Skarpt läge: allt måste fungera som ett företag
En grundläggande princip för allt organiskt liv är att varje organism ur sin miljö måste kunna utvinna den energi som krävs för att upprätthålla dess egen existens. Detta gäller naturligtvis företag, men också alla andra organisationer som vill överleva uppstartsperioden konstaterar Henrik Jönsson.
I sociala sammanhang kan detta krav flyttas och på olika sätt distribueras, men den grundläggande premissen kvarstår: den samlade energimängd som kan utvinnas avgör den fortsatta existensens möjligheter.
Begrepp som “survival of the fittest” och “djungelns lag” används som nedlåtande tillmälen vilka implicerar en primal barbarism det sociala samhället med dess moderna humanistiska värderingar anses ha vuxit ifrån.
Detta är en felaktig slutledning: värdeproduktionens källa har endast förflyttats. Det underliggande biologiska imperativet kvarstår orubbligen.
I en mänsklig social kontext tar detta sig uttryck i form av specialisering, där olika individer företräder olika typer av värdeskapande. I ett marknadsekonomiskt samhälle byter individer frivilligt sedan värde mot värde. I centralstyrda samhällen styrs produktion och dess distribution ytterst med hot om våld.
I båda fallen kvarstår det underliggande kravet att någon, någonstans måste utvinna de resurser som krävs för varje individs överlevnad.
Pengar är värdets abstrakta form, och företag är organisationsformen för dess skapande. I en fri marknadsekonomi går går inkompetent skötta företag under, och framgångsrika verksamheter växer. Detta är det mänskliga ekonomiska samhällets representation av evolutionsläran, med ett ständigt ökande värdeskapande som konsekvens. 1900-talsekonomen Joseph Schumpeter kallade processen “kreativ förstörelse”.
Processen beskrivs ofta som tillväxt och gör samhället som helhet rikare.
Tillväxten hämmas när kapital ofrivilligt förflyttas från vinstdrivande organisationer till verksamheter som inte är kapabla att försörja sig själva. Detta är den process som i modern ekonomi kallas “redistribution”.
En god vän beskrev hur hon i samband med utvecklingen av en biståndsorganisation i Afrika lärde sig förstå kravet på kapacitet till självförsörjning. När verksamheten under sina första år byggde på volontärarbete kollapsade organisationen så snart nyckelpersoner behövde omprioritera sina försörjningsbehov. Verksamheten saknade stadga då den var fundamentalt beroende av omgivningens vilja att tillföra den energi och kapital.
Efter en smärtsam omställning kunde biståndsorganisationen omstruktureras så att den genererade ett kassaflöde kapabelt att bära dess operativa personal självständigt. Först när detta mål var uppnått kunde verksamheten börja hjälpa andra.
Min vän sammanfattade således det biologiska imperativet: “Everything has got to work like a business.”
Henrik Jönsson är entreprenör och företagsledare