Per Erixon; I Kubas Gulagarkipelag
1988
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
122
PER ERIXSON:
I Kubas Gulagarkipelag
E
n mörk natt 1961 väcktes den
kubanske tjänstemannen Armando Valladares av att den kalla
mynningen på en kulsprutepistol trycktes
mot hans tinning. Castros hemliga polis
hade kommit för att arrestera honom. Efter en grundlig husrannsakan – där inget
som helst komprometterande hittades –
fördes Valladares bort. För hans uppskrämda familj uppgav poliserna att han
skulle återvända ”inom kort”. I själva verket frigavs Armanda Valladares först 22
år senare.
Armanda Valladares: Against All Hope.
Coronet Books 1987
Vid tidpunkten för arresteringen arbetade Valladares på Kubas postsparbank.
Han var inte särskilt politiskt aktiv, men
han var katolik och han var motståndare
till den kommunistiska utveckling som
blev allt mer påtaglig på Kuba. Regimen
försökte göra gällande att Valladares’ anti-kommunism tagit sig uttryck i planläggandet av terrordåd. I verkligheten bestod
hans motstånd i att han gjort kritiska uttalanden samt vägrat att låta placera en
kommunistisk propagandaskylt på sitt
skrivbord.
I boken Against All Hope beskriver
Valladares sina egna och andras umbä-
randen i Kubas Gulagarkipelag. Den kubanska regimens mest avskyvärda sidor
exponeras obarmhärtigt: biologiska experiment på politiska fångar, urskillningslösa avrättningar, mord och brutal misshandel.
Under hela sin långa fångenskap gjorde Valladares aktivt motstånd. Han
smugglade ut informationer om övergreppen på mänskliga rättigheter och han började till och med skriva dikter om den
hopplösa situationen. Hans hustru, Martha, som flytt till USA, ombesörjde bl a
att den utsmugglade diktsamlingen Från
min rullstolpublicerades. (Titeln anspelar
på det faktum att Armanda Valladares för
en tid blev rullstolsbunden som en följd
av den behandling han utsatts för.) I den
diktsamlingen ingår den klassiska skildringen av den fruktansvärda massakern i
Bornato-fängelset l september 1975, då
en fånge dödades och ett 40-tal skadades
svårt.
Det är chockerande att konstatera den
nästan kompakta likgiltighet som organisationerför mänskliga rättigheter visat för
Valladares’ (och många andras) uppgifter
om förhållandena på Kuba. En intressant
dokumentering av det märkliga agerandet
hos vissa personer bl a inom Amnesty International finns för övrigt även i Britt
Arenanders bok Fallet Valladares (Alba
1981). Över huvud taget har flatheten i
reaktionerna mot förtrycket på Kuba varit påfallande, både i Sverige och i övriga
västvärlden.
Av största intresse för svenska läsare
är självfallet den skildring AgainstAllHopeger av Martha Vallactares möte i Stockholm med dåvarande internationelle sekreteraren i SAP, Pierre Schori. Denne ville uppenbarligen ogärna bli sedd tillsammans med hustrun till en kubansk politisk
fånge och ett hemligt rendez-vous arrangerades således. Under det korta sammanträffandet förklarade Schori att han inte
ville uttala sig mot den kubanska diktaturen därför att det skulle ”ge amerikanerna
ett publicitetsvapen”. Om Kubas diktator
gav han omdömet att ”intelligens och passionerad vrede befinner sig i konflikt inuti
Castro”. Martha Valladares fick intrycket
att Pierre Schori inte var intresserad av
hennes mans öde. När hon gick fick hon
tillsägelse att inte säga något till pressen
CARL JOHAN UUNGBERG:
123
om samtalet med Schori. Armando Valladares kommenterade: ”Kanske han inte
ville utmana Fidels passionerade vrede”.
Enokänd international
G
enom det svenska KDS litenhet
kan man lätt tro, att kristdemokratin internationellt sett skulle
vara betydelselös. Detta är dock fel. På
den politiska världskartan är kristdemokratin väl företrädd.
Nils Arb0l: Kristdemokraterna en
världsrörelse. Samhällsgemenskaps förlag 1987
Kristdemokratins rötter finns i 1800-talet, inte minst i katolicismens strävan att
skapa ett politiskt alternativ till socialism
och liberal ekonomism. I vår tid har en
”andra våg” av kristdemokratiska partier
grundats. Dessa uppstod ur önskan att
motverka politikens polarisering under
trycket av fascism och kommunism, och
söker idag utforma en ”tredje väg” mellan
höger och vänster. Kristdemokratin har
efter 1945 varit vital för många länders
återuppbyggnad och demokratiska revitalisering.
Om Kristdemokraterna en världsrörelse
handlar den danske författaren Nils Arb0ls bok, som det KDS närstående Samhällsgemenskaps förlag nu översatt. I boken ges en värdefull översikt av kristdemokratins bakgrund och aktuella program i olika länder. Den inledande analysen är både elegant och insiktsfull. Arb0l
pekar på strävan att erbjuda ett klart,
etiskt grundat alternativ till de icke-konfessionella, på (relativt) distinkta yrkesgrupper byggda partierna. Familjen samt
tanke-, tros- och yttrandefriheten sätts i
centrum. Kollektivism och förstatligande
kritiseras. Ekonomisk frihet värdesätts,
men på flera håll har kristdemokrater
motarbetat stora företags makt och genomförtjordreformer. För en fri skola har
kristdemokrater till sist kämpat hårt.
Till kristdemokratins goda sidor hör
inflytandet från en lång kristet-klassisk
tradition i analysen av olika samhällsfrå-
gor. Till svagheterna hör en benägenhet
att något svepande avfärda andra alternativ till socialismen. ”Både liberalismen
och socialismen är böjda att uppfatta
människan som en rent fysisk individ,”
skriver t ex Arb0l. Gäller detta al/liberalism? Till skillnad från konservatismen
sägs kristdemokratin också vara en ”reformistisk och progressiv” rörelse. Men
ett grunddrag i modem konservatism har
ju ofta sagts vara ”att reformera för att bevara”!
Möjligen räcker den kristna grundvalen ändå inte helt till för att ge den moderna kristdemokratin full enhetlighet. Denna rörelse har också den dragits in i spänningsfältet mellan traditionell kristendom
och modernism, vilket medfört många
djupgående inkonsekvenser. De kristdemokratiska partierna har därför den samlande inspirationen till trots, också vä-
sentliga inbördes olikheter.
PER ERIXSON:
I Kubas Gulagarkipelag
E
n mörk natt 1961 väcktes den
kubanske tjänstemannen Armando Valladares av att den kalla
mynningen på en kulsprutepistol trycktes
mot hans tinning. Castros hemliga polis
hade kommit för att arrestera honom. Efter en grundlig husrannsakan – där inget
som helst komprometterande hittades –
fördes Valladares bort. För hans uppskrämda familj uppgav poliserna att han
skulle återvända ”inom kort”. I själva verket frigavs Armanda Valladares först 22
år senare.
Armanda Valladares: Against All Hope.
Coronet Books 1987
Vid tidpunkten för arresteringen arbetade Valladares på Kubas postsparbank.
Han var inte särskilt politiskt aktiv, men
han var katolik och han var motståndare
till den kommunistiska utveckling som
blev allt mer påtaglig på Kuba. Regimen
försökte göra gällande att Valladares’ anti-kommunism tagit sig uttryck i planläggandet av terrordåd. I verkligheten bestod
hans motstånd i att han gjort kritiska uttalanden samt vägrat att låta placera en
kommunistisk propagandaskylt på sitt
skrivbord.
I boken Against All Hope beskriver
Valladares sina egna och andras umbä-
randen i Kubas Gulagarkipelag. Den kubanska regimens mest avskyvärda sidor
exponeras obarmhärtigt: biologiska experiment på politiska fångar, urskillningslösa avrättningar, mord och brutal misshandel.
Under hela sin långa fångenskap gjorde Valladares aktivt motstånd. Han
smugglade ut informationer om övergreppen på mänskliga rättigheter och han började till och med skriva dikter om den
hopplösa situationen. Hans hustru, Martha, som flytt till USA, ombesörjde bl a
att den utsmugglade diktsamlingen Från
min rullstolpublicerades. (Titeln anspelar
på det faktum att Armanda Valladares för
en tid blev rullstolsbunden som en följd
av den behandling han utsatts för.) I den
diktsamlingen ingår den klassiska skildringen av den fruktansvärda massakern i
Bornato-fängelset l september 1975, då
en fånge dödades och ett 40-tal skadades
svårt.
Det är chockerande att konstatera den
nästan kompakta likgiltighet som organisationerför mänskliga rättigheter visat för
Valladares’ (och många andras) uppgifter
om förhållandena på Kuba. En intressant
dokumentering av det märkliga agerandet
hos vissa personer bl a inom Amnesty International finns för övrigt även i Britt
Arenanders bok Fallet Valladares (Alba
1981). Över huvud taget har flatheten i
reaktionerna mot förtrycket på Kuba varit påfallande, både i Sverige och i övriga
västvärlden.
Av största intresse för svenska läsare
är självfallet den skildring AgainstAllHopeger av Martha Vallactares möte i Stockholm med dåvarande internationelle sekreteraren i SAP, Pierre Schori. Denne ville uppenbarligen ogärna bli sedd tillsammans med hustrun till en kubansk politisk
fånge och ett hemligt rendez-vous arrangerades således. Under det korta sammanträffandet förklarade Schori att han inte
ville uttala sig mot den kubanska diktaturen därför att det skulle ”ge amerikanerna
ett publicitetsvapen”. Om Kubas diktator
gav han omdömet att ”intelligens och passionerad vrede befinner sig i konflikt inuti
Castro”. Martha Valladares fick intrycket
att Pierre Schori inte var intresserad av
hennes mans öde. När hon gick fick hon
tillsägelse att inte säga något till pressen
CARL JOHAN UUNGBERG:
123
om samtalet med Schori. Armando Valladares kommenterade: ”Kanske han inte
ville utmana Fidels passionerade vrede”.
Enokänd international
G
enom det svenska KDS litenhet
kan man lätt tro, att kristdemokratin internationellt sett skulle
vara betydelselös. Detta är dock fel. På
den politiska världskartan är kristdemokratin väl företrädd.
Nils Arb0l: Kristdemokraterna en
världsrörelse. Samhällsgemenskaps förlag 1987
Kristdemokratins rötter finns i 1800-talet, inte minst i katolicismens strävan att
skapa ett politiskt alternativ till socialism
och liberal ekonomism. I vår tid har en
”andra våg” av kristdemokratiska partier
grundats. Dessa uppstod ur önskan att
motverka politikens polarisering under
trycket av fascism och kommunism, och
söker idag utforma en ”tredje väg” mellan
höger och vänster. Kristdemokratin har
efter 1945 varit vital för många länders
återuppbyggnad och demokratiska revitalisering.
Om Kristdemokraterna en världsrörelse
handlar den danske författaren Nils Arb0ls bok, som det KDS närstående Samhällsgemenskaps förlag nu översatt. I boken ges en värdefull översikt av kristdemokratins bakgrund och aktuella program i olika länder. Den inledande analysen är både elegant och insiktsfull. Arb0l
pekar på strävan att erbjuda ett klart,
etiskt grundat alternativ till de icke-konfessionella, på (relativt) distinkta yrkesgrupper byggda partierna. Familjen samt
tanke-, tros- och yttrandefriheten sätts i
centrum. Kollektivism och förstatligande
kritiseras. Ekonomisk frihet värdesätts,
men på flera håll har kristdemokrater
motarbetat stora företags makt och genomförtjordreformer. För en fri skola har
kristdemokrater till sist kämpat hårt.
Till kristdemokratins goda sidor hör
inflytandet från en lång kristet-klassisk
tradition i analysen av olika samhällsfrå-
gor. Till svagheterna hör en benägenhet
att något svepande avfärda andra alternativ till socialismen. ”Både liberalismen
och socialismen är böjda att uppfatta
människan som en rent fysisk individ,”
skriver t ex Arb0l. Gäller detta al/liberalism? Till skillnad från konservatismen
sägs kristdemokratin också vara en ”reformistisk och progressiv” rörelse. Men
ett grunddrag i modem konservatism har
ju ofta sagts vara ”att reformera för att bevara”!
Möjligen räcker den kristna grundvalen ändå inte helt till för att ge den moderna kristdemokratin full enhetlighet. Denna rörelse har också den dragits in i spänningsfältet mellan traditionell kristendom
och modernism, vilket medfört många
djupgående inkonsekvenser. De kristdemokratiska partierna har därför den samlande inspirationen till trots, också vä-
sentliga inbördes olikheter.