Socialismens pris

Foto: ZDF & Mathias Bothor

Inför 30 års-jubileet av Berlinmurens fall presenterar ZDF en ny dramadokumentär i tre delar om DDRs sista år, ”Preis der Freiheit”. Der Spiegel skriver i en kritisk recension att iscensättningen är för konventionell för att klassificera ”Preis der Freiheit” som en riktig TV-höjdpunkt (Der Spiegel 191104). Jag är benägen att säga det motsatta, skriver Anders Ydstedt. Iscensättningen är genial!

I ”Preis der Freiheit” skildras DDR-diktaturens oförrätter mot mänskligheten med hjälp av interiörer från KoKo, Kommerziellen Koordinierung – en imperium för skumraskaffärer uppbyggt av Stasiofficeren Alexander Schalck-Golodkowski. KoKo ger många och goda möjligheter att beskriva DDR diktaturens hänsynslöshet och tillkortakommanden.

Schalck-Golodkowskis uppdrag var att förse DDR med västvaluta och införskaffa varor som landet inte själv förmådde producera. Det senare kunde vara allt från Volvobilar till partifunktionärer, bristvaror till butiker inför helger eller avancerad teknik som DDR sedan kunde kopiera. Metoderna för att införskaffa västvaluta var direkt kriminella. DDR sysslade med människohandel, vapenhandel, konststölder, smuggling, försäkringsbedrägerier, momsfusk, handel med giftavfall mm. Inget var främmande för Schalck-Golodkowski när det gällde att få fram D-mark. I ”Preis der Freiheit” och den dokumentär som är kopplad till serien skildras KoKo agerade. Konstsamlare burades in av Stasi så att KoKos egen konsthandel KuA sedan kunde sälja konstsamlingarna i väst. Motståndare till DDR-diktaturen såldes till Västtyskland mot särskild prislista. DDR tog emot giftavfall för destruktion men i själva verket dumpades det direkt på marken. Ingen affär var för liten bara den gav västvaluta. I boken Die Schalk-Papiere finns dokument som visar hur KoKo till och med plundrade gravar på konstverk som gick att sälja (Seiffert, W & Treutwein, N, Bertelsmann 1992). Mer välkänt i Sverige var DDRs vapenhandel som till skillnad från DDR helt saknade gränser. De sista åren av utvecklade KoKo till och med en version av Kalashnikov för NATO-ammunition, Wieger 940, för att kunna sälja på export.

Verksamheten i KoKo innehåller många av DDR diktaturens värsta brott mot mänskligheten. Diktaturens behov av KoKo visar också att realsocialism inte fungerar. När någon vara tog slut i handeln var det KoKo som fick rycka in och fixa till planekonomins tillkortakommanden. ”Preis der Freiheit” visar att det inte var murens fall som skapade ekonomiska problem i östra Tyskland – vilket ibland är en bild som förekommer. Faktum är att DDR var i totalt ekonomiskt sönderfall under 1980-talet. DDR blev allt mer beroende av valutakrediter från väst, inte sällan framförhandlade av just Alexander Schalck-Golodkowski. Min uppfattning är därför att de viktigaste statshemligheterna i DDR inte var militära utan hur illa det stod till med ekonomin.

Industriproduktionen bara ökade i DDR

Att upprätthålla bilden av att det gick lite bättre i DDR än i andra socialistländer var sannolikt högsta prioritet i public diplomacy. Man kan misstänka att DDRs statistiska årsböcker hade likheter med sagoböcker, se grafen i årsboken från 1981. Detsamma gällde för offentliga uppgifter om utsläpp och miljö. När Daniel Kolm och jag granskade svenska medias bevakning av DDR noterade vi att svenska affärspress var fulla av naiva skildringar av affärsmöjligheter (Berlinmurens fall En bild av Sverige Timbro 2010). Idag finns många skildringar av Schalck-Golodkowskis goda kontakter med politiker och affärsfolk i väst som banade väg för affärer och krediter. Det fanns sannolikt en hel del sådant även i Sverige vid sidan av allt politiskt gullande med DDR-diktaturen. Kanske kan detta vara ett uppslag för en svensk drama-dokumentär eller ren av en deckare?

Att DDR-diktaturen försvann måste firas i helgen. Det är många som nu försöker skriva om historien med DDR-nostalgi. Serien ”Preis der Freiheit” är viktig som motvikt mot detta. Se den!

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift