Spaningar i Almedalen 2009

En krönika baserad på egna intryck och samtal med några kvalificerade Almedalsproffs.

Foto: Gotlands kommun

I år fanns det 1039 seminarier i det officiella kalendariet för politikerveckan i Almedalen. Till detta kommer alla de seminarier som arrangerats senare och inte hunnit registreras. Konkurrensen mellan arrangemangen är således mördande och många oroade sig för lågt deltagande på seminarierna. Men även i år var intresset stort och knappast något seminarium hade färre än 20 deltagare. Trenden är tydlig; fler möten och smalare ämnen. Resultatet är en fantastisk mötesplats för att exploatera olika intresseområden och det dyker upp intresserade även för de smalaste frågor man kan tänka sig. Nästan som Internet, fast IRL.

För politiker är det däremot tveksamt om denna utveckling är av godo. I politikens natur ligger att söka stöd från många röstberättigade. Till en viss del kan engagemang i smala frågor utifrån egna intressen motiveras men när det gäller att vinna val är det de stora dragen som gäller. Engagemang för frågor som kan fånga många väljares intresse.

Kreativiteten är därför stor från mötesarrangörerna när det gäller att paketera smala frågor som breda allmänintressen. Almedalsveckan håller helt enkelt på att utvecklas till en idémarknad där politiken fungerar som en viktig, men kanske inte längre nödvändig bakgrund. Frågan är när affärerna tar över helt från politiken och veckan förvandlas till ett torg för handelsresande i idéer. Den tidpunkt när näringsliv och organisationer tog över är redan passerad. Andelen politiker på seminarierna blir mindre och mindre. Vilket parti kommer att dra konsekvensen av detta först? Vem kommer först att välja en ny sommararena för politiska budskap.

Å andra sidan är det tydligt att många politiker inte är särskilt marknadsanpassade. Nyligen fick vi se att sju procent av svenskarna valde att prioritera integritetsfrågorna framför andra valfrågor genom att rösta in piratpartiet till EU-parlamentet. Mot denna bakgrund hade man kunnat förvänta sig att många aktörer och politiker skulle vilja vara med och slåss om detta nya marknadssegment. Men frågan var knappast med i några politiska tal eller manifestationer (med reservation för att detta skrivs torsdag kväll). Få var seminarierna om integritetsfrågor. På gator och torg sågs en och annan, numera arvoderad, piratpartifunktionär i lila tröja. Styrkan men också svagheten i integritetsfrågan är avsaknaden av kommersiella intressen. Det verkar inte finnas några aktörer med intresse att finansiera Almedalsseminarier om integritet. Vågar man gissa att piraterna blir ett parti som andra när funktionärerna börjar vänja sig att leva på skattepengar?

En annan almedalsspaning är tecknen på protektionism i krisens spår. Många särintressen talar om lokala satsningar som ger jobb. Särintressen paketeras som satsningar på lokala och helst även miljövänliga jobb. Budskapen handlar om att slå vakt om befintliga svenska näringar gärna med särregler eller skatter som gynnar inhemsk produktion. I Gotlandstidningen efterlystes exempelvis lokal elbilsproduktion på södra Gotland. En aktör föreslog skatterabatt på svenska elbilsbatterier. Mantrat ”Svenska jobb” är dock direkt livsfarligt för en liten, öppen och exportberoende ekonomi som Sveriges.

Svagast under Almedalsveckan var nog Mats Odell som i debatt om företagsägande beklagade sig över att han anklagats för att ha infört AP-fondsocialism. Han har missförstått problematiken. Han anklagas med rätta för att ha öppnat dörren för AP-fondsocialism.

I slutet av veckan började spekulationerna inför nästa års almedalsvecka. Valår betyder ännu mer arrangemang och sannolikt ännu svårare att komma ut med egna budskap. Hotell och lokaler är redan fullbokade. Ett hett tips inför nästa år är att man nu kan lägga seminarier även kl 19.00 – 19.30 när Mona Sahlin talar. I år valde nämligen Sahlin att ge plats åt sångaren Marit Bergman de första 30 minuterna. Marit Bergman deklarerade för övrigt på någon blogg att hon röstat på vänsterpartiet. Ska bli intressant att se om Sahlin fortsätter att låta vänsterpartister först ange tonen.

Anders Ydstedt är entreprenör, författare och Svensk Tidskrifts webredaktör.