Sanna liberaler tar avstånd från biologisk determinism!

Skadliga samhällsstrukturer hindrar individer och ska därför motarbetas. Därför borde liberaler verka för jämställdhet utan biologistiska förtecken, menar Erika Aldenberg, politisk sekreterare vid moderaternas riksdagskansli.

Det verkar finnas en allmän rädsla bland liberaler att diskutera genusrelationer. Jämställdhet anses av många som viktigt, samtidigt verkar få benägna att definiera vad denna jämställdhetspragmatik egentligen innebär eller på vilka teoretiska resonemang dess bärighet vilar. Bland dem som förmår diskutera det har emellertid flera hamnat i en biologistisk återvändsgränd. Kanske många upplever det som nödvändigt att ta avstånd från socialiseringsteorier då vänstern och de feminister som allierat sig med vänsterblocket använt sig av dessa. Kanske många liberalers rädsla att på något sätt bli sammankopplad med någon sorts strukturresonemang hindrar dem från att våga erkänna någon som helst genusstruktur. Till dessa riktar jag denna text.

Det är dags att ta tillbaka jämställdhetsdebatten. Det är också dags att diskutera verklig frihet. En frihet där kön inte dikterar villkoren för vare sig lönebildning, familjebildning eller individens utveckling. Jag kommer därför i denna text argumentera för att 1) Det finns en ojämställdhet i samhället som är systematiskt och strukturell till sin natur och därför en liberal angelägenhet, samt att 2) Vi måste undvika att denna debatt landar i en sorts biologisk- deterministisk återvändsgränd.

Sann liberalism handlar inte om att förneka strukturernas existens. Utan om motsatsen. Skadliga samhällsstrukturer hindrar individer och ska därför identifieras och motarbetas. Det visste också liberalismens anfader, John Stuart Mill. Han identifierade två principer som reglerade de sociala relationerna mellan kvinnor och män: den juridiska, i vilken könssegregeringen blir universell och den sociala, vilken bekräftar det ”universella”. Den senare relaterar just till normer och värderingar som utgör de sociala institutionerna i samhället vilka manifesteras i ett isärhållande mellan könen, där kvinnor och män redan från barnsben förväntas ha olika intressen och olika sysslor.¹ Denna könsordning som åtminstone på Mills tid ansågs som ett obestridligt faktum, jämförde Mill med kungligheters medfödda börda. Kungligheter ansågs i likhet med kvinnor, ha en bestämd uppgift redan från födseln. Många höjer nu antagligen på ögonbrynen och gör gällande att detta tillhör en svunnen tid. Gör det verkligen det?

“The social subordination of women thus stands out an isolated fact in modern social institutions”
– John Stuart Mill ²

Måhända att dessa strukturer är lösare till sin form. Men kvinnor tar, och förväntas ta mer ansvar över de reproduktiva områdena. De har också lägre lön och sämre positioner i jämförelse med sina manliga kollegor. I synnerhet om de har bildat familj. För män är sambandet det motsatta. Män med barn tjänar mer under sin period som småbarnsförälder än under någon annan tidpunkt i sin karriär. Arbetsmarknaden är också väldigt könsuppdelad både vertikalt och horisontellt vilket kan sammanfattas som att män dominerar i toppen och i löneligan samt att kvinnodominerade yrken generellt sätt erbjuder begränsade karriärmöjligheter och lägre löner.

Ett av de få tillfällen då kvinnor tjänar bättre än män är när de får betalt för sin skönhet – alternativt ersätts för förlusten av den. Fotomodeller sägs vara ett av de få yrken där kvinnor tjänar mer än sina manliga kollegor. För de kvinnor som har oturen att genom olycka eller av annan anledning som erkänns av dennes försäkringsbolag, drabbas av ett lyte som anses vara mer eller mindre vanställande och av bestående art, utbetalas ett betydligt högre belopp än till män med jämförbar skada. Detta förhållande kan inte enbart förklaras som en historisk relik från en svunnen tid då kvinnors enda möjlighet till social mobilitet var äktenskapet och deras i särklass vassaste konkurrensfördel var skönhet. Vackra kvinnor får högre lön än fula, plastikoperationer har aldrig varit mer eftertraktade eller socialt accepterade än nu. Unga vackra kvinnor är fortfarande en lukrativ handelsvara på den svarta marknaden.

Denna universella könskodning dyker ju emellertid inte bara upp som ett brev på posten. Olika förväntningar ställs tidigt på pojkar och flickor. De kläs i olika kläder, de uppmuntras leka med könsstereotypa leksaker och behandlas olika på grund av kön. Detta mönster föranleder mitt andra påstående. Varför denna tudelning i två olika karaktärsdrag? Vad hände med individualismen och valfriheten som vi liberaler prisar så högt? Många anser att detta inte alls är något problem. Att pojkar ska leka med bilar och flickor med dockor betraktas som en ordning av naturen given (detta föranleder också en viss undran över hur en samtida mänsklig produkt som bilen kan förekomma i samma mening som naturgiven?) Och sannerligen behöver det inte nödvändigtvis vara något problem, om det är så barnen vill ha det.

Problemet är snarare när barnen vill något annat. Synen på kön begränsas således inte bara till att vara en biologisk funktion, utan betraktas nästan med ett religiöst filter framför ögonen som en identitet. Dessa skillnader motiveras allt som oftast som just naturliga med hänvisning till biologiska skillnader. ”Skillnaderna” har sedan i århundraden använts som förklaringar till varför kvinnor har lägre lön och arbetar med andra saker än män samt deras speciella lämplighet för att utföra socialt och hushållsrelaterat arbete gratis eller mot symbolisk betalning.³ Skillnaderna är också något som många menar ska bejakas. Här kan man ju dock undra varför något som skulle vara naturligt måste bejakas?

”What is now called the nature of women is an eminently artificial thing – the result of forced repression in some directions, unnatural stimulation in others”
– John Stuart Mill ⁴

Det är här den biologistiska fällan slår igen. När sakernas tillstånd betraktas som naturligt, ja, då finns det ju ingen anledning att åtgärda, eller ens problematisera det. Diskussionen som sådan är dock inte en nymodighet. Redan för mer än tvåhundra år sedan skrev Mary Wollenstonecraft att kvinnor och män fostras på ett sätt som speglar de rådande uppfattningarna i samhället. Därför kan man heller inte vänta sig så mycket av undervisningen förrän samhället är annorlunda inrättat.⁵ Det skrivna ordet gäller fortfarande. Denna liberala tankegång som Wollenstonecraft en gång myntade, ligger också till grund för de socialiseringsteorier som säger att kön produceras och reproduceras. För vad är egentligen naturligt? En gång i tiden var rosa en manlig färg och det var kvinnor som rodde människor mellan Stockholms holmar innan broarna byggdes. Kvinnligt och manligt är inte statiska begrepp. Tvärtom kan man precis som Mill konstatera att mycket av det som betraktas som kvinnligt är av artificiell karaktär. Det finns ingen biologisk varelse i världen som är menad att ta sig runt i stilettklackar. Och förutom att trippa fram i världen som ”äkta och naturliga” kvinnor, kan vi bejaka vårt kön genom att trimma, svälta, sminka, forma och operera oss.

Debatten mellan biologism och konstruktivism kanske blottlägger en gammal diskrepans mellan konservatism och liberalism. Att vidhålla och understryka könens olikheter och samt förklara skillnader mellan kvinnors och mäns framgång och ägande ur ett historiskt perspektiv med ”naturliga” och biologiska förklaringsmodeller må kanske vara ett konservativt förhållningssätt. Inom liberalismen har det dock historiskt sett funnits en inneboende jämlikhetsstanke. Att betrakta ”skillnader” som biologiskt determinerande är dock varken en konservativ eller liberal hållning, utan en tanke som grundar sig i ren och skär lättja – då behöver vi nämligen inte förändra något.

Erika Aldenberg är politisk sekreterare vid moderaternas riksdagskansli.

——
Noter:
¹ Mill, J. S, sid. 152-153
² Ibid
³ Wikander, Ulla, sid. 112-113
⁴ Mill, J. S. sid. 155
⁵ Wollenstonecraft, M. sid. 52

Referenser:
Mill, John Stuart (2006) On Liberty and The subjection of Women. London: Penguin Classics
Wiklund, Ulla (2002) ”Myten om den naturliga skillnaden” i Hjärnsläpp om biologism (red) Ekman, Karin & Hermele, Vanja & Westerlund, Ulrika. Viborg: Nörhaven paperback
Wollenstonecraft, Mary (1999) Till försvar för kvinnans rättigheter. Stockholm: Ordfront förlag