Seriöst i senaten

Det slutade som det brukar i den amerikanska senaten numera. Republikanernas förslag till åtgärder mot rasistiskt polisvåld stoppades av demokraterna. Det konservativa partiets engagemang i frågan ifrågasätts ständigt, men kanske kan en svart, republikansk senator från South Carolina ändra på det, skriver Mats Fält.

Det krävs 60 av 100 röster för att en fråga över huvud taget ska kunna debatteras och GOP kom inte längre än 55. De egna 52 rösterna plus några från andra sidan, bland andra Joe Manchin (D). Han är  visserligen populär därhemma men är ändå orolig för sin framtid i det numera överväldigande republikanska West Virginia. Då är det bra att ha några mer moderata voteringar på sin CV. Även Doug Jones (D) från Alabama  – som nästan garanterat förlorar sin plats i höstens val – och den oberoende Angus King från Maine röstade för att förslaget skulle få behandlas.

Kritiken handlade om att förslaget var för svagt och inte skulle lösa de aktuella problemen. Tim Scott, republikanen från South Carolina som representerade GOP i debatten, lovade att alla demokraternas förslag också skulle tas upp till behandling men det fick inte minoritetsledaren Chuck Schumer att ändra uppfattning.

Republikanerna föreslog bland annat att man genom att dra in eller öka bidragen till lokala polismyndigheter skulle minska risken för överdrivet våld och förbättra statistiken över övergrepp och andra relevanta händelser som utförs av poliser. Dessutom skulle lynchning bli ett federalt brott.

Tim Scott är en av senatens mest högerliberala ledamöter. Han har studerat på college med hjälp av ett stipendium som han fick för sina insatser i amerikansk fotboll. Båda hans bröder tjänstgör i försvaret. Han växte upp med en ensamstående mamma i en fattig familj. Innan han valdes in i senaten var han politiskt aktiv på delstatsnivå och drev ett eget företag.

När Scott valdes in i senaten 2013 var han den förste svarte senatorn i modern tid efter Edward Brooke från Massachusetts. Brooke representerade republikanerna från 1967 till 1979.

Det har ett pris att vara svart republikan i dagens USA. Han får regelbundet stå ut med kritik för att vara en ”Onkel Tom”, inte förstå sitt eget bästa eller svika sitt folk. Nyligen konstaterade Joe Biden att svarta republikaner inte var riktiga svarta. Han bad, som så ofta i hans fall, senare om ursäkt men det säger mycket om debatten. Svarta förutsätts rösta på demokraterna trots att det var Lincoln som gjorde slavarna fria och att det är uppenbart för de flesta att de stora insatser som staten gjort för de svarta ofta inte har fungerat.

Scott fick en ledande roll i debatten om polisvåldet inte bara för att han är partiets ende svarte senator. Han är en mycket kompetent politiker som driver viktiga frågor och inte låter sig köras över. Ibland kan hans humör ställa till problem men det är inget som verkar sätta några allvarligare spår.

Scott har länge kritiserat GOP för att inte på allvar driva frågor som är centrala för USA:s svarta. För många republikaner upplevs det som både krävande och otacksamt att ens försöka. Valsystemet med enmansvalkretsar innebär – förutom i valen till senaten – att det sällan lönar sig att lägga kraft på grupper där till att börja med väldigt få röstar på republikanerna. Dessutom kräver en seriös debatt om högerlösningar på klyftorna och fattigdomen mycket energi och den skulle mötas av massivt motstånd i media och från nästan samtliga svarta organisationer.

Trots brant motlut har Scott försökt få ut budskapet i senaten, via media och i egna böcker där han blandar sin egen historia med förslag till lösningar på det svarta Amerikas högst verkliga problem. Han har bättre förutsättningar att få genomslag för sitt budskap än de flesta av kollegorna. När de ibland inte vill ta tag i jobbiga frågor kan Scott till exempel hänvisa till de sju gånger då polisen på Capitol Hill stoppat honom. De har varit väldigt skeptiska när han börjat förklara att han faktiskt är på väg till jobbet i senaten, som senator – inte som kock eller städare. USA är ett samhälle som kommit längre än de flesta även på detta område men vardagsrasismen är fortfarande ett problem.

Trots humöret och den tidvis påtagliga frustrationen, inte över kollegornas åsikter men över deras ovilja att engagera sig i vissa frågor, nämns Ibland Scott som en möjlig framtida presidentkandidat. Han skulle definitivt göra avtryck om han på allvar gjorde ett försök att slå sig fram på den nationella arenan.

Tillsammans med den tidigare guvernören och FN-ambassadören Nikki Haley skulle han kunna bli räddningen för ett GOP som just nu driver runt på öppet hav, utan vara sig ledning eller tydligt mål. En nackdel vore förstås att de båda kommer från samma delstat – South Carolina – men det kanske är ett pris GOP är berett att betala för en chans till framgång i Reagans och Jack Kemps anda 2024. Kemp var en kongresspolitiker från Buffalo i New York, före detta fotbollsspelare och vicepresidentkandidat 1996, som också försökte driva lösningar för minoritetsgrupper på allvar.

Dessutom är 2024 ett skottår.

Mats Fält (M) är förtroendevald i Tyresö kommun