Pia Clerté: Vapenfrågor och valtider

Det är valtider, och många frågor kämpar om att hamna längst upp på den politiska agendan. För legala vapenägare, jägare, sportskyttar, vapensamlare och vapenhandlare är vapenfrågor en av frågorna som alltid ligger i bakgrunden som ett hot mot ens livsstil, hobby och idrott. Har du koll på hur partierna agerat i olika frågor?

Det finns ett antal beslut från riksdagen i vapenfrågor som väntar på att en välvillig regering ska genomföra dem. Den socialdemokratiska regeringen, liksom den rödgröna regeringen innan, har dock vägrat att agera i enlighet med riksdagens vilja.

Det är lockande att verka handlingskraftig genom att stå på presskonferens och hävda att strängare vapenlagar behövs för att kontra gängbrottslighet och skjutningar på gatan. Men sanningen är ju att dessa brott inte begås med legala vapen. Att göra det krångligare att äga legala vapen drabbar bara de som bryr sig om lagar.

Därför är det viktigt att veta hur de olika partierna agerat i olika frågor för att utvärdera de löften som avgetts.

Låt oss gå igenom några av frågorna högst upp på agendan.

EU:s vapendirektiv

Regeringen har försökt upprepade gånger att överimplementera vapendirektivet. Riksdagen har vägrat och beslutade i juni 2019 att den vill se en implementering på miniminivå.

Senast i juni 2021 röstade riksdagen ned den andra propositionen om vapendirektivet där regeringen bland annat ville kräva märkning av historiskt värdefulla vapen (trots det möjliga undantaget från EU), reglera vapenmäklare, omklassa vissa halvautomatiska vapen till kategori A (trots att direktivet reglerar användning inte innehav), kräva tillstånd för innehav av vissa magasin (EU kräver endast reglering av användning av vissa magasin i kombination med vissa vapen), reglera införsel, transport och förvaring av magasin, samt ej ge undantag till samlare och muséer trots att EU medger detta.

Regeringen har nu utsett en särskild utredare som ska lämna förslag till de författningsändringar som krävs. Kommittédirektivet slår fast att utredaren ska utreda om vissa förändringar i vapenfrågor ska ske, inte hur de ska införas. Det kan sägas vara ett typexempel på ”som man frågar får man svar”. Denna utredning kan även bedömas vara ett sätt att begrava frågan till efter valrörelsen då utredningen ska redovisas senast den 11 november 2022.

Uppdelning av vapenlagstiftningen

Riksdagen har uppmanat regeringen att dela upp vapenlagstiftningen i en administrativ del och en del som styr brottsligt innehav. Att det skulle vara en välkommen uppdelning kan alla licensinnehavare som missat ett datum för förnyelse intyga om. De blir genast misstänkta för vapenbrott från en dag till en annan.

I samma kommittédirektiv som regeringen utfärdat om vapendirektivet, ligger frågan om uppdelning av vapenlagen. Denna del ska redovisas senast den 10 november 2023.

Tidsbegränsade licenser

Vi har sedan år 2000 tidsbegränsade licenser på enhandsvapen och helautomatiska vapen. Det betyder att licensen gäller i fem år och sedan måste den sökas om. Det var tänkt vara en enkel förnyelse av licens, men nya krav tillkommer hela tiden och det är inte alls säkert att en person som ägt ett vapen fem eller tio år får förnyad licens trots aktivitet och vandel. Tidsbegränsade licenser är resurskrävande för Polismyndigheten och ett onödigt administrativt krångel eftersom alla licensinnehavare redan kontrolleras varje dygn genom automatiska registersamkörningar. 

Riksdagen har beslutat i flera omgångar att tidsbegränsningen ska tas bort. Regeringen har dock vägrat med hänvisning till gängbrottsligheten (sic!).

Tidsbegränsningen på vapenlicenser hade redan kunnat varit avskaffad då ett utskottsinitiativ till direktlagstiftning initierades av SD i justitieutskottet i februari. Initiativet fick stöd av M och KD. Dessvärre saknades majoritet i utskottet då vare sig C eller L valde att stödja det.

En ny regering behöver komma på plats ifall det ska bli någon ändring i ämnet.

Polismyndighetens hantering av vapenlicenser och tillstånd för skjutbanor

Det åligger i dag Polismyndigheten att hantera licensansökningar och tillstånd för skjutbanor. Uppgifter som ligger långt ifrån myndighetens kärnuppdrag. Riksdagen har i flera omgångar beslutat att ansvaret ska flyttas från Polisen. Riksdagen har även redan 2015 beslutat om att en speciell Viltmyndighet ska inrättas.

Dåvarande inrikesminister Mikael Damberg (S) var tydlig i oktober 2020 med att regeringen anser att uppdraget att besiktiga skjutbanor ska ligga kvar hos Polisen. Regeringen har heller inga planer på att inrätta Viltmyndigheten och vill inte att ansvaret för licenshantering ska flyttas från Polisen.

Partiernas agerande

Den socialdemokratiska regeringen, med justitie- och inrikesminister Morgan Johansson i spetsen, har i fråga efter fråga vägrat att agera på riksdagens tillkännagivanden. När statsrådet i debatten likställer legala vapenägare med terrorister och brottslingar blir det tydligt hur Socialdemokraterna ser på jägare, sportskyttar och samlare. Vi har bevittnat en oförklarlig helomsvängning sedan 2014, dessförinnan var S inte ett uttalat jakt- och skyttefientligt parti.

Miljöpartiet är sällan aktiva i debatten och saknar initiativ i form av motioner, men röstar gärna med S i alla frågor.

Från Vänsterpartiets sida har det kommit några positiva överraskningar under mandatperioden vad gäller implementeringen av vapendirektivet och uppdelningen av vapenlagstiftningen vilket partiets rättspolitiska talesperson Linda Snecker har motionerat om. I andra frågor står dock partiet oftast på Socialdemokraternas sida.

Centerpartiet har länge stått på vapenägarnas sida såväl i riksdagen som i EU. Johan Hedin, rättspolitisk talesperson, är aktiv i debatten. Dessvärre valde partiet att inte ta frågan med tidsbegränsade licenser hela vägen när chansen presenterade sig. Inte för att C bytt åsikt i frågan, utan snarare för att initiativet kom från Sverigedemokraterna.

Liberalerna har visat en ojämnhet i sin politik om vapenfrågor där tidsbegränsade vapenlicenser dessvärre har blivit en fråga där partiet önskar bibehålla restriktionerna. Johan Pehrson i sin roll som rättspolitisk talesperson syns i debatten och verkar vara den drivande kraften bakom svängningen om femårslicenser.

Hos Kristdemokraterna finns det specifikt några riksdagsledamöter som är aktiva i frågorna, Ingemar Kihlström och Kjell-Arne Ottosson. KD:s rättspolitiske talesperson Andreas Carlson syns däremot inte i debatten om vapenfrågor. Partiet ställer sig oftast tillsammans med Moderaterna i vapenfrågor.

Moderaterna har flest riksdagsledamöter engagerade i debatten, och bland dem utmärker sig Sten Bergheden och Marléne Lund Kopparklint som de som tar flest debatter. Dessvärre hörs sällan den rättspolitiske talespersonen Johan Forssell i dessa frågor. Men det finns endast två riksdagspartier som lägger en kommittémotion, det vill säga en motion som hela partiet står bakom, om vapenfrågor. Ett av dessa partier är Moderaterna som lägger en omfattande kommittémotion om vapenfrågor varje år.

Sverigedemokraterna står för den andra kommittémotionen om vapen och partiet täcker även det in de flesta frågorna. Tidigare rättspolitiske talesperson för Sverigedemokraterna, Adam Marttinen, såväl som nuvarande, Tobias Andersson, tar gärna debatten med justitie- och inrikesministrar. Partiet har även genomgående motionerat och röstat för lättnader för laglydiga vapenägare.

Att vapen eller jaktfrågor kanske inte är det enda som avgör när du står i båset den 11 september må vara hänt, men om du tvekar mellan olika partier kanske just den frågan kan avgöra ditt val. Och vill du se lättnader i vapenlagar och slippa en överimplementering av vapendirektivet bör din röst tillfalla ett parti som står för det – i ord som i handling.

Pia Clerté är flerfaldig svensk och nordisk mästarinna i dynamisk sportskytte och debattör