Replik: Grundlagsskyddet bör gälla utan inskränkning

Norlén och Billström försvarar i sin replik förslaget till ändring i TF/YGL vilket jag kritiserat. Låt mig klargöra vari vi skiljer oss åt, skriver Krister Thelin i ett svar på förra veckans replik.

Låt mig först konstatera, att vi är ense i att integritetsfrågor är viktiga, och det kan ske utan att vi behöver mana fram Gösta Bohmans ( salig i åminnelse) ande i saken. När motstående viktiga intressen står mot varandra måste dock något vika. Inom rättstillämpningen är normkollisioner inte ovanliga men måste likväl lösas ut. I den nu omstridd saken står integritetsskyddet på persondataområdet mot den i TF/YGL grundlagsskyddade offentlighetsprincipen, en princip som vi med rätta lyft fram och skrutit med som ett mer än 250 år gammalt internationellt föredöme.

I nuvarande ordning kan grundlagsskydd ges, ett skydd som tar över integritetsskyddet i nuvarande personuppgiftslagen (från och med den 25 maj i Dataskyddsförordningen som då börjar gälla direkt som svensk lag). Vi har alltså ansett, att våra grundlagar tar över persondataskyddet, även om det beslutas på EU-nivå och gäller som EU-rätt.

Enligt Norlén/Billström är denna ordning, att grundlagarna tar över PUL/Dataskyddsförordningen, enbart en *brist i lagstiftningsarbetet* och det nu framlagda förlaget syftar enligt dem enbart till att reparera denna skada. I klartext: ”Lexbase har använt sig av den möjlighet grundlagarna ger att samman-ställa offentliga domstolsavgöranden i brottmål, något som inte varit tillåtet om det inte skett med stöd av TF/YGL, och nu vill vi att Lexbase-verksamheten skall upphöra”.

Men grundlagsskyddet skall enligt förslaget vara kvar för vissa godkända verksamhetsområden (det som Norlén/Billström kallar en *ventil*). Om verksamheten inte medför *särskild risk*, skall den likväl tillåtas. Vad detta närmare är finns inte angivet i lag men berörs i förarbetena: Det är bland annat *traditionell journalistisk verksamhet* Norlén/Billström förnekar att det skulle medföra ett slags statlig auktorisation av viss verksamhet, men talar likväl om att ”Det avgörande är hur registerägaren bedriver sin registerverksamhet” Vad är detta om inte ett kvalificeringsvillkor? Och det får förmodas, att Lexbase verksamhet inte klarar testet. Det görs skillnad på *folk och folk*. Det är datainspektionen som (med rätt att överklaga dess beslut till förvaltningsdomstol) som har att tolka villkoret och avgör vem som bedriver *godkänd* verksamhet.

Min syn är mycket enkel. När det gäller offentliga domar bör grundlagsskyddet gälla utan inskränkning. Varför domar? Av det enkla skälet, att dessa förstärker yttrandefrihets-/offentlighetsintresset genom intresset av öppenhet på rättskipningens område, ett rättsstatligt signum. Det innebär att det inte bör ske något genombrott i grundlagsskyddet vad avser 10 § Dataskyddsförordningen som jämställer domar i brottmål med övriga känsliga personuppgifter. Lexbase kan då fortsätta med sin verksamhet.

Ja, det är ett nytt synsätt i förhållande till hur saken hittills behandlats. Med denna justering kan förslaget, enligt min mening, få leva vidare för att i integritetsskyddets intresse förhindra uppkomsten av privata belastningsregister, förutsatt också att *ventilen* bestäms med lagprecision och inte som nu mer eller mindre diskretionärt överlämnas åt en förvaltningsmyndighet, att bestämma med ledning enbart av förarbetsuttalanden. Lagstiftning genom förarbeten är i sig en styggelse. Med en sådan avvägning på ett svårt område hade nog också Bohman varit nöjd.

Krister Thelin är före detta statssekreterare och domare, bosatt i Frankrike