Så roligt ska vi visst ha det

”Jag fattar om du inte orkar med mig
Det är helt okej
Inom kort så vet jag att du kommer bli helt matt och irriterad
För jag är komplicerad” sjunger Miss Li i sin låt Komplicerad med mer än 37 miljoner lyssningar på Spotify. Det är en bra liknelse av den svenska alkoholpolitik och som Mattias Svensson på inte ett bara pedagogiskt men underhållande sätt beskriver.

Min största rädsla när jag fick höra att Svensson skulle skriva en bok om alkoholpolitik var att boken skulle bli ett referat, något som redan gjorts av många. Såväl Hans De Geers Vin & Sprit – från politik till marknad som Lennart Johanssons Staten, supen & systemet – svensk alkoholpolitik och alkoholkultur 1855 – 2005 har gjort sammanställningar som är mycket gedigna och läsvärda. Problemet med dessa böcker är att de är mer läsvärda för de som har snöat in sig på svensk alkoholpolitik eller skriver en skoluppgift om det. Sammanfattat ganska torftigt skrivna för den gemene läsaren.

En del av Så roligt ska vi inte ha det kan också ses som det. Att jämföra olika socioekonomiska faktorer som exempelvis stigman mot kvinnors drickande och den alkoholsexism som Svensson menar funnits under lång tid (med hänvisning till bland annat Maria Abrahamsson och Karin Heimdahl) kan verka torftig. Det utgör emellertid en viktig del i den svenska alkoholpolitiska historien. Att Svensson ägnar ett hel kapitel åt att förklara, konstatera och resonera kring alkoholsexism utan att hamna i fällan och sätta en offerkofta på varken kvinnor eller män är därmed imponerande.

Andra delar av boken är mer underhållande – vilket gör att den sticker ut jämfört med liknande böcker i sammanhangen. Med detta syftas på Svenssons imponerande kopplingar till populärkulturen som får även den yngsta MUF-läsaren att förstå tidsandan i de olika kapitlen. Svensson hänvisar exempelvis till Åsa Lindeborgs bok Mig äger ingen och kopplar till mellanölsdebatten på 1970-talet. Han diskuterar även Leif GW Perssons debutroman Grisfest om illegala klubbar till den klassiska Sällskapsresan-filmen med Pepes Bodega  och Vilhelm Mobergs satir A P Rosell, bankdirektör. Kristdemokraterna som förespråkar en klassikerlista med litterära verk, filmer och musik borde ta stark inspiration från Svenssons framförallt populärkulturella referenser av såväl böcker, filmer och podcasts – om de nu någon gång lyckas med att genomföra det.

Det i balans med Svenssons olika anekdoter – varav en av favoriterna måste vara mannen som blev anhållen för fylleri som hade 10 kokta ägg i sina fickor då ägg var det billigaste på menyn och mat krävdes för att få servera alkohol – gör boken mer rolig än enformig. Även de mer nutida anekdoterna från borgerligheten Fria Moderata Studentförbundet, Frihetsfronten och Moderata Ungdomsförbundet och deras svartklubbar och fester kommer vara mer än uppskattade i såväl unga som mer seniora borgerliga kretsar.

Det finns också tydliga kopplingar till hans bok Glädjedödare och framför allt kapitlet om ”Förmynderiets politik” där det inte är någon tvekan om att han är liberal. Däremot lyckas han bli mera balanserad i kritiken. Inte minst i borgerliga kretsar (främst unga borgerliga debattörer vars intresse i alkoholfrågor i tid och otid skrivs debattartiklar om) när det skrivs om alkoholpolitik är det i många fall slagord som såväl stora ord. Det märks att Svensson håller tillbaka en del av sina personliga liberala åsikter och kämpar med att göra en avvägning. Det är först i sista kapitlet som har det passande namnet ”Förmynderi är en rolig historia, frihet en roligare framtid” som sammanfattar stora delar av boken som hans liberala åsikter framgår starkast.

Det är ingen bok som man sträckläser (även om många politiska nördar med största sannolikhet kommer göra det) utan lika mycket en bok som man tar fram ur bokhyllan och läser enskilda kapitel eller avsnitt för nöjes skull.
 
Jag skulle inte bli förvånad om vi det kommande året ser ett framför allt  ungdoms- och studentförbundare skriva såväl debattartiklar som rapporter och hänvisa till Svenssons bok gång på gång.

I slutändan dock är det inte den typ – som kan tolkas som populistiska – av utspel som kommer göra Svenssons bok relevant både idag och i framtiden. Det är de gedigna researcharbetet med såväl böcker, podcasts, statliga offentliga utredningar som tidningsartiklar som stärker boken.

Det är balansen mellan hans egna åsikter och den faktiska historiebeskrivningen. För den svenska alkoholpolitiska historian är på så många plan är långt ifrån vacker och den är i många fall dubbelmoralisk. Det krävs inga stora ord eller fula retoriska knep för att visa på det och Svensson inser det. Historien talar lika mycket för sig själv – även om Svensson gör boken till mycket mer läsvärd med sina inspel. Förhoppningsvis blir det en framtida referenslitteratur som kommer uppskattas av många generationer och med människor med olika politiska åsikter.  

Johanna Patricius är ordförande för Fria Moderata Studentföreningen i Stockholm