Släpp privatspanarna fria, det är vår

Det är 31 år sedan Olof Palme sköts ihjäl på öppen gata, och fortfarande tycks mordet långt ifrån sin lösning. Kanske är det dags att pröva någonting nytt, och låta privatspanarna prova lyckan funderar Palmemordskorrespondenten.

I veckan var det 31 år sedan Olof Palme blev mördad i hörnet Tunnelgatan – Sveavägen. Oavsett politisk hemvist är det fortfarande ett nationellt trauma, inte mist eftersom den skyldiga aldrig har kunnat hittas.

Ett gäng historiskt intresserade som följer den populära podden Palmemordet träffades på en kinakrog i närheten av mordplatsen och diskuterade olika teorier och varför mordet fortfarande är olöst.

Det lyfts ofta fram hur illa polisen skötte sig under mordkvällen. Länsalarmeringscentralen dröjde med att göra larma, brottsplatsen blev inte tillräckligt avspärrad, vittnen förhördes inte förrän långt senare, erfarna mordspanare kopplades inte in mm mm. Detta tas ibland som argument för att undersökningen saboterats avsiktligt.

En av deltagarna i diskussionskvällen hävdade då klokt att detta kanske var normalläge för polisen på 1980-talet. Kanske kunde alla stora brott, särskilt röriga lönehelger, råka ut för lika klantig hantering. En annan reflektion är att det inte bara var avspärrningarna runt brottsplatsen som var för snäva. Kanske tvingades utredningen redan från start att begränsa vad som fick utredas med hänsyn till svenska säkerhetspolitiska intressen såsom Palmes roll som internationell förhandlare, svenska vapenaffärer till krigförande länder, partiet, familjen med flera känsliga frågor. Med sådana begränsningar fanns det inte mycket kvar att utreda.

När preskriptionstiden för mordet hävdes innebar det också att en stor del av brottsutredningen fortfarande är hemlig, utom det som användes i rättegångarna mot Christer Pettersson. Frågan är om värdet av att kunna döma en förövare idag är större än att bringa klarhet i vad som skedde. Om det senare överväger borde utredningsmaterialet öppnas upp. Trots en självbild som en transparent nation är Sverige unikt genom att hemlighålla mycket av sin historia, till exempel vilka svenskar som arbetade för Stasi. Det är aldrig för sent att rätta till gamla misstag.

Få frågan löst, oavsett om någon kan sättas dit – så att nationen kan gå vidare.

Palmemordskorrespondenten