Regeringen saknar en vision om ett friare samhälle
Borgerliga väljare vill ha ett tydligt borgerligt alternativ. Det menar Björn Hasselgren som här ger ett antal förslag på reformer som stärker den enskilda och civilsamhället. Minska antalet kommuner med två tredjedelar, sänk skattetrycket med fem procentenheter, avgiftsbelägg vägar och järnvägar, är några av förslagen.
Alliansregeringarna sedan 2006 har gjort många saker bra. För det första har man upprätthållit stabilitet i den offentliga ekonomin. Genom en trovärdig ekonomisk politik och det makroekonomiska ramverket har vi fått låga räntor. Flera skatter har sänkts och företagandet främjats.
För det andra har man försökt angripa utanförskapet på allvar, för första gången i svensk efterkrigspolitik. En ambitiös fördelningspolitik har bedrivits. Listan kan göras längre på bra beslut. Men nu krävs det en vision för framtiden. Hur vill Allianspartierna utveckla Sverige vidare in i framtiden? Här saknar vi svar. Det är allvarligt inför det kommande valet.
Reformglädjen som präglade den första mandatperioden med Alliansen är nu som bortblåst. Det har många konstaterat. Nu handlar politiken mest om att dela ut bidrag och att göra satsningar på olika områden. Allt med statliga skattefinansierade anslag. Budgeten som presenterades i förra veckan gav en tydlig bild av det.
När man nu efter klok och lång tvekan om att satsa på olika åtgärder ser de fyra Alliansledarna åka ut i landet med olika politiska lanseringar får det alltmer ett skimmer av 1960-talets svenska politik. Man tar gärna tåget på våra gamla järnvägar, kanske för att få den rätta 60-talskänslan, när man ska dela ut nya statlig pengapåsar.
Några hundra miljoner dit, ett par miljarder där, tio miljoner till något särskilt viktigt område, kanske en lag eller en utredning. Allt marknadsfört minst två gånger. Och gärna som en långtidssatsning, tryggt utanför budgetens räckvidd. Så att allt kan omprövas. Alla vet vi att dessa satsningar oftast inte går att följa upp och leder till oklara resultat.
Det här är inte bra borgerlig politik. Det har drag mer av socialdemokratisk folkhemspolitik. Alliansen har blivit mästare i klassen på att kopiera den och att föra ut den. En känsla av missmod och undran breder dock ut sig. Var det för att kopiera socialdemokratisk folkhemspolitik vi valde Alliansen? Var finns visionen i de borgerliga partierna? Vilket samhälle vill man ha? Varför ska vi rösta på er i 2014 års val? Är det bara för att det sannolikt blir värre med socialdemokraterna och vänsterinriktad rödgrön röra?
Jag tror att tiden håller på att rinna ut för Alliansen om man ska vinna nästa val. Vi behöver ett program för det framtida Sverige och hur det ska formas. Nu. Vi behöver en regering som agiterar för sin politik och står upp för liberala värden mot olika förslag att ta tillbaka avregleringar, stoppa vinster i företag och begränsa valfrihet. Vi behöver en statsminister som inte bara är upptagen med att vara eftertänksam statsman, utan som visar vägen framåt i svåra vägval.
Det är ganska lätt att dra upp konturerna i ett program som kan föra Sverige vidare in på en utveckling som vi ännu bara tagit små steg på. Och som vi alla skulle kunna vinna på. Här är några förslag:
• Gör tydligt inom alla områden att en politik för att stärka enskilda individer och civilsamhället, inte de politiska systemen, staten eller kommunerna, är de borgerliga partiernas huvudsakliga mål och uppgift. Det har blivit mer otydligt sen 2006.
• Gör tydligt att vi bör stå fast vid starka statsfinanser och det finanspolitiska ramverket. Inte för att staten behöver vara rikare utanför för att det ger den bästa grunden för att ge utrymme för enskilda initiativ. Bl.a. genom låga räntor. Avstå gärna från publikfriande satsningar.
• Gör istället ett minskat skattetryck med t.ex. fem procentenheter under nästa mandatperiod till ett mål. Det ökar utrymmet för företagande och ansvarstagande hos enskilda. Och det minskar den offentliga sektorns makt.
• Gör en skattereform. Minska alla speciallösningar med moms och skatterabatter. Ta bort värnskatten. Sätt ett tak på kommunalskatten på 30 kr i ett första steg.
• Gör en radikal reform av vår regionala och kommunala samhällsstruktur. Minska antalet kommuner till ca 100 och länen till 6-8. Pröva om regioner verkligen behöver beskattningsrätt i en sådan modell.
• Gör tydligt att politiken med förändrade driftsformer i välfärden kommer att fortsätta. Satsa mer på brukarvalsystem och kvalitetsstyrning än på upphandlade lösningar. Det ökar utrymmet för små företag. Och är viktigt för valfriheten.
• Gör kommunernas planmonopol mindre omfattande, men pröva att införa regionplaner med mer innehåll. Det ökar enskildas frihet och kan lösa upp tillväxthinder i regionerna.
• Gör ett avslut på hyresregleringen. Den ger inte minskad segregation och hämmar nybyggande.
• Gör en översyn av miljölagstiftningen. Miljöbalken får inte utnyttjas för att stoppa rimliga företagssatsningar. Tjänstemän på statliga verk och länsstyrelser ger inte tillväxt hur gärna vi än vill det.
• Gör universiteten och högskolorna verkligt fria från staten. Vi behöver fler prövande röster i samhällsdebatten och starkare självständiga forskningsmiljöer.
• Gör en satsning på försvaret. Vi behöver kanske en helt ny försvarsorganisation. Pröva NATO-medlemskap på allvar.
• Gör en reform på väg- och järnvägsområdet. För över stora delar till kommuner och regioner. Avgiftsbelägg vägar och järnvägar. Då ökar effektiviteten.
• Gör en reform av arbetsmarknadspolitik och socialförsäkringar. För över så mycket som möjligt till icke-offentliga system.
Allt detta är reformer som stärker den enskilda och civilsamhället mot det offentliga. Det bör kunna vara stommen i ett program för en vitalisering av Allianspolitiken.
Den här mandatperioden kanske är förlorad genom det parlamentariska läget. Men gör man inget nu är risken att man bleknar bort fram till valet. Eller fastnar i kortsiktig anslagspolitik. Det har talats om behovet av en regeringsombildning. Kanske behövs det en mer radikal förändring för att hålla det liberala reformarbetet igång.
Öppna för diskussionen innan det är för sent. Borgerliga väljare vill inte ha en blek socialdemokratisk kopia. Och inte någon vänstersväng. Vi vill ha ett tydligt borgerligt alternativ.
Björn Hasselgren är forskare kring frågor om effektivitet i offentlig sektor. Tidigare bl.a. avdelningschef i Riksbanken.