Sprit löser Corona-krisen

Hela världen skriker efter handsprit och restaurangnäringen går på knäna. Men lösningen kan finnas närmre än man kan tro, skriver Amanda Wollstad.

Handsprit och desinfektionsmedel är en bristvara världen över och Apotekets lager säljer slut i samma stund de kommer in. För den breda allmänheten är det kanske en mindre problem, i Sverige det är sällan långt till tvål och vatten, men för sjukvården har bristen blivit akut. På sina håll rapporteras det till och med av stölder från sjukhustoaletterna, och på köp- och sälj-sidorna lades de åtråvärda dropparna upp till ett literpris vida överstigande en bättre årgångswhiskey fram till att branschen enades om ett förbud mot försäljningen.

Eftersom större delen av Europa fortfarande är en någorlunda fungerande marknadsekonomi har näringslivet förstås genast gett sig på problemet. I Frankrike har lyxkonglomeratet LVHM ställt om sina kosmetikafabriker – som annars producerar åt märken som Christian Dior och Givenchy – och levererar nu handsprit åt den franska vårdapparaten istället för parfymer och krämer. Här hemma har Absolut ställt sina destillerier till förfogande, och på Kungliga Tekniska Högskolan dammsugs institutionerna på etanol av studenter som faktiskt inte tänker dricka den, i vart fall inte utan att först blanda den med mjukgörande och tappa på pumpflaska.

Det värmer naturligtvis hjärtat att se sådan välvilja, och vi skulle gärna se mer. Mycket mer, faktiskt. För om myndigheterna bara är beredd att titta åt ett annat håll en stund så kommer den trånga sektorn snart vara den mjukgörande glycerolen. Landet är ju fullt av människor som vill dra sitt strå till stacken, och som nu dessutom har tid att producera litervis med prima alkohol. Lite hjälp med byråkratin så kommer småföretagen snart mångfaldigas i glesbygdskommunerna, och hela världen skrika efter svenska varor. Inte ska väl byråkratin komma i vägen för den typen av solidaritetskänsla – och exportmöjligheter?

Medan det puttrar hemtrevligt på landsbygden puttrar det inte alls i städerna. När folk håller sig inne blöder restaurangerna, och för många har situationen snabbt blivit akut. Allt fler krogar satsar på att erbjuda take out och förhoppningsvis kan det mildra smällen något, men alla som varit i branschen vet att det är på drickan man gör vinsten. I den normalt lite mer avslappnade delen av världen, det vill säga på andra sidan Öresundsbron, är detta ett mindre problem. Där kan man nämligen klicka i att man vill ha en öl – eller tre – levererade tillsammans pizzan.

I normala fall hade man ju inte ens vågat tänka tanken – sådana friheter hade ju gett svensken slaganfall. Men i ett krisläge är vi måhända något tåligare, och något måste göras om inte hela landet ska bli kulturfattig nöjesöken.

I kris krävs starka ledare, visionärer som vågar gå sin egen väg. Räddningen finns där för den som söker. Så vilken riksdagsledamot blir först med att driva en liberalisering av alkohollagen som stimulansåtgärd?

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift