Skyll inte välfärdens problem på kapitalismen!
Även om det finns privata aktörer inom välfärden så är marknaden fortfarande prisreglerad. Att detta skapar problem bör inte skyllas på kapitalismen, skriver Martin Moraeus.
När privata aktörer i skattefinansierade välfärdsbranscher kritiseras, så är det ofta själva vinsten som företagen gör som kritiken riktas mot. Det finns problem med hur våra välfärdssystem fungerar, men att ge sig på vinsterna är obegripligt. Tvärtom så innebär dagens konstruktion att man inte utnyttjar den fulla potential som ett rent kapitalistiskt system har att skapa bättre service till ett lägre pris.
De begränsningar som vårt nuvarande system med reglerad prissättning på välfärdstjänster innebär riskerar att skapa effekter som kanske inte är önskvärda. Det kan leda till kritik av de företag som agerar inom sektorn i synnerhet, men också mot hela det kapitalistiska systemet i allmänhet. Det vore olyckligt eftersom problemen inte egentligen beror på själva kapitalismen.
Den fria prissättningen är det fundament som ett kapitalistiskt system vilar på. Priser fungerar som budbärare av information mellan marknadens aktörer. Priserna signalerar ökningar och minskningar i efterfrågan och hjälper producenter av konsumentvaror och kapitalvaror att allokera sina resurser rätt.
När priserna regleras leder det till antingen överskott eller underskott. Antingen sätts priset för högt och då kommer mer varor och tjänster att produceras än vad som konsumeras, eller så sätts priset för lågt vilket innebär att efterfrågan överskrider utbudet.
En viktig insikt är att en fri marknad visserligen innebär fria val, men inte att alla kan välja allt. Ingen kan köpa allt som erbjuds på en fri marknad, alla är tvungna att prioritera utifrån de egna preferenserna och utifrån den egna plånbokens storlek.
Men de privata aktörerna i välfärdsbranschen lever på en prisreglerad marknad. Det råder inte fri prissättning. Det får konsekvenser som kan bli svåra att hantera. Privata aktörer får inte höja priset på en tjänst, när efterfrågan ökar. Priset är fixerat. Det gör att deras incitament att förbättra servicen begränsas. Det viktiga blir att se till att servicenivån inte understiger alternativen som ofta är i kommunal regi. Om servicen är märkbart högre i det privata alternativet så kommer så många medborgare att söka sig dit att det skapar problem. Problem som man måste lösa genom att reglera hur många som ska ha rätt att vara kunder hos den privata aktören.
Det incitament som systemet skapar för den privata aktören är att erbjuda ett alternativ som, ur kundperspektiv, är lika bra eller möjligtvis litet bättre än den kommunala aktören. Vinsten kan uppstå skapas om den verksamheten drivs effektivare än alternativet. Eftersom nya sätt att bedriva verksamhet effektivt kan fungera som modell för alla, även kommunala, aktörer på marknaden är detta nog så viktigt!
Men om prissättningen var fri skulle även systemet förmå skapa verksamheter som mer fokuserade på den service som erbjuds kunderna. På så sätt skulle potentialen i det kapitalistiska systemet kunna utnyttjas till fullo.
Riskerna med dagens modell är flera. Dels blir vinsten, som ju enbart kan uppkomma genom effektiviseringar, utsatt för kritik. Dels kommer de problem som prisregleringen skapar troligtvis att skapa felaktig kritik mot hela det kapitalistiska systemet. Kritik som skjuter helt bredvid målet då det är regleringarna som skapar problemen. Men sådan retorik är, dessvärre, sällan byggd på den insikten utan på en allmänt misstänksam inställning mot kapitalismen som sådan.
Martin Moraeus är lantbrukare från Orsa. Han gick Svenska Nyhetsbyråns skribentskola 2014.