Redaktionens bästa sommarläsning

Något gammalt, något nytt, något lånat och något blått

Den svenska sommaren har många fördelar, en av de större är att den ger möjlighet till läsning. För oss som läser en mängd böcker och texter i arbete eller annan verksamhet känns det som en lisa att kunna välja fritt.

Risken är att vi överskattar sommarens längd och hur mycket man i själva verket kan sätta tänderna i. Man vill ju gärna hinna med att läsa om en eller flera favoriter också.

Så även om sommarläsningen är fri så kan man vilja prioritera lite. En formel är den gamla regeln för brudens klädsel vid bröllop: ”Något gammalt, något nytt, något lånat och något blått”.

Gammalt är klassikerna, de som alltid förtjänar att läsa. Jag väljer att tipsa om en jag först för några år sedan läste och det i en lysande svensk nyöversättning: Giuseppe Tomasi di Lampedusas ”Leoparden”, nyöversatt 2016 av Viveca Melander tillsammans med Lampedusas övriga produktion. (Lugn, det är bara en inte för mastig volym.) Översättningen är som sagt behaglig, till och med när dialekter översätts till svenska – kungen av de båda Sicilierna visar sig tala någon sorts utpräglad stockholmska istället för originalets napoletanska.

Innehållet är det gamla samhällets fall när Garibaldis styrkor enar Italien. Det är en roman som skildrar personernas reaktioner på skeendet och formulerar något av en lika stoisk som konservativ attityd. Det berömda citatet ur boken är inte förvånande: ”Om vi vill att allt ska förbli som det är, måste allting förändras.”

En ny bok ska med och jag väljer den bok jag nyligen recenserade här: Svenska Dagbladets USA-korrespondent Malin Ekmans ”Skymning i Amerika”. Den breddar kunskapen om USA:s allt större problem med politiska klyftor och antyder att vänstern kanske inte är de minst skyldiga till utvecklingen.

Något lånat så, det går förstås lika bra att köpa på antikvariat eller hitta i sommartorpets bokhylla, men det väsentliga är att det inte går att hitta boken bland de aktuella i bokhandeln. Det kan vara rätt moderna böcker som är som bortblåsta. Stig Strömholms romaner, vars försvinnande jag klagade på här så sent som 2016, finns åter som e-böcker om än rätt högt prissatta.

Jag föreslår ändå hans trilogi om den unge romaren T Parridus Gratus vid tiden av hunnernas anfall mot Gallien – första boken heter ”Dalen” – inte minst för parallellen till Leoparden: Ett gammalt systems sönderfall.

Annars kan någon äldre svensk roman kanske passa: av Olle Hedbergs många till exempel, eller Vilhelm Mobergs ”AP Rosell, bankdirektör”.

Något blått till slut, vore lite för enkelt att välja någon bra moderat idéskrift. Vill man ha en sådan föreslår jag Lars Tobissons ” Reflektioner om politik : elva essäer om idéer och reformer” från 2019.

Men blått kan också stå för känsla, inte minst poetisk sådan. Och jag väljer därmed den nyutkomna samlingsvolymen med Ylva Eggehorns poesi. Som alltid kan man inte läsa poesi från pärm till pärm, men att ha och bläddra i och begrunda denna moderna klassiker är väl värd att ägna tid åt.

Peter J Olsson är frilansskribent och bor i Malmö

Cicero-trilogin

Robert Harris första bok – Faderland – blev en stor succé då den utkom 1992. En alternativ historia presenterades om relationen USA och Tyskland ifall Tredje riket inte besegrats. Naturligtvis gjordes en film med utgångspunkt i detta manus som fick ett halvhyggligt mottagande.

För egen del har jag följt hans författarskap sedan dess. Det är vanligtvis fråga om historiska händelser i form av det som brukar kallas spänningsromaner med karaktärer som har att brottas med olika moraliska dilemman. München som kom för några år sedan är inte så pjåkig i sitt försök till beskrivning av hur premiärminister Chamberlein och de andra förhandlade i Bayerns huvudstad för att som de hoppades försöka förhindra det storkrig som sedan skulle komma att rasa på vår kontinent.

Tillgänglig i storpocket finns nu hans trilogi om senatorn, författaren och vältalaren Cicero – Imperium, Konspiration och Diktatorn. Tre volymer perfekta för sommarläsning! Vi förs tillbaka till några avgörande decennier då den gamla republiken går under och en ny kungatid tar sin början med Julius Ceasar. Dramatiska skeenden som mest flimrat förbi som olika rapsodiska årtal för den intresserade av romartiden ges här blod, färg och märg. Ingen person – inte ens Cicero – framställs som fullt ut sympatisk utan ges en komplex teckning. Och den som haft en mer positiv bild av Julius Ceasar har anledning till omprövning och revidering.

Romanerna har det fina med sig att läsaren gärna går tillbaka till sina historiska fackböcker eller kollar i hyllorna efter Cicero-samlingar. Så helt enkelt lockande sommarläsning på mer än ett sätt.

Hans Wallmark (M) är ordförande för Försvarsberedningen

Blue Trout and Black Truffles

Jag är evigt tacksam mot Sveriges radios dåvarande Pariskorrespondent Ingmarie Froman, som rekommenderade mig att läsa Joseph Wechsbergs bok ”Blue Trout and Black Truffles”. Hon öppnade då Wechsbergs värld för mig,

Wechsberg föddes i det Österrikisk-Ungerska imperiets utkanter ’, Ostrava i Tjeckoslovakien 1907. Familjen var välbeställd men pappa investerade förmögenheten i österrikiska krigsobligationer och sedan återstod i huvudsak bara den centraleuropeiska uppfostran för unge Joseph, Han växte upp i en intellektuell miljö med allt vad det innebär, Högre utbildning i Wien, Prag och vid Sorbonne i Paris, var det i alla fall meningen. Skolad violinist, som spelade på nattklubbar i Pars och i orkestern på Atlantångare. Han befann sig i New York när Hitler invaderade Tjeckoslovakien och blev kvar. Försörjde sig på att föreläsa om sitt hemland och bestämde sig för att lära sig skriva engelska så bra att han kunde bli publicerad i The New Yorker, världens kanske bästa tidskrift redan då.

Efter några år blev han publicerad och fortsatt sedan att skriva. Både böcker och i tidskrifter bl a fortsatt i The New Yorker. Hans allra bästa skriverier är där han berättar för en amerikansk publik om livets goda i Europa. The best things in life heter en av böckerna där han berättar om lyckan av att spela på en Stradivariusfiol, att gå genom Gotthardstunneln – och hur läskigt det är när tågen passerar -, om Mme Braziers mat och mycket mer.

Det mesta han skrivit är utgånget och återfinns bara på antikvariat ä dock relativt enkelt att finna via Amazon. Blue Trout and Black Truffles finns däremot i pocket och kan köpas via Amazon, men också digitalt för Kindle.

Boken berättar om viktiga kulinariska – undertiteln är the peregrinations of an epicure – upplevelser; kokt kött i Wien, tryffeljakt, berättelser om de sju restauranger som först fick 3 stjörnor i Guide Michelin efter kriget – där besöket hos Fernand Point på Les Pyramides i Vienne söder om Lyon r höjdpunkten -, om restaurang Maxim i Paris, om korv och fläsk i det Tjeckoslovakiska köket. När the New Yorker är som bäst får man djupa kunskaper om sådant man aldrig hört talas om. Joseph Wechsberg är precis som när tidskriften är som bäst.

Om du börjar med den boken kan du sedan ägna resten av sommaren av det som följer naturligt; jakten på hans andra böcker via antikvariat.

Per Heister var chefredaktör för Svensk Tidskrift 2001-2004

Vår man i Havanna

Romanen Vår man i Havanna av Graham Greene är känd för att den förebådade Kubakrisen flera år innan den faktiskt inträffade. Men ärligt talat fungerar boken dåligt som kunskapskälla om kalla kriget och ännu sämre som nyckel till att förstå dagens världspolitiska situation. Däremot är berättelsen en medryckande mörk komedi från ett soligt, och något skönmålat, Kuba före revolutionen. Till sommaren, då det är läge att sänka de intellektuella ambitionerna och i stället ägna sig åt läsning för nöjes skull, är boken ett utmärkt val.

Huvudpersonen är britten James Wormold, som förvisso har ett tråkigt och föga lukrativt arbete som dammsugarförsäljare, men som både har en dotter att omhulda och en nära vän att samtala med över bardisken. För att finansiera dotterns allt dyrare fritidssysselsättningar låter han sig rekryteras till att bli informatör åt brittiska underrättelsetjänsten. När han en dag börjar fabricera uppgifter blir det starten på en spiral av dråpliga händelser som sätter både protagonisten och den brittiska staten på prov. Det är strålande underhållning och levande miljöbeskrivningar. Säkert blir du också lockad att liksom Wormold bekämpa både törsten och sommarhettan med en svalkande Daiquiri.

Tony Gunnarsson är fil. kand. i statsvetenskap och fri skribent

The Price of Time, the Real Story of interest

I veckan höjde Riksbanken räntan till 3,75 procent och affärstidningarna är fulla av ekonomer som varnar för effekterna av högre ränta – och många svenskar är oroliga för sina bostadslån.

Men när man läser boken The Price of Time, the Real Story of interest av Edward Chancellor (Allen Lane, Penguin Random House, 2022) är det snarare perioder av låg eller ingen ränta som framstår som de riktigt farliga. När pengar är för billiga skapas tillgångsbubblor och kapital går till affärsidéer som inte ger hållbar avkastning.

Ränta är ersättningen för att inte använda sina pengar direkt eller det pris man betalar för pengar idag som man inte kan betala tillbaka förrän längre fram. Räntan belönar sparande som möjliggör investeringar och företagande. På sätt och vis är det ekonomins Marshmallowexperimentet där den som kan skjuta upp sin konsumtion belönas.

Men trots värdet av ränta har den varit stigmatiserad av flera religioner och än idag accepteras den inte av Islam. Exempelvis kallade Martin Luther ockrare för tjuvar, rånare och mördare. Marx och Hitler avskydde både räntan och de som levde på att hjälpa företag och individer med kapital. Litteraturen är full av berättelser som brännmärker långivare som ockrare. Att behöva betala för pengar begränsar möjligheterna för den som vill bygga om världen.

Edward Chancellor beskriver pedagogiskt och underhållande räntans historia och sätter in dagens finanskriser och tillgångsbubblor i ett större sammanhang. Finanskriser och tillgångsbubblor är verkligen inget nytt men ändå verkar vi inte lära oss att se dem förrän det är försent. Det är naturligtvis lätt att raljera över ECB, FED och Riksbanken som låtit priset på pengar vara för lågt när man sitter med facit – men som lekman undrar man ändå om det inte finns enklare sätt att undvika nya bubblor än att hela tiden försöka reglera finansmarknaden mer. Ett sätt är kanske att faktiskt acceptera ett pris på pengar. Att i sommar läsa om räntans historia ökar förståelsen för att det ibland kan behövas 3,75 procents ränta eller kanske ännu mer.

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift