Spionstaden Malmö

Medge att kokain och blod är sådant ni förknippar med Malmö? Det är helt rätt för blandningen av kokain och blod, som tydligen är det absolut bästa sättet att få hundar att tappa spåret, togs fram vid Drottningtorget i Malmö. Staden har även en farlig och i högsta grad spännande historia som hemvist för spioneri. Nu finns denna historia förnämligt skildrad på ett lättsamt och lättillgängligt sätt av paret Lena Breitner och Gunnar Ekberg, skriver Anders Ydstedt.

I den nya boken Det hemliga Malmö (Arx förlag, Malmö 2020) kan man i kronologisk följd läsa spionberättelser från Karl X tid med nedgrävda hemliga brev i Limhamn till 1980-talet och krutsmugglaren Karl-Erik Schmitz kontor på Gustaf Adolfs torg.

Inte minst före, under och efter det andra världskriget var Malmö en hemvist och ett slagfält för spioner från olika länder. Den danska motståndsrörelsen fick stöd via Malmö men också motarbetades också från Malmö. Det var spioner och företrädare för Tyskland respektive de allierade som förde en slags proxy-krig på den svenska sidan. Boken har sin tyngdpunkt här.

Några historier från kalla kriget bygger på Gunnar Ekbergs erfarenheter som IB-agent och har tidigare skildrats i boken ”De ska ju ändå dö” (Fischer & Co, Stockholm 2009), men jag finner betydande uppdateringar. Även DDRs spioneri i Malmö skildras initierat, ett område som Lena Breitner länge samlat kunskap om och publicerat på sin blogg. Malmö sågs av Stasi som en mjukstart i väst för deras agenter innan de kunde ge sig vidare till det riktiga väst i Västtyskland. Historierna kan förefalla dråpliga som när östtyska sovvagnskonduktörer i Mitropa-uniform promenerar runt tillsynes planlöst på gamla väster eller i Slottsparken medan svenska agenter spionerar på dem från byggbodar. Men man ska inte låta sig förledas för det handlar om dödligt allvar, vilket författarna inte missar att poängtera. Minsta pusselbit med information från spionernas kurirpost kunde vara avgörande för krig och fred under det kalla kriget.

Men allt handlar inte om andra världskriget och tiden därefter. Att Lenin åt på Savoy men inte bodde över i samband med tågresan från Schweiz till Petrograd var ingen nyhet för mig men att Lenin, Stalin och Dzerzjinskij sannolikt var på hemlig socialistkongress i Malmö 1907 var en spännande att läsa. Berättelsen om Sveriges första och hittills enda tågrån utfördes av Malmöbor i Staffanstorp känner nog få till. Dessutom får man en adress på huset där Herman Göring bodde i Limhamn när han arbetade med flygplanstillverkning på Ön (ni får läsa boken för att få adressen). Att hamnstrejker kan vara samhällsfarliga fick vi alla lära oss efter strejken i Göteborg häromåret. I Det hemliga Malmö får vi läsa om att det var en liknande strejk som var upprinnelsen till Anton Nilsons bombattentat: Amalthea som sprängdes var bostad för brittiska hamnarbetare. Breitner och Ekbergs låter oss sedan följa Anton Nilsons spännande livsöde, från fångkällaren i Rådhuset, numera restaurang Rådhuskällaren, vidare till en karriär som flygare och kurir för Sovjetunionen för att sluta som vaktmästare för ett metallhandelsbolag med kopplingar till Sovjet och DDR. Till och med fastigheten som idag hyser Svensk Tidskrifts redaktion finns med på ett hörn i boken.

Boken är en fin Malmöskildring som underlättar egna fältstudier då berättelserna är försedda med adresser så man kan följa upp vad som finns på platsen idag. Breitner och Ekberg arrangerar spionvandringar, boken Det hemliga Malmö inspirerar till vandringar, i egen regi eller tillsammans med författarna.

Men boken ger så mycket. Den ger en inblick i underrättelse- och säkerhetstjänsternas roll. Lände kommer alltid att ha sådana tjänster och genom att lära om dessa kompletteras historien.  

”Ett är säkert. Skåne var speciellt. Här frodades ytterligheter som nazism och kommunism, men genom att studera underrättelse- och säkerhetstjänsternas historia formligen häpnar man över vilken förmåga att arbeta konspirativt som skåningarna hade.” 

Att läsa Breitner och Ekbergs  Det hemliga Malmö är ett både underhållande och utmärkt sätt att studerar underrättelse- och säkerhetstjänsterna.

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift