Putins ambitioner belastar vår relation till Ryssland
För Sverige och de andra länderna runt Östersjön är utvecklingen i Ryssland av stor betydelse. Det påverkar vår utrikes- och säkerhetspolitik. Men de kommande valen lär lämna mycket i övrigt att önska. Tongångarna från Moskva är inte alltför uppmuntrande, skriver Hans Wallmark.
 |
|
|---|---|
|
|
På många sätt är Ryssland ett bra exempel just genom att vara ett dåligt exempel. Landet är en provkarta på hur demokratin kraftigt kan beskäras trots allmänna val och på problem som uppstår i och med utbredd och växande statskorruption.
Till det yttre lär valet söndag 4 december framstå som genomfört i god ordning. Rent tekniskt kan en hel del fungera. Men redan 2007 hade utländska valobservatörer kraftiga invändningar mot vad de då såg. Det finns ingen anledning att tro att kritiken är mindre svidande den här gången.
Alla vet att makten är säkrad för Putins parti Förenade Ryssland. Han själv förbereder sig på att återfå presidentposten efter att folket i formell mening utsett statschef i mars nästa år. Den tidigare KBG-medarbetaren har dominerat Ryssland de senaste tio åren. Hans ambition är att utöva samma inflytande under det kommande decenniet.
För Sverige och de andra länderna runt Östersjön är utvecklingen i Ryssland av stor betydelse. Det påverkar vår utrikes- och säkerhetspolitik. Tongångarna från Moskva är inte alltför uppmuntrande.
En viss modernisering av försvaret sker. Utvecklingen i Kaukasus är en tilltagande huvudvärk. Det finns en mycket skev omvärldsbild, vilket gör att små grannländer som Estland och Lettland rankas som några av de farligaste för Ryssland efter USA.
Det gör att svensk politik måste präglas av tydlighet. Det finns all anledning att önska goda relationer men det bygger på att öppenhet och demokrati präglar de inhemska villkoren i Ryssland och vilja att samarbeta kontakterna med utlandet.
För en tid sedan var en av Putins starkaste kritiker på besök i Sverige. Boris Nemtsov var vice premiärminister 1997-98 under president Boris Jeltsin. I en skrift utgiven på svenska av organisationen Fri Värld sammanfattar Nemtsov några av de mörkaste sidorna av det pågående vanstyret.
När det gäller korruption har Ryssland i en internationell jämförelse rasat från plats 82 till 146 på tio år. ”Korruptionsmarknaden” beräknas till cirka 300 miljarder dollar, vilket motsvarar en fjärdedel av landets BNP. Befolkningen minskar på grund av både fattigdom och missbruk.
Nemtsov pekar ut gas- och oljeindustrin som statsledningens mer eller mindre privata bolag. Gazprom är centralt i det sammanhanget. Som tidigare vice premiärminister var han ansvarig för energifrågorna. Med förundran ser han nu hur det byggs och projekteras gasledningar. Vad är det som ska exporteras? Nemtsov skriver: ”Det enda stora nya gasfältet är Zapolyarnoe. Gamla gasfält når snart slutet av sin livslängd. Förseningar fördröjer öppnandet av nya.”
Val i Ryssland är en stark kontrast till decennier av kommunistiskt förtryck under Sovjettiden. Det är ett stort steg framåt. Dessvärre i form av kliv bakåt genom att reella oppositionspartier inte kan agera utan kraftiga begränsningar, medierna är under stark kontroll och påtryckningar och i bakgrunden finns väldiga summor i händerna på några få.
I förhållande till Ryssland finns det ingen anledning att vara aningslös. Men inte heller alarmistisk. Valen 4 december i likhet med presidentvalet i mars 2012 kommer emellertid att lämna mycket i övrigt att önska!
Hans Wallmark är riksdagsledamot (M), Försvarsutskottet.