Ryktet om avtalets död är starkt överdrivet

När ledande Europeiska socialdemokrater i veckan förklarade TTIP-avtalet dött menar de i själva verket att de vill döda avtalet, skriver Christoffer Fjellner, och konstaterar att socialdemokraternas ledarskapskris kan komma att stå Europa dyrt.

Europeisk socialdemokrati har uppenbara ledarskapsproblem. Och nu försöker Europas socialdemokrater göra sina ledarskapsproblem till hela Europas problem genom att sänka frihandelsavtalet mellan EU och USA, TTIP. Det skulle stå Europa dyrt i termer av tillväxt och tappade arbetstillfällen. När förhandlingarna nu är inne i ett kritiskt skede väljer allt fler socialdemokrater att underblåsa de myter och felaktigheter som cirkulerar kring avtalet istället för att bemöta dem. I värsta fall hotar det ett framtida frihandelsavtal med USA.

Tysklands utrikesminister, tillika det socialdemokratiska partiets partiledare, Sigmar Gabriel förklarade tidigare i veckan att förhandlingarna har misslyckats och att TTIP är dött. Frankrikes handelsminister Matthias Fekl har nu krävt att EU ska avsluta frihandelsförhandlingarna med USA och Frankrikes president Francois Hollande säger att han inte kan acceptera avtalet i sin nuvarande form eftersom det är dåligt för franska bönder. Detta trots att förhandlingarna pågår och det inte finns något avtal än. I Storbritannien har den impopuläre Labourledaren Jeremy Corbyn länge lovat att döda TTIP eftersom han menar att ett avtal bara kommer att leda till ytterligare privatiseringar.

Men uttalandena från franska och tyska socialdemokrater måste också ses i ljuset av billigt röstfiske inför valen i respektive länder denna vår. Faktum är att både Tyskland och Frankrike så sent som under EU-ledarnas toppmöte i somras drev på för att förhandlingarna om TTIP ska fortsätta och gav sitt fulla stöd till det mycket starka mandat EU-kommissionen har att förhandla på. Förhandlarna lyckades dessutom nå ytterligare klarhet kring ett kommande avtal under den senaste, 14e, förhandlingsrundan i Bryssel i juli. Faktum är att socialdemokratiska ledare som Gabriel, Hollande och Fekl säger en sak när de åker till Bryssel för möten med andra EU-länder och en helt annan sak när de gör mediala utspel i sina hemländer.

Men det är inte bara i Europa det blåser populistiska, frihandelskritiska vindar. Hillary Clinton deklarerade redan innan förhandlingarna att hon inte kunde stödja ett frihandelsavtal med EU. Primärvalskampanjen mot socialdemokraten och frihandelskritikern Bernie Sanders drev Clinton ännu längre till vänster. I USA är det republikanerna som under lång tid varit garanten för en frihandelsvänlig linje i Vita huset. Men deras presidentkandidat i årets val, Donald Trump, kräver att man stoppar frihandelsavtal som USA inte ”vinner på”. Även i Europa höjs röster mot handel och ekonomisk öppenhet, och i Europa är det socialdemokrater som tar täten för att vinna billiga röster på frihandelsmotstånd.

Förhandlingarna rör sig långsamt men det behöver inte vara ett problem i sig – det gör nästan alla frihandelsförhandlingar som EU deltar i. Att förhandla det avtal som EU snart ska godkänna med Kanada, CETA, tog fem år och förhandlingarna med USA har hittills pågått i tre år. Då ska man också förstå att förhandlingarna med Kanada på många sätt var lättare. TTIP-förhandlingarna är ovana för både EU och USA. Bägge parter är vana att ha övertaget i frihandelsförhandlingar och när man nu förhandlar mellan två jämnstora parter kommer det bli nödvändigt att kompromissa på ett helt annat sätt än vad vi är vana vid.

Men den här gången är tiden knapp – om förhandlarna inte lyckas nå en överenskommelse innan Barack Obama avgår som president i januari riskerar de hittills färdiga delarna av avtalet att hamna i frysboxen och då kan det ta lång tid innan man tinar upp dem igen. Dessutom skulle denna onynaserade kritik från Europas socialdemokrater enbart göra det svårare att sätta igång förhandlingarna senare eftersom de förstärker de myter som förhandlingarna dragits med sedan de startade.

Svagheten är kanske ändå att kritiken inte hänger ihop. Hollande och Gabriel säger att avtalet är dött. Men de tycks ha svårt med grammatiken. Att något är dött är en helt annan sak från att försöka döda något och det de försöker göra är att döda TTIP. Fekl dömer ut förhandlingarna enbart på grund av missnöje med amerikanernas bud – inte därför att han inte längre har förtroende för EU-kommissionen att förhandla fram en gynnsam överenskommelse.

Det blir allt mer uppenbart att Europas socialdemokrater har dåligt självförtroende och svåra ledarskapsproblem, inte minst i länder som Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Istället för att bemöta de vänstermyter som finns kring frihandelsavtalet underblåser man myterna och bygger vidare på de felaktigheter som sprids. Men även här i Sverige är regeringen splittrad om frihandelsavtalet. Miljöpartiet motsatte sig förhandlingarna redan innan de ens hade inletts och språkröret Isabella Lövin röstade emot friare handel varje gång hon fick chansen under sina år i Europaparlamentet.

Den här formen av populism har bara negativa konsekvenser. Efter Storbritanniens nej till EU är behovet av tydlighet och sammanhållning större än någonsin. Men EU framstår nu som allt mer splittrat och osäkert. Det får konsekvenser för förhandlingarna med USA, men påverkar också EU:s roll i världen i en tid där EU måste stå starkt, i relationerna med länder som Ryssland, Turkiet och Syrien. Socialdemokratins ledarskapsproblem riskerar att stå Europa dyrt.

Christoffer Fjellner är Europaparlamentariker för Moderaterna