Politisk extremism ut – intellektuell in

Känslor, attityd och det politiska syftet är allt. Fakta och logik intet. Så ser det politiska samtalet ut, hävdar Magnus Nilsson, som ser detta manifesteras i diskussionerna om frihandelsavtalet mellan EU och USA. Senast i en rapport utgiven av Arena Idé som publicerades på torsdagen i samarbete med fackförbundet Vision.

På DN:s kultursida publicerades den 28 oktober en artikel av Kajsa Ekis Ekman: ”Fascismen och kapitalismen sitter i samma båt”. Utom den bisarra teorin är faktafelen i artikeln så uppenbara att redaktionen inte kan ha missat dem. Den enda förklaringen till publiceringen är rimligen att man har antagit att den gör någon form av politisk nytta. Några kommer att gå på dumheterna. Och de andra, de av läsarna som vet att det är dumheter, anser att dessa inte spelar någon roll. Det som är politiskt effektivt är också rätt.

Detta vore otänkbart på en redaktion med borgerliga värderingar. Där skulle man uppfatta felen som ett problem för redaktionens trovärdighet och med rätta anta att läsarna skulle bli upprörda. Argumentet ”om vi lurar några att avsky kommunismen så är fakta ointressant” skulle – som man säger – inte flyga.

Ett annat exempel är Sofia Arkelstens herostratiska påståenden om moderaternas historia. Problemet för partiet var inte att de avslöjades som fel. Problemet var att partiets medlemmar skämdes. Att servera dumheter för att de låter bra fungerar inte bland borgerligt sinnade personer. Men motsvarande händelse i vänsterpartiet skulle inte ens ha uppmärksammats. Det händer hela tiden. Journalisterna hade inte skrivit, och hade de skrivit skulle ingen av partiets aktivister eller väljare ha brytt sig. Sant, falskt, rätt eller fel: dessa föreställningar är för vänstern bara en del i den borgerliga förtryckararsenalen.

Isolerat till vänstern i snäv bemärkelse hade detta hade varit ett i grunden trivialt problem.

Men efter att under snart ett år ha drivit Frihandelsbloggen inser jag att denna likgiltighet för fakta inte är ett vänstersektfenomen. Det är ett förhållningssätt som i dag förekommer i betydligt större delar av det offentliga samtalet. Känslorna, attityden och det politiska syftet är allt. Fakta och logik intet.

Ett exempel är Arena Idé som har översatt en rapport om det handelsavtal som nu förhandlas mellan EU och USA (TTIP) till svenska. Författare är John Hilary, chef för en vänsterinriktad tankesmedja, och den är ursprungligen skriven för Rosa Luxemburg Foundation.

Rapporten presenterades i går (27/11) på ett seminarium hos fackförbundet Vision. Redan titeln avslöjar inriktningen:

”Det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar – Ett avtal för avreglering, ett angrepp på jobben och ett slut på demokratin”.

Den enda skillnaden mellan rapporten och en vanlig pamflett är att pamfletter sällan är 30 sidor långa.

Det finns kritik och det finns kritik. Jag är den första att kritisera delar av vad EU ägnar sig åt. Jag tycker att den slutenhet och det hemlighetsmakeri som fortfarande finns är både stötande och ibland löjeväckande. Den politiska traditionen från de nordiska länderna och England är för svag och den från Frankrike, Italien, Benelux och Tyskland för stark. Risken är uppenbar att EU går ner sig i regleringar, centralism och rigida enhetslösningar som kväver Europas styrka: mångfalden, den institutionella konkurrensen och kreativiteten.

Men därifrån är det ett ganska långt steg till att uppfatta EU som styrt av utomjordingar med ambition att skapa en byråkrat-kapitalistisk diktatur i maskopi med amerikanska multinationella företag. Det är en kort sammanfattning av Hilarys rapport.

Han beskriver ett parallelluniversum där allt är hemligt och ingen får veta någonting. De som förhandlar är dessutom uppenbarligen människor som saknar makar, barn, föräldrar, övrig släkt och vänner och inte heller tänker sig att någonsin arbeta med något annat eller gå i pension. Därför är de fullt beredda att utan att blinka gå storföretagens ärenden för att avskaffa miljöregler, fackliga rättigheter, offentlig tjänsteproduktion och demokrati.
Exakt varför dessa människor vill förvandla EU till ett helvete på jorden för att göra amerikanska aktieägare (till stor del pensionsstiftelser) glada är oklart. Får de feta mutor? Är tjänstemännen som kollektiv psykopater? Och uppfattar företag allmän ondska som ett bra sätt att tjäna pengar?

Politikerna som till sist skall besluta om allt detta hålls i okunskap och accepterar det. Inte ens de amerikanska delstaterna får veta något och protesterar inte. Och amerikanska senatorer och kongressmän – erkänt konflikträdda och inkompetenta – sitter tysta när demokratin och alla välsignelsebringande regleringar avskaffas.

Samma sak i EU.

Vad man till sist undrar är varför detta seismiska skifte sker just nu?

Hittills har ju politikerna i EU, och i nästan lika hög grad USA, älskat sin makt.

Allt som är lönsamt beskattas, och det mesta som inte är lönsamt subventioneras. Snart är det omöjligt att ta sig ett bloss om man inte är godsherre. Bensinen är beskattad med hundratals procent. Tyskarna lägger ner sin kärnkraft (eller försöker i vilket fall, de flesta verk går fortfarande).

Politikerna har kort sagt ett järngrepp över samhället.

Men nu accepterar de uppenbarligen en process där allt detta kommer att gå om intet och världen styras från Exxon och Monsantos huvudkontor.

Hela konspirationen bygger dessutom på ett verktyg: TTIP-avtalet där hela den planmässiga kollapsen av välfärd, rättsstat och civilisation finns inbyggd. Man skulle kunna tro att detta backas upp av några personer som utgör de sista resterna av sektvänstern kring KFMLr.

Men att Arena Idé och fackförbundet Vision (som upplåter lokaler till seminariet) står bakom rena galenskaper är tyvärr inte förvånande. För medan den politiska extremismen har förlorat mark, har uppfattningen att fakta helt enkelt inte spelar någon roll blivit allmängods i en vänster fullt upptagen av identitetspolitik och poserande.

Magnus Nilsson driver Frihandelsbloggen.se.