Rapport från Brexit: Speeches and Documents

Nervgasatacken mot en före detta rysk spion och hans dotter i Salisbury har naturligtvis förändrat den politiska agendan i Storbritannien. Och övertrumfat Brexit som förstanyhet i media. Men med en ansträngd tidsplan är förhandlingarna aldrig långt borta från det allmänna medvetandet, konstaterar Per Heister.

Utvisningen av 23 icke-deklarerade spioner i personalen på den ryska ambassaden i London och spänningen på det ryska svaret tar mycket intresse. Liksom vad Brexit betyder för EU:s intresse att sluta upp bakom den brittiska regeringen.

Intresse väcker också labourledaren Jeremy Corbyns svar på utvisningarna där han både undvek att sluta upp kring åtgärderna mot Ryssland och att hålla med om slutsatserna. Han frågade om man kunde vara säker på att det var rysk nervgas, han höll med om ryska krav att få se bevisen för att själva testa dem och han klagade på att Ryssland, som de själva ansåg, inte fått längre tid på sig att svara på anklagelserna. Alltihop så anmärkningsvärt att flera labourledamöter ställde sig upp i parlamentet för att ge Theresa May sitt fulla stöd. Kring viktiga utrikespolitiska åtgärder sluter man upp i enighet, men Corbyn har alltid gått sin egen väg, långt ute på vänsterkanten, och nu återföll han i denna sin grundinställning. Hela partiapparaten är nu i full fart med att tolka och omtolka vad han menade. Rädda vad som räddas kan. Men han kommer naturligtvis att få svårt med dessa felsteg lång tid framöver.

Men Brexitförhandlingarna är naturligtvis ständigt närvarande, särskilt som tidplanen ser väldigt ansträngd ut.

Britterna, det vill säga regeringen pådriven av de hårdföra Brexiteers, gick ju i taket när de fick se hur EU översatte decemberöverenskommelsen om förhandlingarna om hur utträdet i praktiken skulle genomföras, i paragrafer. Helt oacceptabelt var den samfällda reaktionen på att EU skrivet ned det som alla varit överens om. Förpliktelsen att om man inte kunde finna någon annan lösning för att hålla gränsen öppen fick man kvarstå i den relation som nu gör den möjlig; tullunion och inre marknad.

The Guardian beskrev det i ett nyhetsbrev som att britterna förhandlar genom speeches medan EU föredrar documents. Och att det är helt olika förhållningssätt. Konflikten uppstår när talen skall omformuleras som paragrafer. Då visar det sig att talen inte innehöll det som lyssnarna trodde sig höra.

Den eleganta formuleringen är ju ett adelsmärke i brittisk politik, men funkar inte alltid lika bra när man skall skriver ned på papper i lagtext, som inte bara skall förhandlas med många utan dessutom vara entydiga när de tolkas. EU är antagligen världens mest rutinerade och skickliga förhandlingsmaskineri och där hjälper det inte att vara elegant i formuleringarna. De måste betyda något också.

Och det brittiska utträdet är ju till sin själva natur en åsikt och attityd, inte resultatet av en ordentlig genomgång av vad det innebär.

Det sägs att den nyss avlidne Stephen Hawking, som närmast jämförs med Einstein, sagt någonting i stil med att Brexit är så komplicerat att det övergår min förmåga, jag håller mig till Big Bang och universums tillkomst. Och svarta hål.

Och problemen blir fler och tydligare ju mer man tränger in i materian. Och de kommer och går. Gränsen på Nordirland saknar fortfarande lösning trots att den stått i fokus i ett helt år nu. Och den gränsen ger anledning ställa frågor om hur gränsen vid Dover-Calais skall hanteras. Beräkningar visar att lastbilsköerna vid Dover kommer att bli tio gånger så långa som nu. Och risken att mat som transporteras den vägen ruttnar blir därmed tio gånger så stor. Och de ekonomiska konsekvenserna för all annan industri som är beroende av snabba transporter över engelska kanalen har tagits upp i i rapporter.

Ryan air har meddelat att de kommer att börja sälja biljetter med reservationer för vad Brexit betyder för flygtrafiken. Ryan air tillhör alarmisterna som tror att EU kan vara njugga i förhandlingarna om tillgången till det europeiska luftrummet. Andra flygbolag, som British Airways, är inte lika oroliga.

Mer kuriosanyhet är det kanske att tunnelbanan i London stoppat en annons från Normandieregionen i Frankrike, som uppmanar företag i London att rösta med fötterna och flytta över kanalen med sin verksamhet. Annonsen sägs ”inte fullt ut vara förenlig med våra riktlinjer för annonsering” och hänvisar till ”att bilder och budskap inte får vara kontroversiella eller känsliga för allmänheten.”

På samma sätt är det lite pikant att en del av de ursprungsskyddade produkterna som EU satt upp, Cornish clotted cream etc, inte längre automatiskt skyddas inom EU. Och att detta oroar många.

Lika pikant är det väl att ett tiotal brittiska borgmästare uppvaktade EU med krav på att EU måste ta hänsyn till och stödja mindre brittiska städer i sin regionalpolitik, efter Brexit.

Huspriserna i London sjunker nu, dock inte väldigt mycket men det har börjat i de allra dyraste områdena, sannolikt för att de som har stora investeringar i hus ser om sina investeringar i god tid för att slippa sitta med förluster om marknaden skulle kollapsa. De som har mindre investeringar, färre investeringsalternativ elelr faktiskt bara behöver bo kvar är inte lika snabba att sälja av. Och de stora bankerna avvaktar utgången av förhandlingarna om det övergångsavtal britterna begärt. Det hoppas man skall vara klart i april, om EU:s toppmöte i slutet av mars säger ja till det som britterna nu hoppas håller på att slutförhandlas. David Davis, utträdesministern, reser enligt planerna till Bryssel på söndag och det tolkas som att han har stora förhoppningar att avtalet skall vara klart när han träffar Michel Barnier på måndag morgon.

Men EU vill inte slutligen godkänna ett sådant övergångsavtal innan själva avtalet om utträde är klart. Och det skall enligt schema undertecknas i oktober för att sedan hinna ratificeras av medlemsstaterna parlament och Europaparlamentet innan utträdet i slutet av mars 2019.

Mellan skål och vägg – men så att journalister uppsnappat det – hävdar man i regeringskretsarna i London att avtalet inte kommer att kunna vara klart förrän i januari, men att det inte betyder så mycket eftersom ratificeringen hinns med ändå. Även om medlemsstaternas parlament brukar behöva 18 månader för att alla skall bli klara kanske det kan gå snabbare, men osäkerheten för företag i framför allt Storbritannien blir betydande. Särskilt bankerna och bilföretagen har uttryckt behov av klara besked långt tidigare annars måste de börja planera för det värsta.

Bankerna ligger långt fram i sina planer. Redan har 12 banker anmält eller planerat för att öppna verksamhet i Frankfurt. Sannolikt flyttar man bara en begränsad del av personalen bort från London, men modern teknik och Brexit aktualiserar en strukturomvandling av bankernas sätt att arbeta. Flera antyder att den nuvarande strukturen med en ”hub” på ett ställe med satellitkontor på andra ställen kan ersättas av en mer decentraliserad struktur där det inte längre finns en stor och helt dominerande ”hub”.

Slutligen skriver Nina Schick på tankesmedjan Rasmussen Global i Bryssel att de förhoppningar om ett skräddarsytt handelsavtal, FTA, mellan EU och UK kommer det naturligtvis att bli i den meningen att inga handelsavtal EU slutit är exakt likadana, men att EU skulle få ett avtal som kommer i närheten av vad britterna önskar är bara drömmar utan förankring i verkligheten. Tanken att EU skulle ställa upp på Theresa Mays önskningar om att vara nära EU på vissa sektorer men slippa delta i andra avfärdades direkt av både Donald Tusk och Barnier, som påpekade att ni måste förstå att ni inte samtidigt kan ha status som ”tredjeland” men fördelarna av ”partnership”. Det ligger inte i EU:s intresse att erbjuda ett mer skräddarsytt medlemskap för Storbritannien när de lämnar än vad de hade redan när de var med. Och det måste vi snart inse och berätta för väljarna samtidigt som man erkänner att det dröjer väldigt, väldigt många år ”from taking back control.”

Till exempel beräknas det dröja till 2064 innan UK betalat färdigt på sin utestående skuld, ”divorce bill”, till EU. Först då är deras del av åtagandet för pensioner till EU-tjänstemännen slutbetalda.

Per Heister var chefredaktör för Svensk Tidskrift 2001-2004 och rapporterar från Brexitland