Rainer Zitelmann: Tysklands framtid efter trafikljuskoalitionen

Förbundskansler Olaf Scholz höll ett aggressivt tal efter att han inverkan sparkat sin finansminister Christian Linder (FDP). Scholz är arg för att han vet att hans politiska karriär är över. Han och näringsminister Robert Habeck (de Gröna) vill till varje pris hålla fast vid en regering som förkastas av en majoritet av befolkningen.

Christian Lindner är nu syndabocken. De gamla slagorden om att FDP bara vill göra något för de rika är bara avsedda att dölja deras egna misslyckanden. Aldrig tidigare i Förbundsrepublikens historia har en förbundskansler varit så impopulär som Scholz. Vårt lands problem kan inte lösas med ett flin, inte heller med ideologi. Scholz parti har inget annat att erbjuda än krav på ännu mer skatter och ännu mer skulder – och slagord om avundsjuka.

Problemen började inte med trafikljus-regeringen

Men sanningen är också att Tysklands problem började långt före trafikljus-regeringen och de har alla ett namn: Angela Merkel. Oavsett om det handlar om nedläggningen av kärnkraften, slutet för förbränningsmotorer, misslyckad migrationspolitik, förfallen infrastruktur och en militär som bara kunde försvara vårt land i några dagar: Allt detta började med Merkel, inte med trafik-ljusregeringen. Det är därför som det hade varit nödvändigt med en radikal kursändring efter Merkel. Istället har Habeck och Scholz fortsatt Merkels misslyckade politik och gjort den ännu extremare. Scholz var till och med stolt över att avbildas med Merkels klassiska makt handgest.

FDP har gått med på detta för länge

FDP har gått med på detta för länge. Partiet har förlorat förtroendet hos två tredjedelar av sina väljare. FDP borde ha lämnat trafikljus-regeringen för länge sedan. Lagkravet på värmepumpar, nedläggningen av kärnkraften och utfasningen av förbränningsmotorn skulle ha varit utmärkta möjligheter som tyvärr alla missades. Som liberal skulle jag ha velat driva en valkampanj där SPD och De gröna skulle ha skällt ut FDP för att ha förhindrat deras fina värmepumpslag eller kärnkraftsavvecklingen. Nu har mycket av förtroendet gått förlorat.

Trafikljus-regeringens fall är bara ett nödvändigt, men inte ett tillräckligt villkor för att FDP ska ha en framtid. FDP måste ta en självkritisk titt på misstagen i det förflutna och ompositionera sig med mottot: Våga göra mer som Milei. Kommer partiet att göra detta?

Vi kan se det överallt i våra grannländer och i USA: människor är trötta på vänsterpolitik. De är trötta på den politiska korrekthetens galenskap. Ekonomisk frihet och intellektuell frihet är liberala frågor. De måste företrädas på ett mycket mer radikalt sätt än vad FDP har gjort under de senaste åren. Jag rekommenderar ett besök i Argentina – jag var där i år, förra året och året dessförinnan. Där kan man se hur en liberal politik kan inspirera människor med frisk anda och mod. Särskilt många unga människor vill ha en sådan politik i dag.

Finns det något hopp för Tyskland?

Kommer allt att bli bättre om Robert Habeck återgår till att skriva barnböcker i stället för att leka ekonomiminister? Jag har inte mycket hopp. CDU har rört sig i rätt riktning under ordförande Merz och partisekreterare Linnemann. Men utan en hänsynslös och självkritisk omvärdering av Merkel-eran kommer CDU att få det svårt. Merz har ännu inte vågat göra det eftersom det finns för många ”Merkelianer” i hans parti, personer som Daniel Günther och Hendrik Wüst. Och nu senast har han gjort bort sig genom att liera sig med socialisten Sahra Wagenknecht och hennes kaderparti BSW. I slutändan har Wagenknecht lämnat CDU/CSU ute i kylan efter att ha visat upp dem.

AfD har blivit stort eftersom CDU/CSU och FDP har lämnat över många viktiga frågor till AfD om en present: migration, politisk korrekthet, kärnkraft etc. Deras motståndare har gjort dem den tjänsten att bekämpa dem just där de har störst stöd bland väljarna, i migrationspolitiken. Hur kan man vara så korkad att man bekämpar sina politiska motståndare där de är som starkast? Tyvärr är AfD inte heller något alternativ, om inte annat för att företrädare som Chrupalla systematiskt trivialiserar den ryska imperialismen och till och med agerar som Moskvas 5:e kolonn i förbundsdagen. Och för att personer som Höcke i slutändan står för en nationalsocialism som inte längre har den minsta koppling till detta partis ursprung.

De gröna har kunnat driva sin politik

De gröna har kunnat driva sin politik och  Trafikljus-regeringen har varit bra för det. De senaste åren har öppnat ögonen på många människor för detta parti av besserwissrar.

Finns det en kortsiktig lösning för att förbättra förhållandena i Tyskland? Det kommer att bli nyval. Och sedan då? En koalition mellan CDU/CSU och De gröna eller SPD? Vad skulle det förändra?

Tyskland har bara en framtid när en förbundskansler håller ett tal där han säger: ”Omställningen av energi och mobilitet har misslyckats. Jag förklarar härmed att denna politik nu är över. När det gäller migrationspolitiken följer vi exemplet från länder som Sverige, Danmark, Nederländerna och Polen. Medborgarlönen kommer att avskaffas. Med de miljarder som frigörs genom att avsluta de ideologiska projekten kommer vår försvarsbudget att fördubblas till fyra procent av bruttonationalprodukten.”

Ser du en sådan förbundskansler? Nej, det gör jag inte. Förändringar som de som genomfördes av politiker som Margareth Thatcher, Ronald Reagan eller Javier Milei föregicks alltid av en intellektuell omorientering. Sådant tar tid. Det finns inte mycket hopp på kort sikt. Jag hoppas att jag har fel.

Rainer Zitelmann är författare till Myter om kapitalism

Artikeln är tidigare publicerad i tyska Focus.