Räddningspaketen otillräckliga för småföretagen

Pandemin rullar vidare över landet och nedstängningen av Sverige fortsätter. Nu är den akuta frågan vad regeringen och samarbetspartierna gör för att rädda jobben och ekonomin för de anställda. Men utan företagen finns inte mycket att bygga upp efter viruset besegrats, skriver Örjan Hultåker och Lars Wenne.

Det som hitintills gjorts är bra för dem som blivit eller kommer att bli arbetslösa. Maxbeloppen höjs i arbetslöshetsersättningen så att fler arbetslösa kan klara hushållsekonomin och betala sina räkningar. Regeländringar gör också att fler arbetslösa än tidigare får vara med i systemet med A-kassor.

Men viktigt för medborgarna är också att företagen och arbetsplatserna finns kvar när pandemin har fasats ut, att det då finns företag kvar som kan ge jobb och betala löner. För det krävs andra räddningspaket än de som regeringen hittills har presenterat.

Ett företag behöver inkomster för att kunna betala löner och räkningar. I en normal lågkonjunktur försvinner bara en del av företagens inkomster. Då kan företagen använda sina besparingar, det egna kapitalet, för att betala utgifterna.

Men den nuvarande ekonomiska krisen när Sverige stänger ned är inte som en normal lågkonjunktur. Några företag upplever att alla deras inkomster försvinner. Andra ser att de flesta inkomsterna försvinner samtidigt som utgifterna finns kvar.

När ingen kan, vill eller tillåts köpa företagens produkter och det blir stora skillnader mellan inkomster och utgifter tar företagens besparingar, det egna kapitalet, slut på en eller ett par månader.

När det egna kapitalet mer eller mindre tar slut tvingas företag i konkurs och arbetsplatserna försvinner med långvarig arbetslöshet som följd. Många av Sveriges företag har mellan 1 och 9 anställda och det är de företagen som riskerar att ”mördas” av den pågående ekonomiska pandemikrisen.

Många av de minsta företagen med 1-4 anställda har ett eget kapital som bara räcker en dryg månad om det inte kommer in inkomster. Sedan tvingas företaget i konkurs. Det genomsnittliga företaget har ett eget kapital som bör räcka ett par månader.

Situationen är ännu svårare för företag med 5-9 anställda på grund av att de i genomsnitt har ett mindre eget kapital i relation till sina normala inkomster.

Alla måste nu inse att det inte hjälper företagen att utlova lån för att betala räkningarna. Då ökar skulderna så att de blir större än företagens tillgångar. Och när det inträffar så är aktiebolag enligt lagen tvungna att ansöka om att försättas i konkurs.

När inkomsterna försvinner och räkningarna finns kvar räcker det inte att regeringen utlovar lån via ALMI eller att företagen får skjuta upp sina skattebetalningar några månader. Då växer bara skulderna och konkursen närmar sig med stormsteg. Lån hjälper inte.

Staten måste bidra genom för att minska företagens utgifter till exempel genom att avskriva momsskulder och alla sociala avgifter. Annars kommer flera jobb att försvinna och arbetslösheten kommer inte att stanna vid 9 procent som regeringen tror.

De senaste dagarna har ett antal debattörer krävt att regeringen skall ange ett slutdatum för pandemin. Debattörernas idé är att ett slutdatum skulle hjälpa företagen att planera sin hantering av krisen.

Men ett sådant osäkert slutdatum är ingen bra utgångspunkt för företagsplanering eftersom ingen kan utlova när den ekonomiska krisen är över. Ingen politiker kan utlova att företagens privat- eller företagskunder återvänder om hälsoriskerna med pandemin finns kvar.

I ställer behövs en plan från politikerna i regering och riksdag om hur de tänker hantera en tidsutdräkt av den ekonomiska krisen. Fram till nu har nya krispaket kommit varje vecka och de har ändrats från vecka till vecka.

Nuvarande osäkerhet om stödet från politikerna gör det omöjligt för de många familjeägda småföretagen att överblicka framtiden. Som krispaketen nu ser ut, och med en osäker framtid, bör en försiktig företagsledning överväga att sätta företag i konkurs, för säkerhets skull. Vid en konkurs undviker man risken att företaget drar på sig skulder som inte kan betalas. Då utfaller den statliga lönegarantin för de anställda som senare kan se fram emot betalning från A-kassan.

Mest effektivt för företagen vore att regering och riksdag publicerar en plan för vilka åtgärder som kommer att vidtas vid olika tänkbara scenarios, som till exempel att om återhämtningen inte kommer inom fyra veckor så avskrivs och återbetalas de sociala avgifterna för pensioner avseende mars-juni, att om återhämtningen inte kommer inom sex veckor så sänks momsen med viss procent, osv.

Med ett sådant upplägg minskar företagens osäkerhet, vilket är bättre än osäkra gissningar om pandemins utveckling. Livsdugliga företag kan överleva och betala arbetsgivaravgifter och skatter till staten när krisen är över.

Örjan Hultåker är docent och vetenskaplig ledare vid SKOP. Han har tidigare varit ledare för Katastrofforskningsgruppen vid Uppsala universitet

Lars Wenne är advokat med inriktning mot obeståndsfrågor vid Flood Herslow Holme advokatbyrå