Rolan Jusupov: Kriget om Södertälje sammanfattar Södertäljenätverket med fokus på senare år

Södertälje tycks ha blivit en stad där gängvåldet kommer och går. Som ett oväder kan det plötsligt bli oroligt, för att sedan lugna sig under en längre period. Det är i alla fall det intrycket man får när man läser Länstidningens mångårige krimreporter Torbjörn Granströms reportagebok Kriget om Södertälje (2023, Ordfront). Ett intryck som inte minst bekräftades i somras: ett mord i början av juli följdes av fyra skjutningar och ett sprängdåd på fyra dagar; en våldsvåg i paritet med höstveckorna 2022 då Södertälje hade tre mord på en vecka.

I skrivande stund är det början på november och återigen lugnt, men som Granström reflekterar kan de tre-fyra år gamla, labila falangstriderna vakna till liv igen. Explodera. I början på hösten spreds en så kallad dödslista på närmare 30 män från varsin falang, med prissummor på sina huvuden.

Varför har det blivit så? Först och främst eftersom Södertäljenätverket alltjämt finns. Eller rättare sagt: aldrig besegrades, som boken visar. Man hoppades att kriminaliteten skulle minska när ledarskiktet och övriga dömdes till långa fängelsestraff, i samband med flera myndighetsinsatser och de stora rättsprocesserna under tidigt 10-tal.

Även om Granström återger denna, låt säga första, period av Södertäljenätverket är det framför allt åren efter han fokuserar på. På den andra perioden från ungefär 2018 fram till idag. I bokens centrum står inte (gamla) gängledaren Bernard Khouri som sedan 2013 avtjänar ett livstidsstraff. Utan hans dåvarande högra hand Abraham Aho, som jämte honom dömdes för mord men fick ett lägre straff på grund av åldersrabatten.

Det förklarar varför bokens andra, längre kapitel bär namnet ”Kronprinsen” och inleds med den höstdag 2018 då Aho släpps och återupptar sin karriär. Han tar omedelbart på sig ledarrollen och gör det både självsäkert och obehindrat. Som Södertäljepolisens utredare Lars Sandberg tidigt noterade gick Aho dock tämligen burdust fram efter sin frigivning och förväntade sig att alla skulle underkasta sig – vilket man också gjorde. Men mycket hade förändrats sedan Aho greps; nya ansikten hade etablerat sina närvaron, samtidigt som narkotikamängden växte.

Inom en falang – knuten till förorten Ronna, tre kilometer nordväst om centrum – började missnöjet gro. Man ansåg – inte genast, men efter ett tag – att Aho åkte snålskjuts och tog för sig för mycket. Medan han satt inne hade man byggt upp verksamheten från grunden. Motsättningen växte och crescendot var nära då polisen fick tillgång till Encrochat-material.

Följden? Nya domar. Nio år för Aho: fem nu och fyra som han hade kvar från sitt tidigare straff. Återigen försvann Aho från bilden, likaså ledaren för Ronnafalangen. Kvar fanns yngre förmågor, och stora mängder narkotika. På 00- och första delen av 10-talet var alla involveradeassyrier/syrianer, eller hade kopplingar till gruppen. Det fanns kulturella band, hierarkier och rutiner för hur tvister skulle lösas. Idag har denna struktur upplösts och förbytts till våldsam konkurrens mellan rivaliserande falanger, bestående av vilsna ungdomar, knutna till olika stadsdelar. Det är bakgrunden till att nätverket har fragmenterats och påminner om den oordning som finns i gängmiljöer Stockholmsområdet där små saker kan orsaka väldigt stora spänningar.

Allt detta skildrar Granström ledigt, detaljerat och engagerat, alltid med en empatisk blick. Författaren är som bäst när han varvar redogörelser med sociologiska iakttagelser. Han fångar hur den kriminella estetiken förenar och fungerar som ett lingua franca. Vid ett tillfälle var falangledarna så lika varandra till utseendet att de knappt gick att särskilja. Det är även illustrativt hur många inte fick rätt stöd för emotionell instabilitet (dolt trauma, hög stress), något som bäddat för dåliga – i vissa fall hemska – handlingar. Samt kanske oförmågan att förstå att det där med pengar och status inte är så viktigt i livet.

På det stora hela är Kriget om Södertälje ett läsvärt reportage. En kort bladvändare som ingående, men aldrig tråkigt, beskriver varför kommunen har sitt försämrade varumärke. För den som missat nyhetsrapporteringen, inte minst de stora välfärdshärvorna, erbjuder boken en bra sammanfattning. Granström hade gärna kunnat ägna ett tjugotal sidor åt att diskutera vad han själv tror – och inte tror – skulle kunna hjälpa Södertälje. Gängen, välfärdsbrotten och det relativt låga demokratiska deltagandet i kommunen är trots allt tre stora, sinsemellan sammanhängande svårigheter.

Rolan Jusupov är liberal skribent bördig från Södertälje, och har tidigare praktiserat på Länstidningen