Sänk skolpengen för att få bort skojarna

Regeringen tycks nu vara inställd på att öka regleringar och andra begränsningar för privata lösningar inom välfärden. Det är fel väg att gå, menar Birger Hultman, som istället föreslår sänkt skolpeng för att hålla lycksökare undan.

Det är säreget hur alliansregeringen på senare tid hamnat på defensiven ifråga om de privata initiativen inom välfärdssektorn. Såväl finansministern som skolministern har plötsligt ändrat sig om intagning av elever i friskolor efter ett inslag i TV (Uppdrag Granskning).

Ifråga om vinster i välfärden vill företrädare för regeringen numera att riskkapitalister som är välfärdsföretag ska missgynnas och att alla välfärdsföretag ska tvingas vara verksamma viss tid för att få utföra sina uppdrag. Det senaste är att dessa företag överväger att börsnotera verksamheten, vilket nu tydligen ska utredas inom finansdepartementet.

I stället för att prisa de stora framgångar som gjorts genom privatiseringar inom vården, skolan och omsorgen tycks regeringen vara inställd på att öka regleringar och andra begränsningar av de privata lösningarna. Varför inte vända på resonemanget och diskutera hur man bättre kan utnyttja privatiseringar och valfrihet till ökad nytta för alla medborgare?

När det gäller vård och omsorg sker upphandlingar i konkurrens. Det ger fördelen att kommunerna normalt får rätt kvalitet till lägsta kostnad. Detta gäller dock inte friskolor, som inte kan upphandlas. Det innebär att storleken på skolpengen blir avgörande för de kommunala kostnaderna för friskolorna. Eftersom privata lösningar nästan alltid ger lägre kostnad för att uppnå samma kvalitet blir friskoleföretag ofta mycket lönsamma och riskerar att locka lycksökare. Genom att sänka skolpengen skulle kommunerna kunna spara pengar på sina friskoleföretag, samtidigt som oseriösa friskolor skulle lämna branschen.

Att det går att driva friskolor till lägre kostnader än motsvarande kommunala skolor kan man lätt se genom att granska skolornas offentliga bokslut. Flertalet friskoleföretag är mycket lönsamma.

För de fristående grundskolor som startade de första åren efter 1993 var skolpengen 85 procent av den kommunala skolkostnaden. Trots detta startade många friskolor då och många överlevde.

Det som är unikt med de svenska friskolorna är att de är skyldiga att ta emot alla elever i köordning och att skolorna inte får ta avgifter av föräldrarna. Detta innebär att alla barn får en reell valfrihet att välja skola, men det förutsätter förstås att inga lycksökare ställer till det.

Ett sätt att bevaka att friskolorna tar emot alla elever enligt köordning är förstås att låta Skolinspektionen utreda misstankar om fusk, men det är säkert viktigare att göra det mindre lönsamt för oseriösa friskolor. Det gör man effektivast med sänkt skolpeng. Då slipper man kanske också införa någon regel att skolföretagare är skyldiga att driva sin skola i till exempel 10 år.

Det gäller nu att företrädarna för alliansregeringen börjar värna och utveckla det positiva med friskolereformen. Om det visar sig att friskolorna till lägre kostnad ger samma, eller bättre, resultat som de kommunala skolorna skulle ju de flesta tycka att det var bra. Det finns en rad fördelar med privat välfärdsföretag, men det gäller att ta vara på dem.

Om regeringen agerar vindflöjel efter olika opinioner och TV-program är risken att både utförarna och allmänheten misstror valfrihet och privata lösningar i välfärden.

Birger Hultman är egen företagare och har tidigare varit politiskt verksam, bland annat som kommunalråd i Täby.


Fotot på skolan finns tillgängligt under licensen CC BY-SA 3.0.