats in i sina sammanhang.
Professorn som politiker
Gösta Bagges liv omspänner tiden for
Sveriges industrialisering: 1882-1951.
Hans grundläggande politiska daning
skedde i Uppsala, dit han kom som
student 1900. I Heimdal var han enligt
egen utsago endast ”springpojke lit Verner Söderberg”, men genom den akademiska diskussionen kom han in i den
s k Juntan, besdende av bl a sagde
Söderberg, Torvald Höijer och Eli
Heckscher, tillsammans med vilka han
SVENSK TIDSKRIFT 135
skulle börja ge ut den nya Svensk Tidskrift.
Denna intellektuellt vitala miljö förstärktes än mer av Harald Hjärnes närvaro, den konservative, men i viss min
svåtbestämbare politikern och historikern, vars tema ”försvar och reformer”
satte prägel pi en samtid. Såväl Aronson,
som Olle Nyman (i ”Gösta Bagge: en
heimdalit på partiledarpost” i Konservativframtidspolitik, Uppsala 1961) betonar
Hjärnes betydelse för Bagge; en viktig
skillnad finns dock, som Aranson inte
betonar fullt ut: Gösta Bagge är den
moderna tidens man långt mer än
inspiratören. Hjärne var historikern,
Bagge ekonomen och samhällsvetaren
som tidigt besökte USA för att sätta sig
in i utvecklingen av fackföreningar och
organisationsväsen. Det var ocks;\ dessa
discipliner som sammanvägdes när han
1921 kallades till en professur i nationalekonomi och socialpolitik vid Stockholms högskola, <\ret då han avgick som
formell redaktör för Svensk Tidskrift.
Efter den tid då han bl a grundade
Stockholms socialinstitut (den blivande
Socialhögskolan) kommer hans andra
politiska period: som partiledare för Allmänna Valmansförbundet 1935-1944;
han hade suttit i riksdagen sedan 1932.
1944 efterträddes han av den slätstrukne
högermannen Fritiof Domö, sju <\r senare var han borta.
Politiker, akademiker eller
intellektuell?
”När han var professor betedde han sig
som enjournalist, när han varjournalist
som en professor.” Orden är Charles de
Gaulles om Raymond Aron. De skulle
nog kunna omformuleras för att gälla
Gösta Bagge, forskare och politiker.
Kanske kommer hans karriär åter att bli
vanlig: den politiskt engagerade
akademikerns, som växlar plattform
mellan think-tanks, politiska uppdrag
och akademiska tjänster. Var han det
ena eller det andra? I hans undervisning
vid Socialhögskolan kan han, t ex enligt
statsvetaren Emil Uddhammar, uppfattas som långt mer socialingenjör än när
han bytte hatt… Aransonsskildringskulle
här kunna ha givits något större djup.
Gösta Bagges stora bidrag till Högerpartiet och den svenska politiken var
hans fönniga och vilja till bred ideologisk syntes, hans vilja att axla rollen som
politiskt engagerad intellektuell. Höjdpunkten är sannolikt hans valhandbok
Frihet eller socialism 1944, skriven som
inlägg i debatten om socialdemokratins
efterkrigsprogram. Kritiken av socialismens skilda former i nazism och bolsjevism är egentligen lika djuplodande som
FA von Hayeks ungefår samtida i Vägen
till träldom. Väsentligt är, som Aranson
pipekar, att Bagge inte sig de bida
diktaturena som abnorma avvikelser,
utan som extrema utvecklingspunkter
136 SV ENSK TIDSKRI FT
för latenta strukturer och tendenser som
fanns inbyggda i moderna demokratier:
Frågan är om det gäller åtgärder som
på grund av sin natur måste leda till
konsekvenserbeträffande människornas frihet och styrelsesättet, som vi
icke vilja acceptera i vårt land. Vi fl
därvidlag också komma ihåg, att vi
icke fl stanna vid yttre former. Även
de mest demokratiska och ”lagliga”
former kunna i verkligheten dölja
envälde, godtycke och personligofrihet. Erfarenheterna från de kommunistiska och nationalsocialistiska samhällshushållningarna i Ryssland och
Tyskland och för övrigt även från de
med dessa ekonomiskt ofta likartade
krigshushållningarna i andra länder
ha sin betydelse därutinnan, att de
böra kunna hjälpa oss att komma till
insikt om arten och konsekvenserna
av socialistiska åtgärder, som äro eller
kunna bli aktuella i vårt land.
Härmed har jag icke velat påstå, art
man inom socialdemokratin skulle
önska en totalitär samhällsordning.
Jag har endast velat belysa konsekvenserna av socialdemokratins allmänna inställning och de föreslagna
åtgärdernas art och resultat, vilket
som sagt är det avgörande.
Jag har velat ge skäl for min uppfattning, art valet till sist kommer att
stå mellan friheten eller socialismen.
Vi som står vid andra ändpunkten av
Sveriges socialistiska period och måste
avveckla konkursboet har nog lättare att
forstå Bagge än hans samtida.
Modern ekonomi och kulturarv
Bakgrunden till Bagges analys står att
finna i korsbefruktingen mellan det
moderna och det traditionalistiska i hans
intellektuella värld. Ijuntan hade framfor allt anglosachsiskt orienterade ideer
förekommit, och Eli Heckschers intellektuella briljans och syn på marknadsekonomi gjort sig gällande. Bagge hade
redan några fl år in på nittonhundratalet
sett den fria ekonomin i praktiken i
Förenta staterna: att staten är skild från
samhället, att samhället är en oöverskådlig väv av individuella relationer, allt
detta forstod han fullt ut. Och genom
sin forankring i svensk historia, hembygd och i kristen tro smälte Bagge
samman impulserna utifrån och hemifrån, från ekonomi och kulturarv till ett
politiskt helt. Hans tal går att läsa med
nöje än i dag; en slumpartad saxning från
ett valtal i Göteborg i september 1940:
Folkpartiets valaffisch har jag inte
blivit riktigt klok på – och det är
kanske karaktäristiskt for det partiet.
Den visar några barn och talar om
tryggheten for framtiden. På vad sätt
SV ENSK TIDSKRIFT 137
——- ~
Folkpartiet skall kunna åstadkomma
trygghet mer än andra partier vetjag
ej. Det kunde kanske vara nog om
partiet skapade trygghet för sina valmän om var de komma att ha Folkpartiet i framtiden.. .
Vissa saker tycks inte ha ändrat sig på
femtio år. Angreppen är dock inte så
många i talen; Aronson betonar, att
Arvid Lindman ärden merfolklige, som
ger rallarsvingar, som anpassar talen taktiskt efter läget mellan partierna. Gösta
Bagges stil är mer högstämd, han dröjer
hellre vid idealen än vid hoten, och när
han kommer in på dessa är det ofta
allmänna tendenser i tiden som tas upp,
inte så mycket andra partiers konkreta
handlande. Bagge erkänner sina politiskamotståndares godaintentioner, men
lägger samtidigt stor pedagogisk kraft
vid att göra klart hur deras bristande
verklighetssyn för dem vilse. Att de
oväntade följderna av politiska beslut
ofta var viktigare än de avsedda var helt
klart för denne politiker.
Bagges socialpolitiska forskning och
teserstod dock enligt honom själv knappast i konflikt med det marknadsekonomiska tänkandet. Han skriver i ett
valtal, ”Högerns väg”, i Örebro 1944:
ligga på ungdomsvården, hälsovården och undervisningen. skolväsendet bör utformas så, att vägen till
utbildning blir fri för den duglige
både på landet och i staden… över
huvud taget bör likställighet mellan
land och stad eftersträvas. .. Vi eftersträva inkornstugärnningmellan olika
samhällsgrupper, men inte genom
omfördelning av de begränsade
tillgångarna utan genom nationalinkomstens stegring. Denallmänna
välståndshöjningen skall i första hand
komma de lägsta inkomsttagarna till
godo…
Här ser vi, om vi vill tolka på ett vis fröet
till dagens högskattesamhälle. I en annan
tolkning utformar Bagge en ”social
marknadsekonomi” av tysk
kristdemokratisk modell. Hur uppfattade valmän och riksdagsledamöter sin
partiledare? Det är knappast realistiskt
att av dem, eller av Bagge själv, kräva
det perspektiv vi har i dag. Bagge hade
klart och tydligt slagit fast vikten av
marknadsekonominsfrihet omdenskulle
generera välstånd och utveckling. Torbjörn Aronson menar för egen del att
passager hos Bagge som kan tolkas som
uttryck för en tro på social ingenjörskonst alltid måste läsas i ljuset av
När nationalinkomsten stigit, bör det högerpolitikerns humanistiska grundsociala reformarbetet fortsättas och uppfattning.
utbyggas. Tyngdpunkten bör därvid I sitt tal vid Högerns riksstämma i
138 SVENSK TIDSKRIFT
Örebro kommer Bagge redan i början
in på den grundsyn, som Aronson starkt
betonar som det som omramade alla
hans tankar i skilda frågor: det judiskt
kristna västerländska arvet, sammansmältningen av Jerusalem, Aten och
Rom. Det kan ibland ske handfast:
Det finns många oroande foreteelser,
som visa, att också inom vårt land
kriget haft i sitt tOlje upplösande tendenser på moralens och även på den
goda smakens och karaktärsbildningens område. Det krävs från kyrkans
och de kyrkliga samfundens sida nya
och kraftiga insatser for att väcka
svenska folket ur den religiösa likgiltighet, som ersatt den tidigare
fientligheten mot de religiösa värdena, och dessa insatser måste fa stöd
och samverkan från alla håll, även
från staten.
Han återkommer till den kulturella och
den ”forpolitiska” ramen for sitt tänkande i slutet av talet:
Vi inom högern är medvetna om, att
samhället måste genomgå stora forändringar. I detta läge är det av särskild vikt, att stärka alla de andliga
krafterna hos vårt folk for att motstå
den kulturkris som nu går över världen och som verkat upplösande på
den västerländska människan. Denna
kulturkris har i sina yttersta verkningar betytt att den enskilda personligheten fatt träda tillbaka, att den
enskilde medborgarens ansvar och
frihet fatt vika for kollektivism och
socialism. Ur detta tillstånd har vuxit
fram den ekonomiska och politiska
diktaturen.
För politikern Bagge är den främsta
drivkraften inte ett begränsat politiskt
eller ekonomiskt perspektiv, utan ett
samhälls- och kulturperspektiv. Sannolikt är det just detta betonande av en
med valmännen gemensam livsinställning som gav hans synpunkter tyngd.
Samma konstaterande kan man göra om
Arvid Lindman, Jarl Hjalmarson, Gösta
Bohman och sannolikt även om Carl
Bildt.
Inspiratören nu
Torbjörn Aronsons analys har sin främsta fortjänst i att den så tydligt lyfter fram
denna Bagges roll som inspiratör, hans
markerande av vad som är gott och ont,
hans betonande av samhällets grundvalar och av den avgörande roll som det
klassiskajudiskt-kristna arvet har. Inom
sakområde efter sakområde lyfter Bagge
fram sin vision, inte oformedlat eller
mekaniskt, utan, som Aronson betonar,
i nära anslutning till de nationella eller
lokala forhållanden som samhälle, natur
eller historia skapat just p:l den mötesSVENSK TIDSKRIFT 139
L
platsen. Gösta Bagge framstår som den
som artikulerar de bärande ideerna i den
”sedliga stat” vilken Emil Uddhammar
ställer upp som en av borgerlig
statsuppfattnings ”idealtyper” i sin undersökning av svensk politik i Partierna
och den stora staten. Aranson riktar därmed ljuset mot det ”forpolitiskas” betydelse for politikens verkan; själv kallar
Aranson det ”kosmologins” betydelse,
med ett lite uppstyltat ord. Detta borde
vara ett viktigt memento for dagens
politiker: hur många av dem uppträder
som människor infor väljarna, och hur
många som politikens teknokrater?
Torbjörn Aransons framställning visar här kanske också sina brister. Författaren tycks stå alltfor nära sitt objekt.
Han söker därfor inte ställa Gösta Bagges retorik i relief mot den praktiska
politiken- riksdagens och högerns. Sannolikt är denna bristande problematisering ett utslag av den eldande
verkan Bagges ordval kan ha på läsaren
och då naturligtvis så mycket mer på
fOrfattaren. I det utvidgade perspektivet
är det troligt att Gösta Bagge som riksdagsman och partiledare skulle framstå
som en mer tidsbunden politiker med
en i praktiken märkbar övertro på
socialpolitikens möjligheter. Det tidigare nämnda idealet av ”det civiliserade
samhället” kan därmed i det praktiska
politiska arbetet inte hålla socialdemokratins framväxande offentliga sektor
stången – den står visserligen i motsats
till den starka staten men inte i kontradiktorisk motsats. Praktikern Bagge vill
kanske i riksdagsarbetet driva samma
linje som en gång Disraeli: att kanalisera
en ohejdbar utveckling i stället for att
rida spärr. Men när Bagge i praktiken
räcker socialdemokraterna lillfingret i
den socialpolitiska debatten hugger
Wigforss vips hela handen. Men att
idealet inte inspirerade tillräckligt i ett
specifikt historiskt läge gör det ju inte
ointressant eller likgiltigt nu, i ett annat
historiskt läge.
Men det faktum att Aranson står nära
sitt objekt är samtidigt bokens styrka.
Han berättar engagerat, lyfter fram Bagges väsentliga gärning som intellektuell
och lyckas inte minst levandegöra dennes tänkesätt och perspektiv.
Aranson har lyckats forstå Bagge och
lyckas forklara, vilket är varje god
biografis kännemärke.
140 SVENSK T !DSKRI FT