Reseberättelse från Tjernobyl
Vad vet du om ekvivalent dos, effektiv dos och absorberad dos? Tror du att det är farligt att resa till Tjernobyl? Jaana Nykänen rapporterar från en resa in i den förbjudna zonen – och i våra egna rädslor.
Vad tänker du när du hör ”Tjernobyl”? När mina vänner fick höra att jag skulle resa dit så frågade majoriteten av dem ”Varför?!”, eller ”Vad ska du göra där?”. Som att en resa tillbaka till 1986 och världens allvarligaste kärnkraftsolycka inte skulle kunna vara något av det intressantaste och mest lärorika man skulle kunna ta sig för.
Vad vet du om ekvivalent dos, effektiv dos och absorberad dos? Vad vet du om bakgrundsstrålning, kosmisk strålning och radonhus? Tror du att det är farligt att resa till Tjernobyl?
Trots information om att en dagstur in i zonen utsätter en för mindre strålning än en transatlantisk flygtur, så var jag lite nervös. Tänk om det skulle fastna radioaktiva partiklar i mina skosulor, på mina kläder? “Den fredliga atomen” skrämmer oss, eftersom vi inte har något sätt att uppfatta den med våra egna sinnen, förrän det är för sent.
Att resa in i den avstängda zonen är som att på ett påtagligt Tarkovkijskt sätt resa in i sina egna rädslor. Varför oroar jag mig? Vad tror jag ska hända? Checkpoint efter checkpoint, papper i ordning och heltäckande kläder. Närmare och närmare reaktorn där allting började den 26:e april 1986. Vad betyder det att jag utmanar mina rädslor? Kan jag lära mig mer om världen runt omkring mig, kanske rentav genom kunskap bidra till att göra den till en bättre plats?
Under resan känns det påfallande ironiskt att händelsen ägde rum inuti det slutna system som Sovjetunionen utgjorde. Vad betyder en medborgares rätt till information i en krissituation, när det bara några kilometer från olycksplatsen fanns ett “over-the-horizon” radarsystem som officiellt inte existerade? Kontroll och sekretess faller slutligen samman, 150 meter höga och 500 meter långa radarantenner går inte att gömma undan när de blir radioaktiva.
Idag är informationen fri, trots detta får jag höra “Var försiktig!” och “Nu får du väl inte åka till Tjernobyl igen?”. Chernobyl Forum, som är sammansatt av representanter från bland andra WHO, FN:s utvecklingsprogram, Världsbanken och Rysslands, Vitrysslands och Ukrainas regeringar, publicerade 2006 rapporten “Chernobyl’s legacy: Health, Environmental and Socio-economic Impacts and Recommendations to the Governments of Belarus, the Russian Federation and Ukraine”.
I rapporten står att läsa att över 330,000 människor har blivit evakuerade från området sedan katastrofen. Majoriteten av dödsfall bland dessa har orsakats av hjärt- och kärlsjukdomar, olycksfall, dålig kost och livsstil – det vill säga samma faktorer som påverkar livslängden i resten av de berörda länderna. Däremot har deras hälsa och livskvalitet i hög grad påverkats negativt av tvångsförflyttning från hembygden, många av dessa områden har idag dock en acceptabel strålningsnivå. Nedfallet från den förstörda reaktor 4 i Tjernobyls kärnkraftverk spreds inte jämnt i det närliggande området; vindriktning och vindstyrka påverkade vilka områden som blev mest drabbade. De evakuerade lider enligt rapporten av en överdriven känsla av beroende och utsatthet som skapats av regeringarnas sociala skyddsprogram. Att bli utsatt för den stress och rädsla som orsakas av att inte få lov att ta kontrollen över sitt eget liv tycks kunna vara skadligare än radioaktivitet.
Sergii Mirnyi var en av de över 500,000 arbetare som skickades till Tjernobyl under åren 1986-1990 för att arbeta med konsekvenserna av olyckan. I sin studie “Chernobyl Liquidators’ Health as a Psycho-Social Trauma” beskriver han katastrofen som ett “komplext, mångfacetterat strålnings-ekologiskt, psykologiskt, socio-ekonomiskt fenomen, ett fenomen som är högst icke-konstant i tid och rymd”. Han hävdar att det nuvarande hälsotillståndet hos majoriteten av dessa arbetare är ett resultat av de psykologiska och sociala effekterna av tiden under och efter arbetet i zonen, snarare än ett resultat av strålning.
Mirnyi grundade senare Chornobyl Tour, och beskriver sitt arbete som till en början var en kamp för att reducera den fysiska radioaktiva nedsmutsningen, men som i nuläget snarare är ett arbete för att rena människors medvetande från myterna och missuppfattningarna rörande katastrofen. Den radioaktiva strålningen i zonen har lokaliserats och reducerats miljontals gånger jämfört med de första dagarna efter olyckan. Men i människors medvetande och föreställningsvärld, säger Mirnyi, så lever strålningen vidare som dödligt giftig, som om rengöringsarbetet aldrig hade ägt rum. Detta orsakar stor skada för människors och till och med länders hälsa och välbefinnande.
För att kunna göra strålningssaneringen i sanning effektiv, så behöver den i Mirnyis mening kompletteras med en informationssanering:
“And, frankly, each time, when in the end of the day I with the group leave the Zone, I feel something similar to what I felt, driving out the column of radiation recon armiks back in 1986: that after my shift a bit more people have become safer, and the world slightly different – a bit cleaner and better a place.”
Tjernobyl är en ovärderlig källa till kunskap, både om vår omvärld och om oss själva. Låt den inte grumlas.
Jaana Nykänen är VD för Divine Robot