Slarvet med integritetsfrågorna måste sluta

Av Lena Olsson och Alice Åström
Under flera år har slarv med hänsyn till den personliga integriteten ursäktats med att det funnits högre mål att uppnå. När nu en offentlig utredning för första gången fäst detta på papper är det dags att stanna upp och ta itu med dessa problem innan nya skapas. Många protesterar och är oroliga, men det behövs ännu fler röster mot förslagen om signalspaning, buggning och preventiva tvångsmedel.

Övervakning på bekostnad av den personliga integriteten

All användning av hemliga tvångsmedel, såsom exempelvis telefonavlyssning och lagring av trafikdata från Internettrafik, sker på bekostnad av den personliga integriteten samt i vissa fall även andra rättigheter som yttrandefrihet, organisationsfrihet och rätten till en korrekt rättegång. Därför måste alla förslag också vägas mot de principer om legalitet, ändamålsenlighet och proportionalitet som slagits fast av Europadomstolen. Det finns mycket som samhället skulle kunna göra för att öka säkerheten, men allt är inte önskvärt eftersom det i allt för hög grad kan inskränka de friheter och demokratiska principer som de allra flesta vill att samhället ska vila på.

Bordläggning

Snart har det gått ett år sedan riksdagen beslöt att bordlägga propositionerna om buggning och preventiva tvångsmedel. Besluten som då fattades var något historiska eftersom det är sällan som riksdagen behöver ta till denna möjlighet för att skydda mänskliga rättigheter. Att det (i skrivande stund) snart är dags för samma manöver när det gäller FRA-förslaget är ett tråkigt tidens tecken.

Något som alla kritiker till förslaget, inklusive lagrådet, hade gemensamt var att man borde invänta Integritetsskyddsutredningens arbete. Ett delbetänkande där alla partier är eniga har nu presenterats och kritiken mot lagstiftningsprocessen på området är svidande. I utredningen används formuleringar som ”systemfel”. Om inte detta leder till debatt om såväl de redan bordlagda förslagen som de kommande vore det inget annat än en skandal.

Behov, effektivitet och proportionalitet

Vi i Vänsterpartiet är på sätt och vis glada för de slutsatser som kommittén kommit fram till eftersom de visar att vi haft rätt i den kritik som vi framfört under lång tid. Av de tre steg som krävs för att få inrätta integritetskränkande lagstiftning – behov, effektivitet och proportionalitet – har man bara intresserat sig för det första.

Men det är inte bara kommande övervakningsförslag som bör göra oss oroliga. Hela samhällsutvecklingen går mot ökad kontroll och övervakning. Den explosionsartade utvecklingen när det gäller övervakningskameror, digitala spår och en allt flitigare Säpo-övervakning är några exempel på detta. Det är dags att stanna upp och tänka efter. Integritetsskyddsutredningen ska gå vidare med att bland annat titta på om skyddet för den personliga integriteten behöver stärkas i regeringsformen. Samtidigt måste kontrollen och insynen i polisövervakningen stärkas genom att en säkerhets- och integritetsskyddsnämnd med representanter från samtliga riksdagspartier bildas och en underrättelseskyldighet till oskyldigt avlyssnade upprättas. I dessa fall hoppas vi att regeringen inser vikten av att inkludera Säpo.

Vi är oroliga över den tro som många partier har om att man kan förhandla fram rättssäkerhetsgarantier genom enkla överenskommelser. Rättssäkerheten är inget som kan lappas på efter själva huvudförslaget utan måste vara en del av ett gediget utredningsarbete som går ut på remiss till expertis och företrädare för de som berörs.

Hjälp att väcka en bred opinion

Det måste finnas en balans i dessa viktiga frågor. Polisen, försvaret och regeringen måste ha tillgång till bra information men det är omöjligt att försvara demokratin genom att inskränka den. Därför behöver vi hjälp med att väcka en ännu bredare opinion i samhället för att de kritiska röster som ändå finns inom mitten- och högerpartierna ska våga stå på sig och låta demokratin vinna över partipiskan.
–
Lena Olsson är riksdagsledamot för Vänsterpartiet och ledamot i justitieutskottet
Alice Åström är förste vice ordförande för Vänsterpartiet och riksdagsledamot