PJ Anders Linder: Var ska sleven vara om inte i grytan?

Sedan augusti 2024 är Hans Wallmark diplomat: ambassadör och chef för den svenska beskickningen i Köpenhamn. Ja, var ska sleven vara om inte i grytan? Han har ägnat mer energi och entusiasm åt nordiskt samarbete än praktiskt taget alla andra i sin politikergeneration och har skaffat sig ett enastående kontaktnät i våra grannländers huvudstäder. Jag har haft nöjet att resa med honom till några av dem och under besöken vill de hjärtliga återseendena aldrig ta slut.

Det klagas över att svenska politiker är socialt tafatta när de kommer utomlands och hellre drar sig tillbaka till något hörn och står och glor i mobilen än knyter kontakter och tar upp samtal. Jag vet inte hur mycket det ligger i kritiken i allmänhet, men jag vet att den inte gäller Hans Wallmark. Han kände halva Danmark redan när han utsågs och efter en höst på plats har han väl hunnit beta av det mesta av återstoden.

Och han har säkert haft trevligt under tiden. Hans är inte främmande för det goda här i livet – och av sådant har Danmark som bekant en hel del att erbjuda. Som det heter hos Lundabandet Torsson:

I denna usla värld, det finns ett paradis
Där medborgarna hygger seg med pølse o med is
O kronan har ett värde och solen lyser skönt
På andra sidan sundet växer gräset alltid grönt.

Wallmark är inte skåning av födseln utan invandrad i vuxen ålder, men vad glädjen åt bordets håvor och skickligheten med pannor och kastruller beträffar är han assimilerad fullt ut och väl förberedd för den danska gästfriheten.

Därmed inte sagt att han fastnar vid matbordet. Tvärtom är jag övertygad om att han kommer att visa den svenska flaggan på många håll i det danska samhället. Säkerhetspolitiken kommer att ta mycket tid i anspråk för det nyblivna Natolandets företrädare, men jag är övertygad om att stegen kommer att styras även till platser som Glyptoteket och Det Kongelige Teater. Perioderna i riksdagens kulturutskott var inte någon straffkommendering utan Hans har ett starkt och levande intresse för kultur och litteratur. Det vore en välsignelse om hans tid på ambassaden kunde leda till ökat utbyte våra länder emellan och jag har svårt att se vem som kunde vara bättre skickad att få det till stånd.

Beror det på hans diplomatiska talanger? Ja, det beror i sin tur på vad man menar. Enligt Svensk Ordbok är en diplomatisk människa någon ”som uppträder smidigt och undviker att binda sig för något eller stöta sig med någon”. Men det var knappast på det sättet Hans profilerade sig under tiden som ledarskribent på Barometern i Kalmar och NST i Ängelholm. Då var han en påle i köttet inte minst på den moderata partiledningen, som ville ha eldunderstöd från ”sin” press i stället för invändningar och kritik. När han skrev att att bytet på partiledarposten från Carl Bildt till Bo Lundgren var som ett skifte från Kalle Stropp till Grodan Boll, var det inte på grund av överutvecklad smidighet.

Som riksdagsman fick han lov att ransonera syrligheterna och kompromissa, och en del kompromisser i försvarsfrågan under regeringen Reinfeldt var nog inte alldeles angenäma att tugga i sig. Men att inte skaffa sig fiender i onödan, vilket är något annat än att aldrig skaffa sig fiender över huvud taget, var mer karaktärsdrag än strategi.

En nyårsintervju i Helsingborgs Dagblad 2004 inleds med följande glada beskrivning: ”Inte som ett yrväder i april. Snarare då som en nyfönad pudel om sommaren dök Hans Wallmark upp som färskt kommunalråd i Ängelholm 2001.” Och sedan ställs han till svars för sitt vänliga sätt: ”Från alla politiska håll får du beröm för att skapa god stämning i den lokala politiken. Är inte risken att trevnad kväver oppositionen?”

En riktigt journalistfråga, får man säga.

Men Hans ger inget riktigt politikersvar utan säger att det är viktigt att se att det finns god vilja på alla håll och att man kan visa respekt även för det som man röstar emot.

Om det diplomatiska är att vara en mjukryggad örontasslare som håller alla tänkbara och otänkbara dörrar öppna, då är Hans inte mycket till diplomat.

Men om smidighet förstås som vänlighet och gott humör, och oviljan att stöta sig förstås som att inte skapa meningslösa låsningar och konflikter, då klarar han provet galant.

Sverige kan känna sig stolt över att ha den nyblivna 60-åringen som företrädare i Kongens by.

PJ Anders Linder är senior rådgivare vid Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål