Rysk demokrati är en fråga för Sverige

I lördags protesterade tusentals människor över hela Ryssland mot Vladimir Putins korrupta regim. Den ryska proteströrelsen har vaknat till liv med en helt ny kraft efter avslöjanden om groteska miljardpalats och stölder. Nu vilar ansvaret på västvärlden tungt att stödja den ryska demokratikampen, skriver Alexandra Ivanov.

Protester är inte helt ovanligt i Ryssland. I ett land där makten helt har avskärmat sig från folket är det ett av få verktyg att visa missnöje. Men det vi såg i lördags är däremot ovanligt.

Över hela landet trotsade vanliga människor – som du och jag – minus 10 till 40 grader för att gå ut och protestera mot regimen. Tusentals människor samlades trots hot om våld och fängelse. Människor som är trötta på korruptionen, rättsosäkerheten och våldet. Trötta på Vladimir Putin, och hur han plundrar landet.

En del handlar om oppositionsledaren Aleksej Navalnyj. Han som förgiftades med det vidriga nervgiftet novitjok i Sibirien och överlevde tack vare en rad personers integritet och därefter vård i Tyskland. För Navalnyj överlevde inte bara, han valde också att återvända. Eller som han kort efter tillfrisknandet skrev på Instagram: ”Frågan om jag ska komma tillbaka eller inte har aldrig varit aktuell för mig, eftersom jag aldrig lämnade. (…) Ryssland är mitt land, Moskva är min stad. Jag saknar det. Så i morse köpte jag en flygbiljett. På söndag kommer jag hem igen, välkomna mig”.

Navalnyj hann inte gå av flyget innan han arresterades. Ja, och inte ens i Ryssland är det olagligt att bli förgiftad och överleva.

Men det som ytterst drev på demonstrationerna var den pedagogiska film som Navalnyj och hans team släppte dagarna innan han återvände till Moskva. Den visar hur Vladimir Putin och hans allierade systematiskt stjäl från det ryska folket, ytterst symboliserat med det groteska miljardpalats som Putin har byggt åt sig vid svarta havet.

I ett land där människor inte har rinnande vatten väcker det ilska. I skrivande stund har filmen visats över 100 miljoner gånger. Fler demonstrationer planeras, och Aleksej Navalnyj kommer att fortsätta. Det är en utveckling som ger hopp, även för oss som inte vågar hoppas.

Ryska folket måste ytterst kräva sin egen frihet. Det kan ingen annan göra åt dem. Men det är västvärldens skyldighet att nu göra vår del. I EU måste vi bli bättre på att stötta oppositionen med hjälp av stödinsatser och olika former av utbyte. Vi måste omedelbart utvidga sanktionerna mot hela toppskicket och de som bär ansvar för övervåld mot demonstranter. Vi måste också på allvar ta tag i de ryska pengarna som flödar in i Europa – stulna av det ryska folket. Som Patrik Kronqvist konstaterade i Expressen häromdagen: ” Det viktigaste vi kan göra för att stötta demokratin är att dra ut sladden till den ryska penningtvättmaskinen.”

Det är inte bara EU som måste göra mer. Även Sverige måste kliva fram. Vår plats är inte att stå i mitten bredvid Tyskland – vår roll är att leda arbetet framåt. Det är helt nödvändigt om vi ska få plats en konsekvent europeisk linje. I tisdags arrangerade Ulf Kristersson från mitt parti Moderaterna en manifestation för precis detta. Det var då helt uppenbart vilken breda enighet som finns i norra Europa. Nu måste vi bara samla den enigheten till en politisk kraft.

Protesterna i Ryssland kommer att fortsätta. Nu måste vi göra det vi kan för att stötta utvecklingen – och sätta tryck på regimen. Det handlar inte bara om att stå upp för det ryska folket – utan om hela världens välmående. Den liberala demokratin överlever nämligen inte av sig själv.

Alexandra Ivanov är politisk sakkunnig till Ulf Kristersson och tidigare ledarskribent