Som ett paket på posten

Som ett brev på posten, eller till och med ”säkert som ett brev på posten,” så lyder det gamla talesättet. Ska man läsa omdömena på Postnords Facebooksida så är det ett grovt föråldrat ordspråk – i alla fall om man med det menar något säkert, skriver Peter J Olsson.

Uttrycket om brevet sägs vara myntat av den norske nationalskalden Björnstjerne Björnsson men inte ens denna första användning har visat sig sann: ”Får vi bara demokrati till Norge” menade Björnsson på 1880-talet ”kommer republiken som ett brev på posten”. Men fortfarande lever kungadömet i Norge i all välmåga. Liksom demokratin.

Vid den tiden var det i alla fall om man bodde i Stockholm inte ens befordran över natten som gällde. Vardagar delades post ut sex gånger dagligen, första gången åtta på morgonen och sista sju på kvällen; brevlådorna tömdes nio gånger om dagen. Det gick alltså att skicka flera brev fram och tillbaka på en enda dag. Allt till lokalportot tre öre.

Som ett brev på posten var också titeln på den statliga utredning härom året som ledde fram till att posten inte längre behövde komma fram över natten (till 85 procent) utan att det räckte med att den tog två dagar på sig (till 95 procent), dessutom fick man höja portot rejält på det som var prisreglerat, det vill säga vanliga brev.

Samtidigt har Postnord haft enorma problem både med brev och paket. Förtroendet för Postnord halverades enligt undersökningar på bara ett år (2016-17) och fyra av tio svenskar säger sig ha drabbats av att brev försvinner.

Detta trots att brev är en utdöende företeelse. Mail och andra sätt att skicka meddelanden har tagit bort mycket av trafiken. Till och med semesterhälsningar på vykort har tagits över av Instagram, julkorten står sig lite bättre. Ändå ligger vi lite efter Danmark i utvecklingen – det andra landet i Postnords verksamhet.

Det som däremot ökar är e-handeln, där vi fårvaror levererade inte bara från Sverige och EU utan från andra kontinenter. Där ökar volymen stadigt (fram till nu) och postbefordran har en viktig roll där Postnord är en av aktörerna.

Ett specialfall var de så kallade Kinapaketen, det vill säga den tokbilliga postorderförsäljningen från Kina som ofta sändes fraktfritt till konsumenten och gav tillgång till samma varor som här till en bråkdel av priset. Allt var inte 100-procentig kvalitet, men när saker kostar mycket lite gör det inget.

Fördelarna med handeln kom i dagen, och med varuhandeln kommer även kultur och idéer att spridas över världen. Som Alf Henriksson skrev:

Vad fraktade Attikas köpmän fram över haven från plats till plats?
Aiskylos dramer, Stoas program och även Pytagoras sats.
Viktlös i laster av spannmål och vin, och vaser och vardagsting,
Drog dikten och konsten och filosofin mellan hamnarna världen kring.

Att det var så billigt berodde på att Sverige lovat utvecklingsländer postbefordran utan att ta rätt pris för den. Således började det komma hundratusentals paket som mest var en förlust för Postnord – och hanteringen blev därefter: hafsig, långsam och osäker.

Till råga på allt kollade man inte och tog ut moms och eventuell tull. Det fanns tidigare en undre gräns för att bry sig om detta. Nu bestämde sig samtidigt Tullverket och Postnord för att ändra på detta.

Allt skulle betalas moms på, även om varan kostade en dollar. Och hanteringen av detta skulle avgiftsbeläggas, även om man sänkte avgiften från 125 till 75 kronor.

För oss som handlar till exempel antikvariska böcker och samlarsaker från amerikanska ebay och är vana vid att betala moms och avgift lät det till att börja med rätt bra. Lite rättvisa liksom, det var innan vi insåg att avgiften blev lite lägre men i gengäld tog det plötsligt väldigt mycket längre tid – flera veckors fördröjning var inte ovanlig. Och i stället för att hämta sitt paket på utlämningsstället och där betala moms och avgift så skickades det mystiska kravbrev om att betala in pengar för att få en försändelse utan att det framgår vem som skickat eller vad det handlar om.

Att man började ta ut full moms på böcker och tidningar där momsen är lägre, och dessutom felaktigt momsbelade gåvor är lök på laxen. Sedan finns det personer som fått momskrav på leveranser från Estland och Tyskland, så man vet inte ens vilka länder som finns inom EU.

Det verkar som man bestämt sig för att stoppa Kinapaketen och i samband med det struntar i att all annan internethandel utanför EU går i graven.

I samband med detta gör man en rad tekniska förändringar, man ger paketen nya nummer – och klistrar lapparna över de gamla. Det blir alltså näst intill omöjligt att spåra vad det handlar om för paket. I den mån de inte löses ut avser man att skicka tillbaka dem, vilket inte lär vara det enklaste när de bytt id-nummer på paketet. Varför skulle Kinas postverk ta emot dem?

Att det inte längre går att betala moms, tull och avgifter på utlämningsstället lär bero på att man koncentrerat all hantering till Örebro. Och där är dessutom fördröjningen. Nu har Postnord lovat att problemen ska lösas inom kort. Det får vi se, finns anledning att vara skeptisk.

När det gäller Kinapakten fruktar jag att förändringen ger mycket värre effekter än man kunde tro. Det är inte bara lite billigt krimskrams som försvinner. Inte bara hörlurar för sju och femtio i stället för 300 kronor. Med kirurgisk precision riktar man här in sig på den mest tydliga positiva effekten för vanligt folk av globalisering och världshandel. Guldkanten försvinner. Inte ens det finns som plåster på såren för förlorade jobb och idiotiska EU-regler. Det kan få långtgående politiska följder. Och den nu pågående till och momsinfarkten spär på populismens budskap. Säg hej till Swexit.

Peter J Olsson är borgerlig skribent och chefsstrateg (M) i Region Skåne