Rainer Zitelmann: Allt fler högkvalificerade vill lämna Tyskland

Tyskland har ett problem: fler och fler  högpresterande funderar på att lämna landet. Utvandringen i Tyskland är den  tredje högsta av 38 ledande industriländer – och tre fjärdedelar av de som lämnar har en universitetsexamen.

Förra veckan anordnade jag ett seminarium för entreprenörer i Berlin. Entreprenörerna kom alla från olika branscher – en var en vinhandlare, en var en ledande leksakstillverkare, en var från energisektorn. Jag frågade om någon redan på allvar hade övervägt emigration. Det chockerande var att nästan alla räckte upp en hand.

Några dagar senare var jag värd för ett annat event ”Plan B – Vad ska man göra om Tyskland går i väggen?” Återigen bestod publiken till stor del av entreprenörer. En jordbrukare sa: ”Politiker har ingen aning om hur jordbruket fungerar och irriterar oss varje dag med nya, allt mer absurda regler. Jag har fått nog. Jag lämnar!”

Naturligtvis kommer inte alla dessa företagare att lämna landet, särskilt som politikerna använder alla tillgängliga medel för att göra det svårare. Ett av dessa medel  är något som kallas ”exitskatt”. När företagare lämnar landet behandlas de som om de hade sålt sitt företag eller sina aktier och ”vinsten”, som i verkligheten inte existerar, beskattas. Utflyttningsskatten har nyligen skärpts ytterligare för tyskar som flyttar till andra EU-länder. I själva verket är det en  ”skattemur” för att förhindra att företagare lämnar Tyskland.

Men det skulle vara ett allvarligt misstag att tro att inte många av de som funderar på emigrera inte faktiskt kommer att göra det så småningom. För närvarande bor 3,8 miljoner tyskar utanför Tyskland. Med en utvandringsgrad på 5,1 procent ligger Tyskland på tredje plats i OECD, som samlar de 38 ledande industriländerna världen över. En annan studie från OECD drog slutsatsen att Tyskland har världens högsta skatter och socialförsäkringskostnader. Det är därför inte förvånande att emigranternas nettoårslön ökar under det första året utomlands, trots vissa hinder (språkkunskaper osv.).

Och det är framförallt högkvalificerade individer som lämnar Tyskland.  En studie från Bundesinstitut für Bevölkerungsforschung (BiB) visade redan 2019 att den genomsnittliga tyska emigranten är under fyrtio, framgångsrik professionellt och har en akademisk examen.

Nästan tre fjärdedelar av alla emigranter har en universitetsexamen – i skarp kontrast till de som kommer till Tyskland, som övervägande har låg utbildning.

Enligt ovan nämnda studie flyttar cirka 180 000 tyskar till ett annat land varje år. Enligt studien ”German Emigration and Remigration Panel”, publicerad av BiB i samarbete med sociologer från universitetet i Duisburg-Essen, har en stor andel av emigranterna professionella skäl för att lämna Tyskland – och de tjänar betydligt mer i sina nya länder . I genomsnitt tjänade heltidsanställda cirka 1 200 euro mer per månad i sitt nya land än i Tyskland.

Men det är inte bara ekonomiska motiv som ligger bakom exodusen. Många människor är missnöjda med den politiska situationen i Tyskland – och många störs också av de höga nivåerna av avundsjuka riktad mot de mest framgångsrika människorna i landet. Nästan varje dag kräver vänsterpolitiker i Tyskland att ”höginkomsttagare äntligen ska bidra”. Faktum är dock att 1 procent av de högst avlönade i Tyskland redan betalar mer än 20 procent av inkomstskatten.

Det enda landet där avundsjukan mot de ”rika” är större än i Tyskland är Frankrike, enligt en representativ undersökning utförd av Ipsos MORI i 13 länder. Data från denna undersökning användes för att beräkna en social avundskoefficient, som beskriver förhållandet mellan avundsjuka och icke-avundsjuka människor i varje land. Ju högre social avundskoefficient, desto mer prevalent social avundsjuka i ett visst land.

Social avundskoefficient – En internationell jämförelse

Situationen är ännu mer dramatisk för företagen. Den tyska bilindustriföreningen (VDA) har nyligen konstaterat att mer än en femtedel av deras medlemmar flyttar utomlands. Världens största kemiföretag, BASF, skapade nyligen rubriker när de valde att flyttar en del av sin produktion från Tyskland till Kina. Motivet: för mycket ”red tape” och reglering i Tyskland – och för höga energikostnader.

Tyska politiker skyller de höga energikostnaderna på kriget i Ukraina. Sanningen är dock att tyska tillverkare betalade cirka 50 procent mer än företag i USA redan långt innan kriget började. Och de senaste 12 månaderna har situationen har blivit ännu värre – en följd av Tysklands helt misslyckade och ideologiskt drivna ”Energiewende”  initierad av Angela Merkel som nu fullföljs av De gröna.

Rainer Zitelmann är historiker och författare till Förebilder och syndabockar – Synen på rika i Sverige och andra länder