Så minns vi Almedalen 2011

Efter förra årets politikervecka i Almedalen skrev jag hur aktörer på olika kreativa sätt brände pengar på spektakel, mat och talare för att sticka ut i mängden. Jag förutspådde att ”peak Almedalen” nåtts med hela 1396 arrangemang och eldning med sedlar. Jag hade fel när det gäller antalet arrangemang, i år blev det hela 1487 seminarier. Dock, när det gäller Almedalsveckans betydelse som plats för politisk påverkan, nåddes nog toppen för flera år sedan.

Almedalen Foto: Gotlands kommun

Det har hänt mycket sedan jag första gången var på Almedalsveckan 1998 och kunde ställa bilen utanför Visby hotell för att gå på industriförbundets ekonomisk-politiska seminarium. Carolina Neurath skrev i SvD häromdagen, att när Swedbank arrangerade sitt första seminarium i Almedalen 2002, fick banken kritik för att seminariet krockade med någon annans programpunkt. I år var det 148 andra arrangemang i Visby samtidigt som Swedbanks.

Det verkar bara bli fler besökare, fler seminarier och fler aktörer på plats, men det blir också relativt sett mindre politik under politikerveckan. Faktum är att det bara är mindre än tre procent av arrangemangen som arrangeras av de politiska partierna. Eftersom media är på plats i första hand för att följa politiken blir möjligheterna för andra aktörer som försöker hänga på politikerveckan med sina egna nyheter allt mer begränsade. De som, för att travestera ett Gotländskt uttryck, suttit isolerade från Almedalen på fastlandet, nås därför av allt färre nyheter från politikerveckan. De stora aktörerna väljer sedan länge andra tider och platser för att lansera utspel. Istället körs repriser i Almedalen på sådant som redan lanserats. I år verkar denna trend även ha nått politiken. Det är nästan så att ingen längre förväntar sig några politiska utspel, särskilt inte i partiledartalen kl 19.00, eftersom dessa ligger så olämpligt till för att få bra mediaexponering.

Allianspartiledarna valde helt följdriktigt att lansera sin nya framtidskommission på DN debatt. Det är utmärkt att allianspartierna gör något för att inte bara fastna i regerande, utan även börjar formulera en politik för framtiden. Problemet är att framtiden inte väntar på regeringens framtidskommission. Många av de åtgärder som globaliseringsrådet föreslog under förra mandatperioden hade behövt sjösättas redan nu.

I brist på politiska utspel blev fick därför Almedalens sista och första tal extra uppmärksamhet. Maud Olofsson höll sitt sista tal i Almedalen och Håkan Juholt sitt första. Även Jimmie Åkesson håller för första gången ett tal från scenen i Almedalen. Maud Olofsson gjorde en gripande sammanfattning av sina tio år som partiledare. Hon både började och slutade talet med att säga att ”Det svåra är inte att börja, det svåra är att sluta” och möttes av publikens uppskattning.

Håkan Juholt talade i hela 53 minuter om alla problem han tänker lösa som partiledare. Det handlade om återställare på järnvägs-, el- och apoteksmarknaden, nya regleringar av arbetsmarknaden och nya statliga satsningar. Ska Juholt klara av alla löften behöver han vinna val och sitta länge. Juholt möttes av en rekordpublik på 4200 personer och förtroendet internt för Håkan Juholt är stort. Hela 78 procent av de socialdemokratiska sympatisörerna tror att han kan ena partiet och 78 procent att han kan leda partiet till valvinst, enligt en undersökning som presenterades av SKOP och Scantech i Almedalen. Kan Juholt leva upp till förväntningarna och vad händer med det interna förtroendet efterhand som han konkretiserar sina förslag? Ett ytterligare problem för Håkan Juholt är väljarnas bild av en splittrad opposition med motsättningar mellan partierna. De borgerliga partierna upplevs som mer samspelta och eniga. En valvinst för Juholt kanske bara innebär valframgång för partiet?

När detta skrivs har ännu inte Jimmie Åkesson talat. Hans dilemma är hur han ska ställa sig till kommande budget och det femte jobbskatteavdraget. 61 procent av Sverigedemokraternas sympatisörer uppfattar partiet som klart borgerligt, enligt tidigare nämnda undersökning men Jimmie Åkesson behöver markera mot regeringen för att visa att partiet inte är maktlöst. Samtidigt riskerar partiet då att tappa förtroende bland de egna väljarna.

Hur blir det då med politikerveckan i Almedalen framöver? Som arena för nya politiska utspel må Almedalsveckan ha peakat men som folkfest för politiker, organisationer och informatörer har den goda förutsättningar att förbli stor. Bara de fysiska begränsningarna sätter ramarna, men även här tycks idérikedomen vara enorm. Varje år utökas Almedalen med nya specialbyggda hus och fartyg som mötesplatser. I år var datanäten sega trots att arrangörerna enligt egen uppgift satsat på åtta gånger högre kapacitet. Detta är nog den enklaste utmaningen för arrangörerna att lösa – men nog så viktig.

En god vän sa att Almedalsveckan är som ett levande universitet, helt utan antagningsregler. Det är bara att välja och vraka i utbudet av seminarier. På någon timme kan deltagare utan kostnad bli helt uppdaterade om nya ämnen och utmaningar för olika delar av vårt samhälle. För de som vill hänga med i samhällsdebatten är det enormt tidseffektivt att vara på plats i Almedalen eftersom alla andra aktörer också är där. Så kommer det nog att fortsätta vara även framöver. Almedalsveckan må tappa som arena för opinionsbildning, men lever gott vidare för folkbildning och nätverksbyggande.

Almedalen 2011 i siffror (enligt programmet):
1487 totala antalet seminarier
35 seminarier arrangerade av riksdagsparti
87 seminarier arrangerade av facklig organisation
129 seminarier arrangerade av näringslivsorganisation
264 seminarier arrangerade av företag
176 seminarier arrangerade av myndighet
1304 journalister var föranmälda

Anders Ydstedt är webredaktör för Svensk Tidskrift, entreprenör och författare.