Socialdemokraterna slarvar och slirar om försvaret

Att försvarsberedningen sprack på mållinjen är kanske inte så förvånande, men nog så oroande. Sveriges säkerhet kan inte vänta, skriver Amanda Wollstad.

De fyra borgerliga partierna hoppar av försvarsberedningen bara dagar innan slutrapporten skulle presenteras på onsdag. Orsaker är att den budget beredningen gemensamt arbetat fram och utformat planeringen efter inte får stöd av Socialdemokraterna.

Efter två års arbete väljer Socialdemokraterna att ”slarva och slira” på mållinjen, som Moderaternas Hans Wallmark så målande uttryckte det på en presskonferens. Försvarsminister Peter Hultqvist vägrar gå med på något prat om finansiering förrns tidigast vid årets slut. Först vill han låta myndigheten räkna på de underlag beredningen har använt.

Vän av ordning frågar sig varför inte det kunnat göras under arbetets gång eller, om det nu hade varit omöjligt, varför beredningen inte kan få förlängt mandat till dess att man är ense om både mål och medel.

Försvarsministern är populär, även i borgerliga led. Han talar som en försvarsvän, och på många sätt han det säkert också. Men han är först och främst Socialdemokrat. Säger partiet att försvaret inte får mer pengar så får inte försvaret mer pengar.

Att inte enas om de ekonomiska ramarna innan beredningens slutsatser tillkännagives riskerar att göra varenda en av rapportens 350 sidor värdelösa. Utan pengar, inget pang.

Tidigare försvarsberedningar har inte arbetat med budgetfrågor på samma sätt som den nuvarande. Istället har man gjort en hotbildsanalys och en inriktningsplan för Försvarsmakten. Finansieringen har fått lösas i efterhand.

Det har varit en katastrofal ordning. Samtliga inriktningsbeslut sedan nittiotalet har varit gravt underfinansierade. År för år har Försvarsmaktens handlingsutrymme kringskurits, materialinköp skjutits på framtiden och övningsverksamhet skurits ner. Så skapades det enorma ”materialberg” av eftersatta inköp och investeringar som plågar försvaret idag.

”Inget är mer grundläggande för en stat än att skydda sin medborgare och sina gränser. Rikets säkerhets ska försvaras i varje läge. Det är regeringens främsta uppgift.”

Orden är statsministerns, platsen Folk och försvars rikskonferens och tidpunkten januari 2018. Det är eoner av tid i den politiska debatten, och uttalandet har uppenbarligen för länge sedan passerat bäst före-datum. På samma konferens stod för övrig utrikesminister Margot Wallström på scenen och kallade Försvarsberedningen för ”den där gruppen”.

I Socialdemokraternas värld är försvarsmakten en budgetpost bland andra. Viktig när man talar för de närmast sörjande, för att helt glömmas bort när man går vidare till nästa punkt på dagordningen. Det finns ju familjeveckor att införa och höghastighetsjärnväg att bygga.

Visst ska väl riket försvaras – men bara så länge det finns utrymme i Socialdemokraternas reformbudget.

Försvarsberedningen ha arbetat intensivt och synbart konstruktivt i två år. Nu väljer Socialdemokraterna till synes att inte ställa sig bakom det underlag de själva varit med att arbeta fram.

Det tog alltså inte Socialdemokraterna mer än en mandatperiod för att hitta åter till rollen som maktpartiet framför andra. Genom att sätta övriga riksdagspartier i arbete för att ta fram en överenskommelse om försvarets behov, men sedan vägra binda sig vid resultatet förväntar man sig mandat för att kunna fortsätta göra lite som man vill.

De borgerliga partierna gör rätt i att inte legitimera Socialdemokraternas krumbukter. Tyvärr riskerar det att bli försvaret som blir lidande.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift