Snabbkurs i anglosaxisk konservatism

Det är inte den första boken av Roger Scruton om konservatism. Långt ifrån. Redan 1980 kom hans The Meaning of Conservatism, en utmärkt källa till kunskap om konservatismen och hur den definieras i förhållande till sina konkurrenter – dock kanske något snårigare än denna den senaste. Däremellan har han presterat åtminstone två böcker till med liknande övergripande tema. Peter J Olsson har läst den senaste: Conservatism – An invitation to the Great Tradition.

Dessutom har Scruton hunnit att vara redaktör i två decennier för det konservativa magasinet Salisbury Review – samt författat ett 50-talböcker inom filosofi, inte minst inom estetik och religion. Samt skrivit libretto till ett par operor.

Bland annat menar han att vi som människor naturligt knyter an till den nation vi fötts i och bara med svårighet – och med betydande risker – kan slita oss loss från denna. Scruton är en vän av nationalstaten, enkannerligen den engelska. Han har i detta sammanhang tagit upp begreppet oikofobi – rädsla för hemmet och en okritisk uppskattning av det främmande. Resonemanget har väckt viss förtjusning bland annat hos dem som försöker ge Sverigedemokraterna en ideologisk bas. Det fungerar nog inte riktigt, men om det bidrar till att hans övriga tankar, som dem i denna senaste bok får spridning är det förstås bra. Det kan leda till moderering.

Ty Roger Scruton rör sig – trots sitt rykte som ärkekonservativ – inom den anglosaxiska konservatismen. Det är en konservatism som delar uppskattningen av friheten med liberalismen och som under lång tid sett huvudfienden till vänster. Men Scruton ser friheten som långsamt och mödosamt vunnen och inneboende i nationalstatens institutioner, lagar och kultur – en underförstådd kunskap om hur samspelet i samhället bör ske. Därmed, menar han, definieras ett högre ”vi”, en gemenskap som överbrygger skillnader i klass, religion, etnisk härkomst, gruppkultur eller stam.

En konservativ i hans mening tar inte ställning för en identitet av många i identitetspolitikens labyrint, utan för en identitet på en högre nivå. Om man så vill för den sociala och legala konstruktionen engelsman eller svensk, inte klanen. Men en social konstruktion som kommit underifrån, inte genom centralplanering och politiska beslut.

I den aktuella boken tecknar han hur konservatismen funnits och formulerats av tänkare under århundraden för att till slut under trycket av upplysningstid och den franska revolutionen bli en systematiskt formulerad idétradition, med Adam Smith och Edmund Burke som centralfigurer. Adam Smith var ju liberal, kanske någon invänder. Och visst lade Smith den teoretiska grunden till fri marknadsekonomi, men han är hela tiden upptagen av tanke på hur samspelet mellan människor ska leda till fred och utveckling. Det är moralen som är den främsta produkten av friheten, och det krävs institutioner och lagar för att inte skurkar och bedragare ska dra nytta av friheten.

En brist hos Scruton är att han inte nämner motsvarande moralliberalism i dag hos till exempel Deidre McCloskey, men man får förstås inte in allt på 150 sidor.

Roger Scrutons tid som redaktör för Salisbury Review var slutkampen mellan Sovjetimperialismen och Väst, han ägnade mycket tid åt dissidenter i Östeuropa och åt att bekämpa vänsterns ideologer. Artikelserien Thinkers of the New Left blev utgiven i bokform och är ett av hans tyngsta politiska verk.

Nu ser han den aktuella uppgiften för konservatismen som en strid på två andra fronter: För det första den politiska korrektheten och viljan att tysta konservativa och liberala röster på universiteten i Väst, inte minst i USA. För det andra hotet från radikala och fundamentalistiska religiösa rörelser. Han ser här den militanta islamismen med grund i wahhabism och salafism som själva centrum i hotet.

Han menar att fastän de hot man under konservatismens bestånd kämpat emot varierat från tid till tid olika så finns det ändå en gemensam kärna: Övertygelsen att goda saker är lättare att förstöra än att skapa, och att det behövs en beslutsamhet att hålla fast vid dessa goda ting inför en politiskt orkestrerad förändring.

Den aktuella boken är av allt att döma främst riktad till amerikaner. Och det kan behövas – genomtänkt konservatism där är lite tillbakapressad, även om det finns institutioner som National Review och Hillsdale Collage, eller den ljuvliga nättidningen The Imaginative Conservative. Men det behövs fler alternativ än libertarianismen till identitetspolitiken i Black lives matters och Alt-Right-rörelsen.

Men den är utomordentligt läsvärd även för svenskar. Ger en bra bild och många litteraturhänvisningar. Kompletterad med någon översikt över svensk konservatism blir det en bra grund att stå på.

Peter J Olsson är borgerlig skribent och chefsstrateg (M) i Region Skåne