Spel med statlig kontroll
Det svenska spelmonopolet ter sig alltmer absurt. På sin hemsida stoltserar Svenska Spel med att företaget förra året gjorde en vinst på 4,5 miljarder kronor samt att 85 procent av svenskarna årligen spelar något av företagets spel. Om stora vinster och en stor kundkrets ses som något positivt, hur motiveras då egentligen det statliga monopolet?
Socialt ansvar
Av Nima Sanandaji
Det är förstås orimligt att Svenska Spel ständigt anspelar på att man har ett starkt socialt ansvar och vill motverka spelberoendet, samtidigt som företaget årligen satsar hundratals miljoner kronor på att få svenska folket att spela. Hade det funnits en social agenda bakom monopolet skulle Svenska Spel inte satsa på exempelvis ”Jack Vegas”, en modern variant av den enarmade banditen, eller för den delen på statliga kasinon.
Samtidigt som Svenska spel ägnar sig åt marknadsföring för att locka till sig en större kundkrets blandar de sig i den politiska debatten för att försvara sitt monopol. Talet om socialt ansvar tycks fara ut genom fönstret när det kommer till att bedriva lobbying gentemot beslutsfattarna.
Under Almedalsveckan kunde man se barn i tioårsåldern som vandrade runt i värmen och sålde lotter för Svenska Spel. De fick ingen timlön och såg märkbart trötta ut efter dagens hårda arbete. Visst kan man ha förståelse för att ungdomar som exempelvis drivs av motivet att få in extra pengar till sin fotbollsklubb skulle ställa upp på detta arbete. Men det blir svårt att samtidigt argumentera för att vuxna människor saknar förmåga att ta beslut på en fri spelmarknad. Den som anser att spelbolagen exploaterar spelarna bör rimligtvis också anse att Svenska Spel exploaterar gratis barnarbete.
Näringsfrihet
Den dubbelmoral som så tydligt existerar inom spelmonopolet är dock inte det huvudsakliga argumentet till att spelpolitiken måste reformeras. En borgerlig regering måste öppna spelmarknaden av det enkla skälet att man tror på näringsfrihet och på vuxna människors förmåga att ta ansvar för den egna plånboken.
Socialdemokratin tror benhårt på att utländska spelföretag är kapitalistiska rövare som likt vargar väntar på att exploatera de försvarslösa spelkonsumenterna. Att dessa företag vanligtvis erbjuder betydligt bättre odds för sina spelare än Svenska Spel tycks helt undgå vänstern. Borgerligheten, däremot, bör rimligtvis förstå att konsumenterna gynnas av att kunna välja mellan ett antal olika konkurrenter som agerar på en fri marknad. På samma sätt måste det vara tydligt att den svenska ekonomin gynnas om privata spelbolag kan etablera sig här, istället för att som idag vara tvungna att vara baserade utomlands.
Skiljelinjen mellan fritt samhälle och statlig kontroll
Spelpolitiken handlar om något som idag, när storleken på den offentligt finansierade välfärden inte länge diskuteras i någon större omfattning, alltmer kommit att bli skiljelinjen mellan de som tror på ett fritt samhälle och de som förespråkar statlig kontroll. Nämligen människors frihet att kunna ta privata beslut i sina liv, även om de gör ”fel” val.
Från politiskt håll dikteras alltmer vad som är rätt och vad som är fel livsval: Att konsumera för mycket socker, idrotta för lite, spela för mycket dataspel eller satsa för mycket på lotteri. Inget av ovanstående resonemang är fel, snarare tvärtom. Problemet är att frågorna har lyfts in i den politiska debatten. Det har blivit politikernas roll att se till att människor sköter sig väl.
Från frihetligt håll kan resultaten av denna regleringsiver på goda rationella grunder ifrågasättas. Politiken är ett trubbigt verktyg och det tillhör snarare undantaget än regeln att skatter och regleringar som skapas för att kontrollera människors livsval når önskat resultat.
Frihet fostrar oss att handla rätt
Men det främsta argumentet mot denna regleringsiver är de indirekta resultaten. Dels undermineras dygden, dels undergrävs den naturliga gemenskapen. Friheten fostrar oss att handla rätt. Om staten gör det omöjligt att välja fel förlorar vi samtidigt förmågan att välja rätt. Om staten tar över ansvaret för individerna försvinner samtidigt nyttan med att bry sig om andra. Ingen behöver tala om för sin syster eller vän att de äter för mycket chips eller rör för lite på sig om staten gör det. Även om förbud och regleringar alltid nådde önskvärda resultat borde dessa redskap ändå användas mycket restriktivt av beslutsfattarna eftersom de reducerar vårt etiska sinne och därmed tar ifrån oss vad som gör oss till människor.
Borgerliga politiker bör öppna spelmarknaden för fri konkurrens mellan privata aktörer. Inte enbart eftersom detta skulle gynna spelarna, utan även för att sända en tydlig signal om den samhällsvision som den borgerliga politiken vilar på: frihet under ansvar.
–
Nima Sanandaji är vd för tankesmedjan Captus och ansvarig utgivare för Captus Tidning. Han innehar en civilingenjörsexamen i bioteknik från Chalmers och har forskat ett år vid Cambridge.