Putin rankas och utmanas

Putin har rankats som världens mest inflytelserika ledare av den amerikanska affärstidningen Forbes. Det är inte första gången han får ett liknande omdöme. Men på hemmaplan har Putin det inte lika lätt. I början av veckan marscherade extremnationalister i Moskva i protest mot Kremls invandringspolitik, skriver Bo Ture Larsson.

I början av året korade den amerikanska tidskriften Foreign Policy Rysslands president Vladimir Putin till världens mäktigaste man. Men han var nummer två. Ingen etta fanns. Den placeringen reserverades för en person i stånd att lösa all världens problem. Som om Putin vore i närheten av den förmågan! Senare meddelades att rankningen av Putin bara var den personliga åsikten hos en expert.

Time Magazine har dock inte ändrat sig. 2007 utnämndes Putin, under sin andra mandatperiod som president, till ”Årets man.” Motiveringen var att han stärkt Rysslands stabilitet och roll i världen. Detta var vid en tidpunkt då Putin hunnit visa att demokrati och rättsstat som i väst inte var hans modell.

Nu är vi där igen. Amerikanska affärstidskriften Forbes placerade 30 oktober Putin som etta på en lista över världens mest inflytelserika ledare. Efter Putin följde presidenterna i USA och Kina, påven Franciskus och tyska förbundskanslern Angela Merkel. Forbes omdöme ifrågasattes en hel del på hemmaplan. Tidskriften försvarade sig med att det handlar om vad Putin och Obama gjort för sina länders ställning. USA må vara starkare än Ryssland, men medan Obama skulle ha försvagat USA internationellt har Putin gjort det bästa av sämre förutsättningar.

”Putin har befäst sin kontroll över Ryssland, diktator är inte längre ett befängt ord att bruka, och över den globala scenen”, förklarar Forbes. Framgångar som nämns, och som återkommer i ryska kommentarer, är Putins hantering av fallet Edward Snowden och Syrien-krisen.

Putin kanske känner sig uppmuntrad av betygsättningen i USA. Men bekymmersfritt har han det inte. 4 november var ”ryska marschens dag”. Extremnationalister demonstrerade i Moskva. Enligt polisen var de kring 8 000. Från S:t Petersburg till Irkutsk har arrangerats liknande protester mot invandringen och de problem den förknippas med.

Sedan början av 90-talet har migranter kommit från tidigare sovjetrepubliker. Den officiella siffran är drygt elva miljoner, men det torde även finnas många illegala invandrare. Tsaren och Stalin kunde behandla undersåtarna som kanonmat och slavar. Befolkningen ökade ändå. Det gör den inte längre. Den har sjunkit till 143 miljoner. Alltså behövs invandrarna.

Rysk migrationsdebatt liknar vår. Men det finns en speciell rysk aspekt. Putin vill ju återge Ryssland ställningen som ett globalt betydelsefullt välde. Prio ett är då att skapa nationalstolthet bland etniska ryssar. Men det räcker inte. Han behöver stöd hos alla Rysslands folk, och från staterna i Kaukasus och Centralasien. De får inte hamna i någon annan makts (Kina!) revir. Kreml talar därför vackert om hur Rysslands civilisation innefattar värdena hos alla dess folk. Men Vladimir Zjirinovskij, nationalistveteran från 90-talet, tycker att oroliga Kaukasus ska skärmas av med taggtrådsstängsel, till skydd mot terrorister och kriminella.

I ena änden av Kaukasus ligger Sotji, där vinter-OS hålls i februari. Det är ett prestigeprojekt för Putin. Man får hoppas att säkerheten där klaras av utan taggtråd. (SNB)

Bo Ture Larsson är utrikesredaktör på Svenska Nyhetsbyrån.