Piratpartiet på bräcklig grund i Patent Bay

Piratpartiet är en unik blandning av vulgärkommunism och klassisk liberalism. Det menar Carl-Johan Westholm, ledamot av UppfinnarKollegiet, som trots allt tycker att partiet är något viktigt på spåren.

Piratpartiet fick under en tid stor uppmärksamhet i media. Det vann rubriker, men undkom analysen. Partiet bärs fram av de förändringar i vardagen som tekniken har medfört. Det har blivit enklare att kopiera och sprida musik, tal och skrift. Partiet vill att det tillåts. Paradoxalt nog protesterar Piratpartiet mot andra delar av den nya teknikens möjligheter, att kolla vad andra säger i telefon och e-brev. Det har istället de statsbärande partierna tagit fasta på.

Piratpartiets engagemang för den personliga integriteten har troligen bred folklig sympati. ”Brevhemligheten ska upphöjas till en generell kommunikations-hemlighet”, är en åsikt som skulle vinna stort i en folkomröstning. Men är partiet företagarvänligt? Partiprogrammet är förvånansvärt litet granskat.

Piratpartiet vill ändra lagstiftningen så att ”den endast reglerar användning och kopiering av verk i kommersiella sammanhang.” Så står det på Piratpartiets hemsida. Frågan är då vem som bestämmer vad som är kommersiellt – upphovsrättsinnehavaren som vill sälja eller användaren som helst inte vill betala?
Det blir inte klarare av att Piratpartiet vill avskaffa patenträtten:
”Sagan om ’Den lille uppfinnaren’ som sitter för sig själv i en källare och knappt har pengar till ost och bröd, men som i sin isolering kommer på något alldeles fantastiskt och lever stormrik i alla sina dagar, är just det, en saga.”
Finns inte Bill Gates?

”Kostnaden för att skaffa ett enda europeiskt patent ligger på en halv miljon kronor i snitt, och det tar flera år att få det beviljat. Att sedan driva en patentprocess i rätten kan bli hur dyrt som helst, och kostar många miljoner även i bästa fall. — Att skaffa sig, och försvara, en patentportfölj är såpass dyrt att det bara är de riktigt stora företagen som har råd med det.” Piratpartiet vill istället att nydanare ska vara anställda i storföretag eller sponsrade för att göra innovationer. Sedan ska vem som helst få använda deras idéer utan att betala.

Som av en händelse påminner det om tiden före patentsystemets tillkomst. Den tidens makthavare sponsrade skapande begåvningar. Mozart var en sådan, som sedan begravdes på en fattigkyrkogård. ”De enda som verkligen har glädje av patent är de som jobbar som patentombud eller patentjurister; utan patenten skulle de sakna anställning. Dessvärre är det på dessa människors åsikter man grundar praxis och politik, trots att det är en tydlig jävsituation.”

Det sista stämmer tyvärr ofta. Och det är sant att patentsystemet missbrukas. Amerikanska advokater tjänar mer än amerikanska patentägare på patent. Piratpartiet pekar på ett reellt problem, ett verkligt eftersatt område inom rättssäkerheten.
Inbrott i en verkstad görs för att stjäla saker. Polis och åklagare ingriper.
Intrång i ett patent görs för att stjäla idéer. Även om brottslingen är identifierad, får den bestulne på eget initiativ och bekostnad inleda en rättsprocess.

Att äga ett patent har mindre skydd i många länder än att äga en produkt som är följden av patentet. En fattig innovatör har som regel inte råd att slåss mot stora företag i juridiska processer, särskilt inte om patentet är värdefullt och det blir billigare för tillverkare att obstruera och betala advokater än att betala patentägaren. Så gör Piratbolagen i Patent Bay.
Att göra det lättare och billigare att söka patent är ett välkänt löfte. Men det är lika mycket värt som att snabbare få menyn på ett matställe och få betala med rabatt men sedan få krångel med maten.

Piratpartiet och jag debatterade tidigare under hösten i Dagens Industri. Piratpartiets Amelia Andersdotter och Egil Möller (DI 18/10) skrev bl a följande:
”IBM:s advokat Roger Smith har sagt att IBM:s patentportfölj ger bolaget frihet att göra vad det vill genom korslicensiering och att tillgången till dessa patent är långt värdefullare för IBM än de licensavgifter IBM får för sina egna cirka 9 000 aktiva patent.”

Javisst, så gör stora bolag med många patent som har affärer med andra stora bolag som också har patent. Men korslicensiering är bara ett annat sätt att ta betalt för patenten än att korsvis slanta över licenspengar. Av detta missförstånd dras följande slutsats:

”Piratpartiet menar att konkurrens och samarbete som driver behovet av nytänkande och entreprenörskap gynnar både uppfinnandet och samhället mer än tillgång till uppköpta patentportföljer. Därför har vi i partiprogrammet skrivit att patentsystemet ska slopas.”

På bräcklig grund vill Piratpartiet helt avkriminalisera idéstölder. Samtidigt vill partiet öka respekten för den personliga integriteten för allt som inte har ett kommersiellt värde. Det har blivit en unik blandning av vulgärkommunism och klassisk liberalism.

I korthet menar Piratpartiet att det vore fel om andra avlyssnade ett samtal mellan dem och mig om t ex en teknisk idé – men däremot OK om vem som helst sedan utnyttjade idén utan att betala. Det här håller inte. Piratpartiet tycker dessutom att alla fartyg kan bordas och rånas på idéer bara de får behålla namnet. Det vill ju ha kvar varumärkesskyddet, t ex för sitt partinamn.

Många tror att patentsystemet är något som kom till efter den industriella revolutionen. En gång tog Monsieur Daguérre patent på sin teknik för fotografering. Franska staten tyckte att tekniken var så bra och viktig att allmänheten fritt borde kunna utnyttja den. Så staten köpte patentet av honom och lät tekniken användas gratis. Det var 1839.

Sedan dess har de immateriella tillgångarna blivit allt viktigare. Varför skulle inte lagarna skydda äganderätten till dem? Vi vet hur det gått med miljön när den inte haft något pris.

Inte sedan ett stort parti i Sverige ville införa löntagarfonder har en ny idé presenterats som så utmanande attackerar en del av den privata äganderätten.
Piratpartiet är något viktigt på spåret, men borde bli lika skärpt i sin analys av patenträtten som av hoten mot den personliga integriteten.

Carl-Johan Westholm är ledamot av UppfinnarKollegiet, tidigare VD i Företagarna och Svensk Handel