Skogsdöden hotbilden som försvann

Av Anders Ydstedt

Om träd kunde gråta, är titeln på en bok av vetenskapsjournalisten Bo Landin från 1986. I mina bokhyllor finns många böcker, forskningsrapporter och statliga utredningar om 80-talets stora miljölarm ”skogsdöden”.

På slutet av 1980-talet rådde det närmast total konsensus om att skogen var på utdöende. Det var bara en tidsfråga tills vi inte skulle ha någon skog alls kvar i Sverige och övriga Europa. Hotet mot skogen kom från försurande utsläpp från industri och kraftproduktion och bilavgaser som var både försurande och bidrog till marknära ozon. Träden ansågs skadas direkt av kväveoxider och ozon i luften och indirekt via försurning av markerna. I den svenska debatten var de största miljöbovarna bilismen och västliga vindar från kolkraftverkens skorstenar i Margaret Thatchers Storbritannien.

Begreppet skogsdöd började användas i Tyskland i början på 1980-talet. 1982 skrev Süddeutsche Zeitung att den tyska skogen bara hade fem år kvar att leva. De allra första larmrapporterna kom från södra Tyskland och Tjeckoslovakien. På högplattåer i södra Tyskland fanns det skador från orenade försurande utsläpp från Östtyskland och Tjeckoslovakien. I Sverige var det främst på Västkusten som forskare och media pekade ut skadade granar med s k kronutglesning.

Opinionstrycket på politikerna från forskare och media blev stort och politikerna kände sig tvingade att ta fram snabba åtgärder. Det fanns inga långsiktiga data och ingen visste egentligen någonting men ändå upplevde politikerna att de måste göra något. En del åtgärder syftade därför mest till att visa opinionen att man tog frågan på allvar. Till dem hör att man ”för att minska bilavgaserna” sänkte högsta tillåtna hastighet på svenska motorvägar från 110 till 90 under en period. Andra åtgärder mot industrins försurande utsläpp och införande av katalysatorer på bilarna var viktiga ur hälsosynpunkt och minskade försurning av marker och sjöar även om detta inte hade någon direkt betydelse för ”skogsdöden”. Effektivare produktion och reningsteknik i industri och kraftproduktion har minskat svavelutsläppen med över 90 procent sedan 1970-talet. År 1970 var utsläppen av svaveldioxid i Sverige ca 630 000 ton och idag är de under 50 000 ton (IVL och Svenskt Näringsliv 2007). Utsläppen av kväveoxider från personbilstrafiken har på minskat samma omfattning tack vare katalysatortekniken.

Men idag vet vi att skogsdöden var en myt. Vi har idag mer skog än någonsin i Sverige och Tyskland. Hotbilden mot skogen visade sig vara helt felaktig. Idag anser forskarna att glesa kronor lika väl kan ha genetiska orsaker och det viktiga är inte hur träden ser ut, utan hur de tillväxer. Och träd har i alla tider har blivit sjuka och dött av naturliga orsaker. Fältförsök där man täckte marken för att hindra det ”sura regnet” gjorde ingen skillnad och idag anses inte markförsurning vara orsak till skogsskador. Förklaringen till att en del sjöar var sura var bergarterna. På svenska västkusten kan salta havsvindar i samband med stormar vara en delförklaring till enstaka skador.

En orsak till minskad tålighet mot stormar och salta vindar kan vara att vi i Sverige hade en statlig detaljstyrning av hur skogsbruket skulle skötas. Endast gran och tall var tillåtet och i södra Sverige är naturlig återväxt av träd förbjuden. Alla hyggen ska återplanteras med gran eller tall och de plantor som såldes, bl a av svenska staten, kom från områden långt från hav och salta vindar.

Nu vet vi att blandad skog ökar tåligheten mot stormar och att lövskog inte alls behöver vara en dålig affär. Men på 80-talet riskerade de skogsägare som valde bort monokulturerna böter.

Man kan dra många lärdomar av debatten på 80-talet. För egen del anser jag att en viktig lärdom är att det är fel när staten går in och reglerar hur skogsägare ska sköta sin egen skog. Planmässig styrning av ekonomin var inte bra för den svenska skogen och den var inte bra för miljön i Östeuropa.

Utan att värdera olika miljölarm mot varandra finns det lärdomar även för dagens debatt. Politiker borde i dessa dagar fyllda av miljölarm ta en titt i tidningsklippen från 1980-talets slut. Ett närmast totalt konsensus kring ett larmet om skogsdöden visade sig vara fel. Oavsett hur allvarligt dagens klimathot är bör politiker försöka hålla huvudet så kallt avstår från verkningslösa symbolåtgärder. Det finns många goda skäl att effektivisera och minska energianvändning samt att söka alternativa energikällor oavsett hur man värderar klimathotet. Dessutom talar inte minst geopolitiska aspekter för nya lösningar på energiområdet. Men man bör nog ta det lugnt med nya skatter och stora systemförändringar vars systemeffekter på miljön vi ännu mycket litet om.

Naturvårdsverket anpassade sig slutligen också till livet efter skogsdöd och sura utsläpp och bytte namn på sin internationella tidskrift från Acid Magazine till Enviro.
–
Anders Ydstedt är strategisk rådgivare, Scantech utvecklings AB, webredaktör för Svensk Tidskrift och skogsägare