Rolf Englund; Den engelska läran
1983
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
ebatt
OLF ENGLUND:
en engelska läran
Vi brukade tro att det bara var att spendera
gut ur en recession, att vi enkelt kunde öka
sselsättningen genom att minska skatterna
h öka statsutgifterna. Nu säger jag till er,
ligt och uppriktigt, att den möjligheten exierar inte längre, och om den nu någonsin
xisterat, så har den endast fungerat genom
injicera allt större inflationsdoser i ekonoin, vilka sedan följts av högre arbetslöshet i
-sta omgång. Detta är berättelsen om de
naste 20 åren.”
Detta är ett belysande citat ur Janerik
ssons bok ”Ett annat England” (Timbro)
mbehandlar Mrs Thatchers England. Citat visar hur man i England på ett helt annat
-u än i Sverige har lärt sig läxan om inflation
h recession. Det verkligt intressanta med
·talet (frånsett dess viktiga sakliga innebörd)
att yttrandet är fällt inte (som man kanske
tro) av Mrs Thatcher utan av hennes
reträdare på premiärministerposten, laur-mannen James Callaghan. Han sade det
dan 1976 (det år då vi i Sverige fick en
rgerlig regering som övertog ett land i stort
tt utan budgetunderskott).
Janerik Larsson tillhör Mrs Thatchers suprterskara. Hon är, skriver han, en av väst- – Idens kraftfullaste regeringschefer. Hens ideologi är på intet sätt extrem. Den som
ssnar på henne, och inte blott på vad som
– s om henne, möter en inte särskilt sofistierad, närmast populistisk göra-nytta-för-sigosofi som direkt apellerar till mycket breda
samhällsskikt. Mrs Thatcher visar, menar
anerik Larsson, att politiker kan göra annat
anpassa sig efter vad som i varje ögonblick
ses vara ”politiskt möjligt”. Denna nya stil
något som västdemokratiernas politiska ledare måste förmå sig till och väljarna acceptera om demokratiernas framtidsutsikter
skall te sig ljusare.
Det som gör Thatchers Storbritannien så
-nnande är att här avtecknas helt klart ett
ke-socialistiskt alternativ med framtidsmöj·gheter, hävdar Janerik Larsson. Vaktslåent om medelklassen, om ”the pursuit of exllence”, om värdet av ett fritt näringsliv,
ventreprenörskap, om vikten av att inte låta
’jämlikhet” bli detsamma som brutal nivelring, det är hörnstenar i en sådan politik.
Janerik Larsson återkommer på flera stä!-
len till vad han anser vara en skarp konflikt
inom det brittiska Tory-partiet mellan å ena
sidan ”överklasskonservatismens och godsågararistokratins företrädare” och å andra sidan ”de medelklassliberaler som vill att det
skapas möjligheter för nya människor att bli
rika och framgångsrika”. Mrs Thatcher för
den breda brittiska medelklassens politik,
därför, menar Janerik Larsson, motståndet
från den paternalistiska överklassens socialkonservativa samförståndspolitik och från
den nysocialistiska förmyndartänkande nya
klassen inom fackföreningsrörelse och parti.
Det samförstånd mellan socialkonservativa
tories och labourpolitiker som präglat en stor
del av detta århundrades brittiska politik
bröts dramatiskt med Thatchers valseger
1979.
I en bilaga ger Ralph Harris, legendarisk
. chef för IEA, Institute of Economic Affairs,
sin syn på vad som hänt i England. Vid mitten av 1970-talet, skriver Harris, hade det
intellektuella initiativet övergått från kollektivisterna till representanterna för den marknadsekonomisk-monetaristiska filosofin som
leddes av Friedman och Hayek. När Mrs
Thatcher fick regeringsmakten 1979 (som den
första kvinnliga premiärministern i England
och, vilket kanske är än märkligare, som den
första kvinnan som ledare för det brittiska
konservativa partiet) hade hon som målsättning att
– reducera bördan av den offentliga sektorn
och skattepolitiken,
– attackera inflationen genom en striktare
monetär politik istället för direkt kontroll
av priser och vinster,
– tygla den fackliga makten via lag snarare
än genom formella eller informella överenskommelser med fackliga ledare (som
Labour hade försökt och misslyckats med)
och att
– få de förstatligade industrierna att uppträ-
da mera kommersiellt, att reducera deras
förluster, att utsätta dem för konkurrens
och så långt möjligt att bjuda ut offentliga
tillgångar på marknaden.
I sin andra budget lanserade den brittiske
finansministern sin strategi för penningpolitiken innebärande att ökningen av penningmängden skulle reduceras under fyra år. Av- 300
sikten med att avisera mål för de närmaste
åren var att bryta inflationens psykologiska
effekter och vinna slaget om de förväntningar
som styr beteendet. Detta var den gradvisa
politik som rekommenderats av Milton Friedman, snarare än den korta skarpa chockbehandling som Hayek uppmanar till.
Mrs Thatcher har lyckats med att få ned
inflationstakten till en årstakt på kring fem
procent i början av 1983. Men det beror nog
inte i första hand på en framgångsrik monetaristisk politik. Både den sjunkande inflationstakten och den stigande arbetslösheten
hänger nog snarare samman med att det brittiska pundet länge har legat på en alldeles för
hög nivå. De lärde tvistar om varför pundet
stigit så mycket att det under 1980-8llåg 30-
40 procent över den nivå vid vilken den brittiska tillverkningsindustrin hade varit konkurrenskraftig. En del tror att det beror på de
(tidigare) stigande inkomsterna från Nordsjö-
oljan. Andra hävdar att det beror på de stigande räntor och det stigande förtroendet för
Mrs Thatcher som hennes proklamerade
monetarism sägs ha lett till.
I början på 1983 har pundet sjunkit, kanske
till följd av de fallande oljepriserna, med över
20 procent. Det betyder en väsentlig förbättring av den brittiska industrins konkurrenskraft. Trots detta är det emellertid en allmän
uppfattning att det brittiska pundet fortfarande ligger väsentligt över sitt ”rätta” värde.
Kanske är det så, att arbetslösheten i EngMATS FÄLT:
Labour
Ibland när konservativa debattörer ondgör
sig över den socialdemokratiska rörelsens
uselhet ligger det nära till hands att tro att
denna tillhör de värsta i denna värld. Efter att
ha läst Dennis Kavanaghs bok ”The Politics
of the Labour Party” (George Allen & Unwin, 1982) ändrar man snart uppfattning. Den
svenska socialdemokratin är en ganska beskedlig hydra trots allt. På hennes majestäts
land mera beror på att man hittat olja i Nordsjön än att man bedrivit monetaristisk politik
under Mrs Thatcher?
Före maj 1984 kommer ett parlamentsval
att avgöra om Mrs Thatcher får vad hon 1979
menade vara nödvändigt, för att hennes poJi.
tik skulle lyckas, nämligen två mandatperioder. Det valet blir ett av de viktigaste ocJa
intressantaste i västvärlden efter 1945,
skriver Janerik Larsson. Inför det kommande
valet i England kommer debatten om vad
som har hänt i England att öka även i Sverige. Inför den debatten är Janerik Larssons
bok både nyttig och viktig. Det är visserlige~
så att tanken att man kan lära något posititt
från Thatchers land idag är en främmande
tanke i svensk offentlig debatt. ThatcherbiJ.
den i svenska massmedia har varit och är l
hög grad ännu högst karrikerad. I självsäkra
tonfall och med förakt i rösten har svensb
både socialdemokratiska och borgerliga poli.
tiker tagit avstånd från hennes politik. Del
fortgående svenska krisen har dock enlif
Janerik Larsson förtagit intrycket av all
”Sverige vet bäst”, en attityd som sedal
länge präglat svensk utrikesrapportering.
I takt med att den svenska krisen djupq
och det blir uppenbart att något nytt måste tal
kommer säkert intresset av att studera lJto
vecklingen i England att öka. För den s011
vill börja redan nu kan Janerik Larssons ”Ett
annat England” tveklöst rekommenderas.
dimmiga öar håller en organisation till som pi
många sätt är en betydligt mer skräckinja.
gande skapelse.
Vad fackföreningarnas makt anbelangar if
till exempel LO i Sverige i jämförelse med
TUC i England närmast maktlöst inom SAP
Skillnaderna är större än man tror.
Kavanaghs bok innehåller en samling arti·
!ar som speglar avsnitt av Labourpartiets hit
OLF ENGLUND:
en engelska läran
Vi brukade tro att det bara var att spendera
gut ur en recession, att vi enkelt kunde öka
sselsättningen genom att minska skatterna
h öka statsutgifterna. Nu säger jag till er,
ligt och uppriktigt, att den möjligheten exierar inte längre, och om den nu någonsin
xisterat, så har den endast fungerat genom
injicera allt större inflationsdoser i ekonoin, vilka sedan följts av högre arbetslöshet i
-sta omgång. Detta är berättelsen om de
naste 20 åren.”
Detta är ett belysande citat ur Janerik
ssons bok ”Ett annat England” (Timbro)
mbehandlar Mrs Thatchers England. Citat visar hur man i England på ett helt annat
-u än i Sverige har lärt sig läxan om inflation
h recession. Det verkligt intressanta med
·talet (frånsett dess viktiga sakliga innebörd)
att yttrandet är fällt inte (som man kanske
tro) av Mrs Thatcher utan av hennes
reträdare på premiärministerposten, laur-mannen James Callaghan. Han sade det
dan 1976 (det år då vi i Sverige fick en
rgerlig regering som övertog ett land i stort
tt utan budgetunderskott).
Janerik Larsson tillhör Mrs Thatchers suprterskara. Hon är, skriver han, en av väst- – Idens kraftfullaste regeringschefer. Hens ideologi är på intet sätt extrem. Den som
ssnar på henne, och inte blott på vad som
– s om henne, möter en inte särskilt sofistierad, närmast populistisk göra-nytta-för-sigosofi som direkt apellerar till mycket breda
samhällsskikt. Mrs Thatcher visar, menar
anerik Larsson, att politiker kan göra annat
anpassa sig efter vad som i varje ögonblick
ses vara ”politiskt möjligt”. Denna nya stil
något som västdemokratiernas politiska ledare måste förmå sig till och väljarna acceptera om demokratiernas framtidsutsikter
skall te sig ljusare.
Det som gör Thatchers Storbritannien så
-nnande är att här avtecknas helt klart ett
ke-socialistiskt alternativ med framtidsmöj·gheter, hävdar Janerik Larsson. Vaktslåent om medelklassen, om ”the pursuit of exllence”, om värdet av ett fritt näringsliv,
ventreprenörskap, om vikten av att inte låta
’jämlikhet” bli detsamma som brutal nivelring, det är hörnstenar i en sådan politik.
Janerik Larsson återkommer på flera stä!-
len till vad han anser vara en skarp konflikt
inom det brittiska Tory-partiet mellan å ena
sidan ”överklasskonservatismens och godsågararistokratins företrädare” och å andra sidan ”de medelklassliberaler som vill att det
skapas möjligheter för nya människor att bli
rika och framgångsrika”. Mrs Thatcher för
den breda brittiska medelklassens politik,
därför, menar Janerik Larsson, motståndet
från den paternalistiska överklassens socialkonservativa samförståndspolitik och från
den nysocialistiska förmyndartänkande nya
klassen inom fackföreningsrörelse och parti.
Det samförstånd mellan socialkonservativa
tories och labourpolitiker som präglat en stor
del av detta århundrades brittiska politik
bröts dramatiskt med Thatchers valseger
1979.
I en bilaga ger Ralph Harris, legendarisk
. chef för IEA, Institute of Economic Affairs,
sin syn på vad som hänt i England. Vid mitten av 1970-talet, skriver Harris, hade det
intellektuella initiativet övergått från kollektivisterna till representanterna för den marknadsekonomisk-monetaristiska filosofin som
leddes av Friedman och Hayek. När Mrs
Thatcher fick regeringsmakten 1979 (som den
första kvinnliga premiärministern i England
och, vilket kanske är än märkligare, som den
första kvinnan som ledare för det brittiska
konservativa partiet) hade hon som målsättning att
– reducera bördan av den offentliga sektorn
och skattepolitiken,
– attackera inflationen genom en striktare
monetär politik istället för direkt kontroll
av priser och vinster,
– tygla den fackliga makten via lag snarare
än genom formella eller informella överenskommelser med fackliga ledare (som
Labour hade försökt och misslyckats med)
och att
– få de förstatligade industrierna att uppträ-
da mera kommersiellt, att reducera deras
förluster, att utsätta dem för konkurrens
och så långt möjligt att bjuda ut offentliga
tillgångar på marknaden.
I sin andra budget lanserade den brittiske
finansministern sin strategi för penningpolitiken innebärande att ökningen av penningmängden skulle reduceras under fyra år. Av- 300
sikten med att avisera mål för de närmaste
åren var att bryta inflationens psykologiska
effekter och vinna slaget om de förväntningar
som styr beteendet. Detta var den gradvisa
politik som rekommenderats av Milton Friedman, snarare än den korta skarpa chockbehandling som Hayek uppmanar till.
Mrs Thatcher har lyckats med att få ned
inflationstakten till en årstakt på kring fem
procent i början av 1983. Men det beror nog
inte i första hand på en framgångsrik monetaristisk politik. Både den sjunkande inflationstakten och den stigande arbetslösheten
hänger nog snarare samman med att det brittiska pundet länge har legat på en alldeles för
hög nivå. De lärde tvistar om varför pundet
stigit så mycket att det under 1980-8llåg 30-
40 procent över den nivå vid vilken den brittiska tillverkningsindustrin hade varit konkurrenskraftig. En del tror att det beror på de
(tidigare) stigande inkomsterna från Nordsjö-
oljan. Andra hävdar att det beror på de stigande räntor och det stigande förtroendet för
Mrs Thatcher som hennes proklamerade
monetarism sägs ha lett till.
I början på 1983 har pundet sjunkit, kanske
till följd av de fallande oljepriserna, med över
20 procent. Det betyder en väsentlig förbättring av den brittiska industrins konkurrenskraft. Trots detta är det emellertid en allmän
uppfattning att det brittiska pundet fortfarande ligger väsentligt över sitt ”rätta” värde.
Kanske är det så, att arbetslösheten i EngMATS FÄLT:
Labour
Ibland när konservativa debattörer ondgör
sig över den socialdemokratiska rörelsens
uselhet ligger det nära till hands att tro att
denna tillhör de värsta i denna värld. Efter att
ha läst Dennis Kavanaghs bok ”The Politics
of the Labour Party” (George Allen & Unwin, 1982) ändrar man snart uppfattning. Den
svenska socialdemokratin är en ganska beskedlig hydra trots allt. På hennes majestäts
land mera beror på att man hittat olja i Nordsjön än att man bedrivit monetaristisk politik
under Mrs Thatcher?
Före maj 1984 kommer ett parlamentsval
att avgöra om Mrs Thatcher får vad hon 1979
menade vara nödvändigt, för att hennes poJi.
tik skulle lyckas, nämligen två mandatperioder. Det valet blir ett av de viktigaste ocJa
intressantaste i västvärlden efter 1945,
skriver Janerik Larsson. Inför det kommande
valet i England kommer debatten om vad
som har hänt i England att öka även i Sverige. Inför den debatten är Janerik Larssons
bok både nyttig och viktig. Det är visserlige~
så att tanken att man kan lära något posititt
från Thatchers land idag är en främmande
tanke i svensk offentlig debatt. ThatcherbiJ.
den i svenska massmedia har varit och är l
hög grad ännu högst karrikerad. I självsäkra
tonfall och med förakt i rösten har svensb
både socialdemokratiska och borgerliga poli.
tiker tagit avstånd från hennes politik. Del
fortgående svenska krisen har dock enlif
Janerik Larsson förtagit intrycket av all
”Sverige vet bäst”, en attityd som sedal
länge präglat svensk utrikesrapportering.
I takt med att den svenska krisen djupq
och det blir uppenbart att något nytt måste tal
kommer säkert intresset av att studera lJto
vecklingen i England att öka. För den s011
vill börja redan nu kan Janerik Larssons ”Ett
annat England” tveklöst rekommenderas.
dimmiga öar håller en organisation till som pi
många sätt är en betydligt mer skräckinja.
gande skapelse.
Vad fackföreningarnas makt anbelangar if
till exempel LO i Sverige i jämförelse med
TUC i England närmast maktlöst inom SAP
Skillnaderna är större än man tror.
Kavanaghs bok innehåller en samling arti·
!ar som speglar avsnitt av Labourpartiets hit