Samtida röster om konservatism

I svensk debatt belastas ordet konservativ av aktörer med mer fokus på partipolitiskt spel än på politikens sakliga innehåll. Ordet konservativ har blivit ett slagträ, inte minst hos de som anser att liberalkonservatism skulle vara en omöjlighet. Ofta kopplas ordet dessutom till enstaka smala  symbolfrågor, skriver Anders Ydstedt.

När Svensk Tidskrift häromåret släppte en antologi om liberalkonservatism var flera av skribenterna inne på att se konservatism som ett förhållningssätt. Att lära av historien och inte kasta ut det som fungerar med badvattnet. Lars Tobisson menade att motsatsparen är konservativ mot radikal respektive liberal mot socialism.

Men går det att fånga vad som är konservatism? Har konservatism någon roll att spela för dagens idéutveckling? Det menar i alla fall Per Selstam och Martin Tunström som samlat ett antal röster med bas i studentföreningen Heimdal i Uppsala i antologin Samtida röster om konservatism.

Selstam och Tunström menar att det ”finns en intellektuell politisk debatt som mer handlar om policy än posering. Mer om politik än om procedur. Som så ofta förr är det i studentkretsar som kreativa tankar utvecklas. Där finns det akademiska samtalet, nyfikenheten och denna anda av att se det möjliga utan hänsyn till tvingande partipiskor eller räddhågsna presschefer.”

I antologin Samtida röster om konservatism medverkar Tony Gunnarsson, Christoffer Anger-Håål, Edel Irén Segersam, Emma Jaenson, Daniel Åkerman och Pontus Westerholm. Texterna kommenteras av Stig-Björn Ljunggren och Johan Sundeen. Antologin ges ut av Svensk Tidskrift  med stöd av Arvid Lindmans 60 års-fonden och kommer att finnas i bokhandeln till julhelgen. Svensk Tidskrift kommer att publicera utdrag från boken och välkomnar som alltid en spänstig debatt.

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift