Skönhetsråd från Slussen till Slussen

I början på året fyllde Skönhetsrådet 100 år och i samband med jubileet har en historieskildring tagits fram. Peter J Olsson recenserar skriften, men försöker hålla sig från att göra det samma med rådet.

Skönhetsrådet är en kommunal instans inom Stockholm stad med uppgift just att företräda skönhetsperspektivet i stadens beslut, främst sådana förknippade med stadsplanering.

En putslustig kommentar kunde vara att man inte alltid lyckats så bra med den saken, Stockholm har en hel del tråkig arkitektur och har genom åren gjort alltför dåliga ingrepp i äldre, vackrare miljöer.

Man får dock erkänna att det finns gott om städer som agerat än mer klåfingrigt med sitt historiska arv. Och att centrala Stockholm fortfarande har en magnifik skönhet. Det är väl i och för sig långt enbart skönhetsrådets förtjänst – den geografiska placeringen mellan Mälaren och Saltsjön bidrar, liksom höjdskillnaderna. Även det var mer vatten då så visste Birger Jarl vad han gjorde.

För att hugfästa hundraårsjubileet har det tagits fram en historieskildring författad av Henrik Nerlund, rådets sekreterare sedan 2014. Som sig bör är det en vacker skrift, och har ett omfattande bildmaterial. Det är en trevlig volym att läsa. Nerlund har också gjort den helt riktiga bedömningen att det inte bara är det kommunala rådets historia som ska skildras, utan att detta är starkt förknippat med Stockholms utveckling under dessa hundra år.

I första kapitlet kastas vi rakt in i vad författaren menar var ett första dramatiskt möte. Här ställdes saken på sin spets, skulle ordföranden hämtas från stadsfullmäktige för att tätare knytas till makten eller utifrån för att markera självständigheten? Det var den senare linjen som segrade och förste ordförande blev arkitekten Carl Möller, sekreterare de första åren professor Ragnar Josephson. Pikant nog var en stor fråga det första decenniet nydaningen av Slussen, den skulle som bekant komma igen i de yttersta dagarna.

Initiativet kom från den radikale socialdemokraten Fredrik Ström, inflyttad från halländska Breared. Han var inte bara vänstersocialist utan även aktiv hembygdsforskare och vurmare av gamla traditioner, samt av stadens skönhet – inte minst av att även de mindre välmående bostadsområdena också skulle utsmyckas. Skönhetsrådet är dock inget utpräglat vänsterprojekt, och det är typiskt att man snarare försökte fiffla med de ursprungligen tre av stadsfullmäktige valda för att man i stället skulle garantera lika representation av stadens majoritetspartier och minoritet. I stadsstyrelsen rådde för övrigt mesta tiden samstyre som i alla städer på den tiden. Även ”oppositionen” hade borgarråd med rotelansvar.

I skriften citeras endagsvers i moderatkonservativa Svenska Dagbladet om Skönhetsrådet och Fredrik Ström:

Mycket vackert ska vi få det,
I vår stad sen, Fredrik Ström,
Som förtjänar allt beröm,
genomdrivit Skönhetsrådet,
vartill – märk dess skönhets glans!
knappt finns maken någonstans.

Boken blir alltså en nyttig påminnelse om hur Stockholm förvandlades: Bilens inträde, sedermera tunnelbanan, en nästan hela tiden kraftig inflyttning – och alla de strider detta förde med sig. Om Slussen då, om Slussen nu. Almstriden i Kungsträdgården Om Klarakvarterens rivning och Cityregleringen, och i dessa slutliga tider Nobelmuseet på Blasieholmen och Applecentret i Kungsträdgården.

Alltid har inte Skönhetsrådet varit enigt, det redovisas röstsiffror i flera fall. Men rådet agerar ändå som en enhet. Det är Rådet som säger det ena och det andra. Man tror sig nästan förflyttad till mellankrigstidens alla doktorsavhandlingar om Riksrådet under medeltiden; också i dessa agerade Rådet med en egen vilja.

Här ska inte recenseras Skönhetsrådets verksamhet eller avge något bestämt omdöme om viken nytta det gjort. Även om man efter läsningen – och än mer efter att ha sett hur det ser ut i så många svenska städer – kan tycka att det nog är bra om det finns institutioner som har värnandet av skönheten som främsta uppdrag. Och det oberoende av vilka odjur som för tillfället hotar henne – staten, staden eller multinationella IT-jättar.

Här recenseras boken. Och den är som redan antytts väl värd att läsa, långt ifrån enbart av stockholmare.

Peter J Olsson är borgerlig skribent och senior advisor (M) i Region Skåne