S sviker i försvarsfrågan – igen

Socialdemokraterna har slirat på frågan om ökade tillskott till försvaret sedan man genom sin ovilja att prata finansiering spräckte den dittills eniga Försvarsberedningen. Samtidigt har stödpartierna C och L konsekvent lovat att inte släppa igenom en budget utan de överenskomna tillskotten. När budgeten offentliggjordes blev det tydligt att S fintat bort sina samarbetspartners, och återigen är det Försvarsmakten som blir lidande, skriver Amanda Wollstad.

Först splittrade Socialdemokraterna en dittills enig Försvarsberedning genom att plötsligt vägra stå bakom de ekonomiska ramar som beredningen arbetat utifrån i två år – vilket fick de borgerliga partierna att hoppa av samarbetet dagar innan rapporten skulle presenteras.

Sedan försökte man köpslå med anslagen, och ville att den redan hårdbantade prioriteringslistan skulle rankas efter en tregradig skala.

Strax efter det gick Centerpartiet och Liberalerna, de oppositionella regeringspartierna, ut och lovade att Försvarsberedningens överenskommelse trots allt gäller. Det var ju ett löfte från de båda att de inte skulle acceptera en budget som inte gav försvaret de tillskott bredningen varit ense om.

Men när budgeten blev offentlig blev det också tydligt att Socialdemokraterna och dess stödpartier blåst Försvarsmakten – igen.

För Försvarsberedningens beräkningar utgick ifrån att tillskotten om fem miljarder per år 2020 – 2025 skulle värdesäkras, det vill säga behålla samma köpkraft under hela perioden. Men på den punkten fintade Regeringen bort sina samarbetspartier och fick dem att acceptera en budget utan värdesäkring.

I reda pengar innebär det att Försvarsmakten får nästan fyra miljarder kronor mindre än beräknat. Det är knappast felräkningspengar, och innebär att det kommer behöva strykas rejält i den redan slimmade planen för anskaffning och utveckling. Eller, kanske ännu värre, övning och utbildning.

Problemet är flerfaldigt. Inflation, den allmänna lönekostnadsutvecklingen och fallande kronkurs urholkar alla värdet på fasta anslag. Man får helt enkelt inte lika mycket för en miljard år 2025 som man får idag, vare sig när det gäller personaltimmar, hyrda kvadratmeter eller kulor och krut.

Vad som gör saken etter värre är det så kallade Försvarsprisindex. Det är en modell som ska kompensera Försvarsmakten för ändringar i pris och lönekostnader som sker inom myndighetens område. Men modellen fungerar dåligt.

Kostnaden för krigsmateriel ökar i betydligt raskare takt än inflationen. Tekniken ligger ständigt i framkant, och blir allt mer avancerad att både utveckla och framställa. Den nya ubåtsmodellen A-26 kostar mer än sin föregångare Gotland, även justerat för inflation och penningvärde, mycket på grund av att hon helt enkelt tar fler ingenjörstimmar att färdigställa.

Detta har varit ett problem för Försvarsmakten i många år, och förvärras nu när regeringen inte ens vill kompensera för den typen av kostnadsökningar alla verksamheter drabbas av.

Försvarsberedningens rapport – den obantade version beredningen var ense om fram till någon vecka innan presentationen – är i sig bara är en början. Många tunga materielsystem sjunger på sista versen och kommer behöva ersättas under nästa inriktningsperiod.

Stridsfordon 90 ska enligt beredningens rapport renoveras och modifieras under kommande period, men kommer 2015 icke desto mindre ha 25-30 år på nacken. Marinen får visserligen nya ubåtar, men skulle behövt åtminstone en till och behovet av nya ytstridsfartyg är skriande. Till och med de hypermoderna Visby-korvetterna närmar sig tjugoårsstrecket under nästa inriktningsperiod, och ledtiderna är långa.

Till och med värdesäkrade är Försvarsberedningens förslag på tillskott otillräckliga i längden, och för varje gång regeringen är inne och karvar i dagens budget blir de framtida behoven större.

I en allt osäkrare omvärld spelar Socialdemokraterna högt med rikets säkerhet – med benäget stöd av Centerpartiet och Liberalerna.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift