Sommaren innan kollapsen

Florian Illies
Århundradets sommar – 1913
Norstedts 2013

Florian Illies, före detta kulturredaktör på bland annat Die Zeit, har gjort en enorm genomgång av brev, dagböcker, romaner och reseskildringar skrivna av det tidiga 1900-talets giganter i Århundradets sommar – 1913. Han följer deras strapatser i Centraleuropa under 1913, året innan första världskriget bryter ut. Vi möter kända namn som Hitler, Stalin, Kafka, Freud och Thomas Mann och Illies försöker sätta sig in i deras huvuden och vad de tänkte och gjorde. Det är inte första gången huvudpersonernas dagböcker nagelfars, men här går det snabbt och allas öden binds ofrånkomligen samman. Det är en litteraturvetenskaplig välgärning han gör, för i ärlighetens namn är inte osorterade dagböcker och dylikt det mest spännande och utvecklande en lekman kan ägna sig åt. Illies bok ger en stark bild av de det intellektuella klimatet, både genom att följa de som var viktiga redan 1913, och även de som skulle komma att bli avgörande för historiens utveckling.

Som med många andra skildringar från tiden före och efter första världskrigets utbrott är det ett Europa som kokar av aktivitet som visas fram. Den intellektuella höjden hos bokens huvudpersoner gör att de fortfarande studeras noggrant på världens universitet och kultursidor. Även personer som Freud, vars genomslag på dagens psykologutbildningar är begränsat och vars teorier i stora drag är vederlagda, fortsätter att spela en stor roll i kulturen. Det är humanismen som regerar. Det är nu romanförfattare som skriver på sina epos har sin höjdpunkt. De livliga samtalen på caféerna kommer att ses som avgörande för epokens intellektuella utveckling. I konsthallar skapas skandal och intresse när nya konstnärer visar upp verk världen aldrig tidigare skådat maken till. Egon Schiele och Pablo Picasso flimrar förbi, med erotiska bilder av syskon och kubistisk konst. Duchamp säljer verk i USA men det skall ännu dröja något innan det verkliga maktskiftet sker från Paris till New York. Dessa herrar bjuder minst sagt in till kontrovers.

Hot finns dock i samma miljö. I Wien befinner sig under 1913 århundradets stora tyranner samtidigt. Adolf Hitler målar tavlor och skall snart ge sig av till München och sedan in i den tyska krigsmakten som nu växer sig allt starkare. Josef Stalin sitter och skriver på sitt stora verk Marxismen och den nationella frågan och skall snart ge sig av tillbaka till Ryssland, revolutionen, despotismen och massmorden. Tillsammans skulle de spela en avgörande roll för att döda den sprudlande kulturen som uppstår när övergången från den gamla tiden till den nya sker. Freud får kejsarens ”erkännande” för sina idéer om sexualitetens betydelse, samtidigt som Kafka delger sin kära brevvän skräcken över att behöva prestera sexuellt. Han är överhuvudtaget rädd för att träffa sin Felice. Under samma era beskriver Hjalmar Söderberg lidelsefullt hur hans alter ego sliter upp väninnans klänning för att blotta hennes underarmar. Att det finns mycket undertryckta känslor går inte att ta miste på.

Författaren förmedlar en bild av en epok som bara fick nå de längtansfulla tonåren, för att sedan snabbt tvingas växa upp under ett världskrig. Spillrorna av de som var kvar samlades under det glada 20-talet i London och Berlin. Andra spillror växte sig starka i München och Moskva och skulle med en aldrig tidigare skådad kraft slå sönder de kulturella miljöerna i Berlin, Wien, Prag och Ryssland. 1913 var många övertygade om att krigens era var förbi, att nu skulle en evig fred råda när barbarerna var borta och friheten vann mark. När imperierna föll och Europa radikalt ritades om fick de snabbt se hur naiv den tron var. De nya kartorna skapade än mer konflikter och hatet och de totalitära krafterna växte sig snabbt starka. Europa var en tryckkokare.

Den glädje som syns mellan raderna när ny litteratur och konst utforskas kommer att stöta på patrull hos nazister, fascister och kommunister. Den moderna kapitalismen och det parlamentariska politiska projektet har ännu inte satt sig. Liberalismen och toleransen vädrar morgonluft men kommer att mötas av en fasansfull motreaktion. Spänningen som går genom hela boken luktar undergång. När röken efter världskrigen lagt sig kommer de flesta av städerna som sprudlar i boken under lång tid framöver vara lagda under diktaturens våta filt. Centraleuropas politiska och kulturella betydelse kommer nästan helt tappa sin kraft, för att inte kunna tas igen på 50 år.

Århundradets sommar – 1913 är den första av Florian Illies böcker som översätts till svenska. Vi får hoppas att det inte är den sista.

Henrik Hall är redaktör för Svensk Linje och går Svenska Nyhetsbyråns skribentskola.