Rainer Zitelmann: Antikapitalism och konspirationsmentalitet

Konspirationsteoretiker är människor som betraktar negativa händelser – som kriser, pandemier och så vidare – och ser dem som ett resultat av intriger av mäktiga individer eller grupper. Denna konspirationsmentalitet är ofta förknippad med högerorienterade övertygelser, men det förbises vanligtvis att människor till vänster också ofta har en tendens till konspirationstänkande.

Detta gäller särskilt för antikapitalister. Antikapitalism är en tro som är särskilt utbredd bland personer med vänsteruppfattningar, men den finns också bland människor som innehar avgjort högerextrema positioner. Och båda grupperna har liknande hatobjekt – de skyller främst på superrika, bankirer och stora företag för världens stora kriser och katastrofer.

Högerns fiender är superrika människor som George Soros eller Rothschilds, vänsterns fiender inkluderar superrika människor som bröderna Koch eller ansiktslösa ”lobbyister” som ses som de som ligger bakom stora politiska händelser. Men ofta överlappar extremhögerns och vänsterns fiender – som Bill Gates, som väckte våldsam fientlighet under coronakrisen. Under finanskrisen 2008 utpekades ”giriga bankirer” och finansspekulanter som skyldiga.

I en omfattande empirisk studie, ”Speaking (Un–)Truth to Power: Conspiracy Mentality as A Generalised Political Attitude”, finner de tyska socialpsykologerna Roland Imhoff och Martin Bruder att “conspiracy mentality can be understood as a generalized political attitude, distinct from established political attitude like right-wing authoritarianism and social dominance orientation.”

Konspirationsteoretiker, i synnerhet, har en stark förbittring mot sociala grupper som är  mäktiga eller som de uppfattar som mäktiga. Forskarnas analys visade ett tydligt samband mellan konspirationsmentalitet och uttalanden som:

”Multinationella företag bär skulden för de flesta av världens problem.”

”Som ett resultat av sin girighet har direktörer förlorat all sin moral.”

”Alla i världen skulle ha det bättre om det fanns färre internationella finansspekulanter.”

Konspirationsmentalitet, som framgår av ovanstående uttalanden, är nära relaterat till syndabockar. Den amerikanske psykologen Peter Glick har på ett övertygande sätt argumenterat mot den utbredda uppfattningen att svaga, försvarslösa minoriteter alltid väljs som syndabockar. Faktum är att motsatsen ofta är sann: ”Det är just den upplevda kraften hos en grupp (inte dess upplevda svaghet) som gör det sannolikt att bli syndabock. ” Som exempel nämner han armenierna i Turkiet, judarna i Tyskland, Tutsis i Rwanda och de rika och intellektuella i Kambodja. I alla dessa fall var det ekonomiskt framgångsrika grupper som först valdes ut som syndabockar och sedan mördades. ”Väljs grupper alltid för sin upplevda sårbarhet? Nej, tvärtom – grupper blir syndabockar för att de (ofta felaktigt) uppfattas som mäktiga och ondskefulla. ”

Syndabocks- och konspirationstänkande är också uttryck för avund. I en internationell studie i sju länder som genomfördes som en del av projektet The Rich in Public Opinion blev det till exempel tydligt att människor som är starkt benägna till social avund är mycket mer troliga än icke-avundsjuka att hålla med om uttalandet: ”De som är mycket rika och vill ha mer och mer makt är skyldiga till många av de stora problemen i världen, finansiellt och humanitärt.” I USA höll 57 procent av respondenterna med uttalad social avund med om uttalandet, i skarp kontrast till de endast 12 procent av de icke-avundsjuka.

Antikapitalism och fördomar mot de rika är således nära besläktade med konspirationstänkande och syndabockar, som i sin tur är särskilt starka bland avundsjuka människor.

Rainer Zitelmann är författare till Förebilder och syndabockar – Synen på rika i Sverige och andra länder