Säljer sig partier, eller driver de idéer?

Visst kan företag och politiska partier lära sig av varandra. Men det finns avgörande skillnader att dra slutsatser av, skriver Carl Johan Westholm, i en kommentar till en krönika av Per Schlingmann.

Det berättas att en amerikansk president för många år sedan fick frågan utanför kyrkan vad prästen hade predikat om. Synden, svarade presidenten. Och vad var budskapet? Prästen var emot den, blev svaret.

En svensk präst och politiker idag hade kanske inte svarat för eller emot, utan att det gäller ”att förhålla sig” -– statsministerns favorituttryck.

Visst kan, som Per Schlingmann skrev i en krönika i Dagens industri den 3 februari, företag lära av politiska partier. Propaganda och reklam är nödvändiga verktyg för bägge. Men om inte skillnaderna mellan olika verksamheter beskrivs i principiella termer, bluddras tanken och insikten blir inbillning.

Här är några avgörande skillnader, inte bara att förhålla sig till, utan att observera, analysera, utvärdera och dra slutsatser av. Och handla därefter.

1. Partier driver igenom sina erbjudanden med tvång. Statens tvångsmakt är något annat än den avtalsfrihet som gäller mellan säljare och köpare, mellan arbetsgivare och arbetstagare, mellan långivare och låntagare. Lagar måste lydas, skatter betalas. Skatter är obligatoriska, men det går att lagligt undkomma skatt på till exempel arbetsinkomster genom att inte arbeta. Detta ”förhållande” hindrar politiker, som skulle vilja höja skatten ännu mer, men märker att det finns gränser.

2. Partier behöver 51 procent av rösterna för att genomdriva sin politik. Minoriteter är ett problem inom politik och statskunskap, men existerar inte för företagen, som istället ser olika grupper som intressanta kundkategorier. På en marknad tillgodoser en mängd minoriteter av företag önskemål från en mängd minoriteter av kunder.

3. Ett företag anpassar sig för att få kunderna att köpa. Ett parti vill ändra lagar och skatter och driver därför frågor, alternativet är att driva omkring, och sälja andras idéer.

4. Om ett riksdagsval slutar 55 procent mot 45, beskrivs det som en klar majoritet. På en bolagsstämma är till och med 67 mot 33 ofta samma sak som en svår splittring.

5. Framgång för ett parti i ett val sker alltid på bekostnad av andra. Framgång för ett företag behöver däremot inte vara ett nollsummespel. Ekonomin växer med innovationer.

Den nyligen avlidne ekonomen Albert O Hirschmann blev mest känd för sin boktitel Exit, Voice and Loyalty. En individ som vill påverka går antingen ur partiet eller slutar som kund, alternativt stannar kvar och häver upp sin stämma – och är lojal mot organisationen eller produkten.

Finns då ett gemensamt överlevnadsvillkor för företag och partier? Ja, produktutvecklingen.

Kapitalismen är en grym metod: den tillåter individer att satsa egna och lånade pengar på saker som kan misslyckas. Socialismen är ännu grymmare: den förbjuder individer att satsa egna och lånade pengar på saker som kan lyckas. Därför utvecklas en mångfald produkter bäst under en lagbunden frihet under enskilt ansvar.

Politiska ledare i en demokrati balanserar mellan integritet och popularitet. De måste stå för sin åsikt, men också få röster för den.

Medlemmar i partier är inte sällan engagerade karikatyrer av åsikter från gamla partiprogram. Det finns i varje framgångsrik rörelse ett drag av sekterism, vilket senare också kan orsaka tillbakagång.

Men opinionsbildning är en sak, idébildning något annat och går före. Här har en förändring skett i demokratierna sedan ett par decennier. Think tanks, tankesmedjor, har bildats, som slipper popularitetens dagliga tester och kan tänka friare, och med större avstånd till partikongressers medlemsomröstningar och ibland även tabubelagda frågor.

Det finns en stor samstämmighet, rent av samhörighet, i den breda mittfåran i svensk politik, mellan de faktiska förslagen från allianspartier och socialdemokrater och miljöpartister. Det är ingen brist på idéer, utan en påtaglig idégemenskap. Vad som däremot ofta saknas är en tydlig idéburen motivering för den egna politiken, och de skillnader som ändå finns. Om det bara är makten som intresserar, blir respekten för politiker låg. Popularitet är en dagsslända, integritet en karaktärsfråga.

Inte bara de flesta partier utan organisationer i Sverige minskar i sina medlemsantal. Det kan bero både på allmänna förändringar i samhället -– teknologi och livsstil -– och vara övergående. Företag måste i längden vara lönsamma, och partier meningsfulla.

Även för fotbollsspelare räcker det inte med att förhålla sig till bollen. Det gäller att veta vad man gör med den, och varför.

Carl-Johan Westholm är ordförande i Uppfinnarkollegiet, tidigare bland annat VD i Företagarna och Svensk Handel och med i ledningen för SAFs avdelning för samhällskontakt 1976-1983