Replik: Tydliga värderingar underlättar en seriös och långsiktig politik

Björn Söder försöker i oträngt läge söka konflikt med Moderaterna kring svensk Kinapolitik. Sanningen är den att M är det parti som tydligast belyst frågan om de strategiska utmaningar Sverige står inför i förhållningssättet till Peking. Partiet har drivit frågan om utländska direktinvesteringar med initiativ i Utrikesutskottet. Moderaterna har erfarenhet av att driva en principfast utrikespolitik – och ett hårdnackat motstånd mot kommunism, svarar Hans Wallmark Björn Söder.

Replik på ”Välkommen Moderat svängning i Kinafrågan” av Björn Söder, införd i Svensk Tidskrift 12 juni 2020.

Jag själv har tillsammans med partiledaren Ulf Kristersson återkommit med inlägg kring olika aspekter av Sveriges förhållande till Folkrepubliken Kina. Det gäller att hålla fast vid en linje som inte innebär isolationism utan som ser till handel och utbyte där det gynnar våra intressen men samtidigt är tydlig mot det som urholkar och undergräver.

Moderaternas historia är nära sammanflätad med kampen mot kommunismen och dess brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna. Partiledaren Jarl Hjalmarsons kritik mot Sovjetledaren Nikita Chrusjtjov efter invasionen i Ungern 1956 och dennes planerade Sverigebesök efterföljande år ledde till att den socialdemokratiska regeringen uteslöt Hjalmarson ur den svenska FN-delegationen. Konfliktlinjerna i utrikespolitiken kom därefter att präglas av förhållningssättet till Sovjetunionen liksom synen på de baltiska staternas självständighet. Så har vår politik sett ut långt innan SD bildades. Detta är en kamp jag med stolthet kan se att mina företrädare och föregångare för 20 och 30 år sedan stod för.

När förhållningssättet till Kina nu präglar den utrikespolitiska debatten är det ytterst betydelsefullt att dra lärdom av historien, erfarenheter och stå trygg i sina värderingar. En grundläggande utgångspunkt är att EU tillsammans med likasinnade länder ska eftersträva en gemensam linje. Det är avgörande för att upprätthålla den regelbaserade världsordningen – av största betydelse för svensk säkerhet och välstånd. Ett land står sig svagt i ensamhet, styrkan är att göra det tillsammans med andra. Skillnaden är också stor mellan SD och M i synen på viktiga organ för fred och säkerhet som EU och Nato.

Från det att Richard Nixon besökte Kina, till att Deng Xiaoping lade om den ekonomiska kursen i det kommunistiska landet, har Kinas roll i världen och världsekonomin stärkts. Och här gäller det att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Man kan se positivt på Kinas välståndslyft och samtidigt vara djupt kritisk mot en auktoritär stats förtryck och ökade aggressivitet mot omvärlden.

Det är också för de flesta uppenbart att kinesiska samhällen utanför folkrepubliken är mer framgångsrika: Taiwan är en demokrati och i Hongkong har de mänskliga rättigheterna och rättsstatens principer respekterats i vart fall fram till ganska nyligen.

När Kina blev medlem i världshandelsorganisationen i början av 2000-talet fanns en förhoppning om att en ökad handel skulle leda till större respekt för de mänskliga rättigheterna och politisk frihet. Reformförhoppningarna infriades ej och idag står vi inför den avgörande frågan hur två helt skilda system – den kinesiska statsstödda ekonomiska modellen och den västerländska marknadsekonomin – ska kunna samexistera. EU definierar nu Kina som en ”systemic rival.”

Sverige och våra nordiska grannländer är bland de mest frihandelsorienterade i världen. Risker kopplade till strategiska investeringar och därav ett ökat kinesiskt politiskt inflytande måste mötas kraftfullt.

Moderaterna har med kraft och energi lyft frågan om behovet av ett nationellt regelverk och verktyg för att granska och stoppa olämpliga utländska direktinvesteringar. Och därtill behovet av en samordnad EU-linje i frågan. Moderata krav framförda redan våren 2018 ligger i mångt och mycket till grund för att regeringen ett och ett halvt år senare satte igång en utredning kring frågorna.

Ulf Kristersson var också den första svenska partiledaren som på riktigt tog upp de utrikes- och säkerhetspolitiska utmaningarna vi möter från Peking. Kristerssons första tal som partiledare vid den säkerhetspolitiska konferensen i Sälen inleddes med resonemang om maktbalansen i Sydkinesiska havet och de geopolitiska utmaningarna.

För egen del har jag också undrat vad SD egentligen försökte säga vid den stora Kinadebatten i riksdagen 13 december 2019 då Ludvig Aspling framförde: ”Vad man också måste förstå är den kinesiska regeringens situation ur en historisk kontext. När man tittar på det nuvarande kinesiska ledarskapet och ser det ur ett europeiskt perspektiv är det uppenbart att en regering som beter sig på det sätt som den gör är fullständigt oacceptabel. Men Kina är inte Europa. Om man däremot betraktar den kinesiska historien och dess kontext inser man ganska snabbt att det nuvarande ledarskapet antagligen är det mest välfungerande, i varje fall jämfört med den samtid som Kina har haft sedan, antagligen, Tangdynastin kollapsade för tusen år sedan.”

När man står trygg i sina värderingar blir det enklare att driva en seriös och långsiktig utrikespolitisk linje fri från populism och osaklighet. Det ligger i Sveriges intresse.

Hans Wallmark är utrikespolitisk talesperson för Moderaterna och vice ordförande för Utrikesutskottet